”Kunde inte bry mig mindre” – fokus på Milans säsong och övergångar
Gabriel Melke besvarar frågor om AC Milans säsong och vad som kan tänkas hända i klubben under sommarens övergångsfönster.
AC Milan har stått för en klart godkänd säsong då man till slut knep andraplatsen i tabellen – vilket är deras bästa placering på nästan ett decennium. Detta innebär att den rödsvarta klubben kommer vara en del av Champions League under nästkommande säsong och Zlatan Ibrahimovic har nu en sista möjlighet att förverkliga sin stora dröm.
Gabriel Melke på Milan-redaktionen tar oss igenom säsongen som varit då han delar med sig av sina tankar och åsikter kring vad som varit bra samt mindre bra. Han tycker även till om det kommande övergångsfönstret och vad som kan tänkas hända där.
Hur skulle du vilja sammanfatta er säsong?
- Oerhört delikat ändå. Milan lyckades inte bara nå det uttalade målet att lösa en Champions League-plats, man knep dessutom positionen bakom den tydliga vinnaren Inter. Visst, ett tag fanns ett litet, litet hopp om att det faktiskt skulle gå hela vägen när förstaplatsen låg i famnen, men i ärlighetens namn visste man någonstans att detta Milan inte skulle räcka till. Och ingen skam över det, jämför vi exempelvis gubbe fjorton, femton och sexton så inser man ganska snabbt att det starkare laget vann. Men de rödsvarta gav dem en match – och det lär vara en extra morot inför kommande säsong.
- Nu valde jag att lyfta det positiva. Det kunde likväl ha slutat med besvikelse och tårar – för en femteplats och ytterligare en misärartad säsong präglad av spel i den egendomligt tragiska torsdagscupen var inte långt borta. Men hey, vi löste det, så jag kunde inte bry mig mindre.
Vilka spelare har utmärkt sig i positiv bemärkelse?
- En sällan skådad jämnhet i sitt något brunkiga, men ack så effektiva, spel. Han trycker undan motståndarna utan större besvär och har den här säsongen städat undan det mesta framför backlinjen. Lägg därtill att mittfältaren varit stensäker från straffpunkten när han visat upp nerver som uppenbart verkar omgärdas av iskallt, hårt Vibenite-stål. Dessutom parkerar han var han vill på träningsanläggningen – il presidente. Jag syftar föga förvånande på Franck Kessié. Ivorianen har varit fenomenal och fundamental för Milan. Jag ser så fram emot nästa säsong då ”Franck the tank” äntligen kommer att få sitt erkännande på den europeiska toppscenen. Låt engelsmännen och övriga anglofiler tappa hakorna och dregla, precis som hunden Beethoven i sina ivrigaste – och hungrigaste – av stunder.
- Utöver centerhjälten måste vi så klart också lyfta Simon Kjaer. Den stiliga, blonda mastodonten stapplade på ojämna gräsplaner i Bergamo efter flytten till Atalanta och få saker gick rätt för honom. Men som hans karriär tagit fart igen sedan Milan, med stora frågetecken från fansen, värvade dansken för knappt ett och ett halvt år sedan. Auran osar säkerhet och ledarskap, och bestämdheten i duellerna har gjort världsbackar avundsjuka. Milan har Kjaer att tacka för mycket – och kanske är det vice versa? Hans nya mittbackskollega Fikayo Tomori får vi inte heller glömma. Den Chelsea-ägda försvararen har kommit in i Milan med pondus och snabbhet som heter duga.
- Och om Zlatan Ibrahimovic behöver jag nog inte säga mycket. Vid det här laget hoppas jag att alla förstår vad han bidragit – och bidrar – med. Svensken har för Milan varit det Apollo Creed var för Rocky Balboa när denne skulle comeback-fajtas mot Clubber Lang.
Om vi vänder på det, vilka har varit de största besvikelserna?
- För att bli besviken måste man väl ha haft vissa förväntningar och förhoppningar på förhand, inte sant? Jag har lärt mig av mina tidigare misstag och undvikit att ha sådana inför säsongen.
- Men låt mig bolla upp några namn ändå. Först ut: Alessio Romagnoli. Försvarsgeneral, kapten och härförare. Det har åtminstone varit tanken att han ska vara. Visserligen kapten, men långt ifrån mer än så. I stället klumpig, felpositionerad och trög och hans brister har för mig varit uppenbara länge, men Romagnoli har trots allt varit given i startelvan. Fram till ett par månader sedan. Svag säsong.
- Sedan har vi ju mångmiljonköpet Rafael Leao, som bevisligen sitter på en hel del kvalité. Men när ska han spela ut sin fulla potential? Killen är nonchalant och ovillig att slita. Då kommer du inte långt. Värst av allt? ”Hyschandet” när han snubblar in ett mål var tionde match. Vilka kritiker tror han tystnar av det? Min röst blir snarare högre och mina smilband kortare.
- Utöver dessa hade man självklart önskat lite mer av Sandro Tonali och Mario Mandzukic, men den förstnämnda lär bjuda på finare prestationer, förutsatt att han köps loss, så jag är inte orolig. Mandzukic då? Det är officiellt att han lämnar och honom tackar vi för bidragandet till Marten de Roons röda kort i den sista, avgörande matchen!
Vad kan tänkas hända under sommarens övergångsfönster?
- Första värvningen är klar. Milan hämtar in Lilles 25-åriga målvakt Mike Magnan som ersättare till Gianluigi Donnarumma. Ett fantastiskt bra tillskott och otroligt snabbt agerat av Paolo Maldini och övriga i Milan-ledningen. Prislappen sägs vara på 13 miljoner euro + två miljoner euro i bonusar.
- På försvarssidan ser man ut att köpa loss Fikayo Tomori som varit på lån från Chelsea. Allt annat än ett köp vore tjänstefel med tanke på hans sejour i klubben hittills. Summan ser ut att landa på omkring 28 miljoner euro. Det återstår dock att se, eftersom Milan gärna vill få ner priset.
- I övrigt är det väldigt tidigt att säga än, men åtminstone en anfallare lär värvas. Och där skrivs det en hel del om Olivier Giroud. Huruvida det är en bra värvning eller inte beror mycket på lönen, anser jag. Lär dock hämtas in ytterligare en forward, någon yngre.
- Snackas en del om Paulo Dybala som ersättare till Hakan Calhanoglu. Det vore sannerligen en bra värvning, med tanke på den kreativitet och finess han kan erbjuda på små ytor. En ytter adderat på detta är inte helt otänkbart heller. Kanske det som Milan främst behöver.
Vilka spelare är aktuella för att lämna klubben?
- En hel del. Kommunicerat är att Gianluigi Donnarumma lämnar, vilket på många sätt är otroligt skönt. Vi milanisti slipper den ständigt återkommande, djupt irriterande soppan om hans framtid. Kontraktet går ut om några veckor.
- En annan som sitter på ett utgående avtal, och som enligt egen utsago inte bestämt sig kring framtiden, är Hakan Calhanoglu. Turken har statistiskt sett gjort en okej säsong, men bortom siffrorna har han ofta underpresterat. Han har slarvat en hel del, träffat några taklampor på San Siro vid avlossade skott och stått för många onödiga bolltapp som inneburit farliga chanser emot. Verkar begära en rejäl löneförhöjning. Tack och hej, säger jag.
- Det senaste kring Soualiho Meïté är att Milan inte kommer att köpa loss honom. Diogo Dalot skickas tillbaka till Manchester United, som han var på lån ifrån. En som man däremot förväntas förlänga lånet av är Brahim Diaz.
- Jens-Petter Hauge, vars karriär tagit en liten U-sväng den senaste tiden, ser ut att lämna. Förhoppningen är att det blir ett ”torrt” lån och att syftet är speltid för utveckling. Sedan får vi se hur det blir med Sandro Tonali, som Milan ännu inte köpt loss.
Finns det några specifika spelare du gärna ser ansluta?
- Får man drömma? Då vill jag gärna vara lite ologisk och naiv. Redan nämnda Paulo Dybala, som i sina bästa stunder är en världsspelare, hade varit glädjande. Jag har varit svag för argentinaren sedan tiden i Palermo, när han som yngling snurrade upp motståndarna på läktarna.
- Den andra är Gareth Bale. Spelaren behöver motivation och en nytändning. Milan behöver en ytter av rang. En Bale på gott humör är livsfarlig för världens alla lag. Vore det inte härligt om han hittade glädjen i Milan och i Italien, där han kan äta god pasta som sköljs ner med fint toskanskt vin?
- En tredje spelare – sedan är det slut med drömmarna. Anfallaren Memphis Depay, för att han håller så otroligt hög klass och snedsteget att gå till Manchester United är som bortblåst.
- Tänk er den trion i ett 4-2-3-1. Eller så skiftar ni formation om ni vill, skiter i vilket. Och så vaknade jag…
