Juventus - Napoli
Inför Juve - Napoli: Det vore underbart att slå Conte
Efter en skön premiärseger i det explosiva CL är det dags för den puttrande grytan som är Serie A. Ligalunken. Med två 0-0 matcher i bagaget välkomnar Motta och den gamla damen Napoli till Turin. Ett Napoli som styrs av Conte. Som om det inte räckte att det ”bara” var Napoli.
Vilket Juventus får vi se?
Under dom fem första matcherna med Motta vid rodret har Juventus visat upp två olika ansikten. Ett där målen verkar komma enkelt, där chanser skapas och offensiven flyter på. Och ett där målen inte kommer alls. Även om det fortfarande är tidigt på säsongen och det inte finns någon anledning att oroa sig än så tror jag dom flesta vill se ett mer konsekvent spel. Men det kommer att ta tid. Det kommer att dyka upp några bottennapp innan Motta har satt sitt spel. Speciellt med tanke på den stora rotation som varit i startelvan hittills. På ett sätt är det bra med en bred trupp där många olika spelare kan komma in och leverera. På ett annat sätt så gör det att spelarna kommer att behöva mer tid för att lära känna varandra.
Det var lite stelt i den första stora matchen mot Roma. Förhoppningsvis kan det släppa mot Napoli. Conte har ett ganska framåtlutat lag vilket borde ge mer ytor till dom offensiva lirarna i Juve. Samtidigt är Conte en pragmatisk tränare som absolut kan bestämma sig för att parkera bussen borta mot sin gamla arbetsgivare. Och då behöver Motta hitta på något nytt för att luckra upp försvaret och skapa offensiva lägen. Kanske får vi se något fler inlägg än tidigare?
Vilken mittfältsduo är start?
Mittfältet är numera fyllt av potentiella startspealre vilket känns väldigt ovant. För inte längesen var det lagets svagaste lagdel. Även om Luiz inte har startat succéartat så tror jag att dom flesta ser att han besitter en fantastisk teknik, förhoppningsvis så kommer han in i spelet mer och mer. Fagioli är tillbaka efter sin avstängning och behöver speltid för att hitta formen. Gör han det är det en spelare att bygga vidare på, men hittills har han inte övertygat. McKennie fick en förvånande start senast mot PSV och tackade med ett mål och bra presspel. Sen har vi Locatelli som verkar vilja bevisa både för sig själv och resten av Italien att han är värd att ta tillbaka sin landslagsplats efter petningen i VM. Just nu verkar Motta lite på honom allra mest med tanke på att han har startat alla matcher hittils. Men den som har imponerat mest på mig är Thuram. Skadan satte några käppar i hjulen men varje gång han har spelat så tycker jag att han har gjort det bra. Han är kraftfull och dynamisk, visar att han både kan ta löpningar offensivt samtidigt som han vinner mycket boll i defensiven. Det finns indikationer på att han kommer starta imorgon. Vi får väl se.
Men så handlar det ju inte alltid om att starta dom två bästa spelarna rent individuellt. Det gäller att hitta en kombination där spelarna kompletterar varandra. Där dom gör varandra bättre. Mina pengar ligger på att Thuram och Luiz kommer ha starttröjorna när säsongen lider mot sitt slut. Vad tror ni?
Conte, en komplicerad relation.
Ingen svartvit supporter kommer att glömma hur Conte tog den gamla damen under armen och lyfte upp henne från två raka sjundeplatser hela vägen till scudetton. Ingen kommer heller att glömma sättet han gjorde det på. Passionen, kravbilden, grintan. Han väckte en sovande jätte och fick henne att tro på sig själv igen. Fick henne att bli den hon en gång hade varit. En vinstmaskin. Han la hela grunden för den historiska perioden med nio ligatitlar i rad. NIO! Själv tog han tre av dom innan han lämnade över facit till Max Allegri. Men sättet han lämnade på lämnade ett djupt sår. Och sättet han har fortsätt sin karriär har strött salt i det såret. Inter och nu Napoli?! Det är mina värsta motståndare, dom jag gillar att slå allra mest. Hur mycket jag än vill minnas hjälten Conte så smutar det ner hela bilden av honom.
Den rationella delen av mig förstår självklart att fotbollstränare är ett jobb som alla andra. Och som alla andra jobb så behöver du en arbetsplats för att kunna jobba. Och det är omöjligt att vara lojal till en enda klubb då. Men sen när är en fotbollssupporter rationell? Det är stormiga känslor, himmel och helvete. Det är en 38-årig man som bänkar sig i soffan och hoppar och ropar på elva killar som jagar en boll. Minst en gång i veckan. Det är allt annat än rationellt.
