Juventus-Inter 2-0

Inter förmådde inte bibehålla den positiva trend man inlett på Dell Alpi. Siffrorna skrevs till 2-0 denna afton, i en match där ordet målchans inte stod på prioriteringslistan. Juventus stod för effektivitet, Inter för passivitet, och Paparesta för blåsverks-orkester.

Kvällsmatch, usel publiksiffra och en entonig visselpipa. Allt var som vanligt på Delle Alpi, nästan. Inter visade inte upp några mästartakter, det är ett som är säkert. Juventus däremot nyttjade ett par gratislägen utanför(!) Inters straffområde och slåg vakt om sin ledning. Tråkigt, trist? Jomenvisst, fast usch så effektivt och vilken ställning de ofärgade satt sig i såhär på säsongsinledningen!

Med tre poäng upp inför kvällens möte var förutsättningarna glasklara. Vid seger skulle gapet vara stängt, och Inter skulle ifrån en stark position bereda väg för sin tilltänkta mästarfärd.

"Årets resa, med avgång i Varberg och mästarskölden som slutdestination"

Så stod det att läsa på ICNS:s budskapsbanderoll riktad till laget innan den andra halvleken av Inter-Elfsborg. Men några visioner om Lo Scudetto såg inte Inters spelare ut att ha denna afton.

Matchen inleddes tämligen raskt, med Juventus som höll i taktpinnen till en början, där Inter snart kom att resa sig och utan tvekan hålla jämna steg med serieledarna. Två episoder i mitten av den första halvleken kom dock att avgöra denna afton, med facit i hand.

Gianluca Paparesta ger Camoranesi efter drygt 20 minuters spel en mycket billig frispark utanför Inters straffområde då Cambiasso i en duell helt enkelt är för tuff(läs stark) för den långhårige yttern. Zlatan, i folkmun "Ibra", dundrar på frisparken med kraft och muren ser inte allt helt tätt ut. Cesar tvingas lämna retur och där är Trezeguet snabbt framme med hvudet och nickar på uppstudsen in bollen snyggt placerad utom räckhåll för Cesar. "En inövad variant" tyckte jag visst att kommentatorn myntade, undrar om de övar frisparkar utan mur i Turin?

Ungefär tio minuter senare är det på nytt dags för en lätt frispark, tillägnad Juventus då Ibrahimovic går omkull mot Samuel. Nedved torde för övrigt denna afton ha satt något sorts rekord i att ena stunden ligga och se halvt döende ut, stoppa spelet och därefter dyka upp på plan igen som om inget hänt. 

Denna frispark såg han dock till att förvalta på bästa möjliga vis, och stackars Cesar som inte fått något ordentligt att jobba med kunde bara stå och se på när bollen ven in i nätmaskorna. Snopet, minst sagt! Inget indikerade dittills att Giuve skulle vara överlägsna i spelet, och ännu mindre efteråt. Inter försökte resa sig, men inget av lagen lyckades med att bibehålla skärpan mot sista tredjedelen av planen. Och planens skick denna regntunga afton satte säkert sina spår i detta avseende.

Efter pausvilan var det dock förvandlat scenario då Inter inledde med att trilla boll på egen hand i en herrans massa minuter. Juventus fick inte låna lädret alls, men vad hjälpte detta när man aldrig hade fokus, tålamod eller vilja nog för att göra något konstruktivt och vinnande med den?

Mancini såg smått bekymrad ut och såg nu till att göra förändringar. Planens dittills kanske bäste offensiva spelare, Figo byttes ut mot Alvaro Recoba som deltagit i vändningar av matcher förr. Inters lille trollkarl kom dock aldrig riktigt in i matchen, mycket på grund av Inters oförmåga att spela som ett lag denna afton. En härlig frispark hann han med dock, där Abbiati tvingades till en spektakulär räddning vid sitt högra kryss. I övrigt var han företagsam men kunde inte på egen hand få något uträttat, dåligt understöd med andra ord.

I övrigt blev det ett väldans långbollande, och digra försök till att flytta upp laget. Att Ivan Cordoba inte är en ytterback kan vi nog slå fast vid det här laget, arbetsvillig som få, stenhård i kroppen och ett fightingface som heter duga, men att gå på offensiven med boll vet jag inte om Mancini bör uppmana honom till.

Pizarro skulle gå in och axla Verons mantel i argentinarens frånvaro. Ett prov han inte alls kunde uppfylla. En tam och blek insats av Pizarro, som allt som oftast tuggades upp av Emerson och Vieira. Ett par situationer där han tog knepiga beslut bidrar också till hans dåliga rate. Pizarro kan så mycket bättre, men detta var inte till hans fördel för kommande laguttagningar. Säsongen är som tur är lång, både för honom och Inter. Det är ingen idé att se detta som ett stort nederlag eller en avgörande match mer än andra. Vi möter Juventus igen efter uppehållet, och för att se positivt på saker och ting, kanske vi nu haft våra bottennapp? Om vi ser till att finna vårsäsongens trend likt förra säsongen, fast lite tidigare denna gång samt bibehåller vår annars så vackra spelidé så ser jag ingen risk för att vi skall gå misste om toppstriden. 

Nu gäller det att ladda om och bevisa för oss själva att detta inte skall bli början på något värdelöst scenario, utan slutet på säsongens enda!

0 kommentarer