Gästkrönika: Ett mynt med två sidor
På ena sidan av myntet har jag med en bestämd järnhand uttryckt min kärlek för Juventus, en nästan obeskrivlig kärlek. Det finns även en baksida på detta sällsynta mynt som jag vill lyfta fram.
Denna sida av myntet består av min kärlek och respekt för profiler som Roberto Baggio, Fabio Grosso, Gianluigi Buffon, Francesco Totti och Alessandro Del Piero (listan kan göras längre). Dessa profiler bär på en enastående karisma som inte går att sluta älska. Ingen kan hindra mig från det och som älskare känner jag ett behov av att skydda dessa profiler.
I dagsläget är Totti och Del Piero hotade av clowner, omvärlden, media och supportrar. Jag känner med; den ständigt underskattade Francesco Totti.
Jag känner med; den för alltid- ifrågasatte, trotjänaren Alessandro Del Piero. Jag känner en stor besvikelse, en besvikelse likt en kniv som hugger mig i hjärtat.
Totti finns inte med på FIFAs nomineringslista, FIFA ignorerar Totti. Totti fick guldskon, han vann skytteligan i världens bästa liga, han kammade hem VM-guldet tillsammans med andra hjältar och visade sig stor när han i sällskap med Mancini vinkade Lyon ”au revoir”. Är det inte tillräckligt? Det tycks inte clownerna på FIFA hålla med mig om, istället påstår de att spelare som Miroslav och Tevez är tillräckligare.
Det finns inga ord för dessa äckel i kostymer som skrev den listan, dessa s. k ”fotbollsrepresentanter”. Jag är trött på att FIFA sviker mig, jag är trött på att FIFA hugger mig i hjärtat.
Nu tänker jag, precis som många andra; ignorera denna lista framöver och lägga allt bakom mig. Jag blundar och kommer en dag öppna mina ögon i hopp om att förändring har skett. Har ingen förändring skett så... äh! Människan är helt enkelt för trög.
Nåväl, jag citerar en god vän till mig som fick mig på bättre humör: ”ja, jag tycker att Totti ska vara med, men den smällen får du ta så länge Zlatan inte är med”.
Klockrent, Zlatan är inte värd denna nominering. Jag kräver mer, jag kräver medaljer, jag kräver vinst i skytteligan, jag kräver mål i Champions League. Tyvärr Zlatko men plast-scudetton övertygar mig inte och det känner även clownerna på FIFA till. Jag bestämmer mig för att lyssna på min goda vän, jag tar den smällen.
Vi har sagolika drömmar som väntar, det lovar Alessandro Del Piero. Vi slår Inter den fjärde november, allt är frid och fröjd. Därefter – "Juventus jakt på Champions League-plats" - Livet är en dans på rosor. Jag litar på Alessandro Del Piero, han går som tåget.
Forza Juve