Postpartita 13: Den spanska renässansväktaren

Reflektioner från den trettonde omgången av Serie A.

Är Vieira dödstöten för Genoa?

Genoa-ledningen har verkligen grävt sin egen grav och jag kan med säkerhet redan nu fastslå att det blir en ny säsong i Serie B efter fjolårets succésäsong. För klubben har gjort sig av med en av få ljusglimtar som fanns kvar för att lysa upp klubbens mörka tillvaro, tränaren Alberto Gilardino. Jag skrev tidigare under hösten att jag trodde att mister Gila skulle lösa att nytt kontrakt för Genoa kommande säsong, trots klubbens många svårigheter både på och utanför planen, men en vecka in i landslagsuppehållet meddelade ledningen att Gilardino var sparkad. Enligt rykten på grund av upprepat missnöje med transfermarknad och val han inte stod bakom. Gilardino skrev faktiskt nytt kontakt fram till 2026 i somras och nobbade därmed erbjudanden från Fiorentina och Monza för att fortsätta projektet han byggt så fint sedan han tog över i Serie B. Som tack förlorade han sina två viktigaste spelare i Gudmundsson och Retegui utan att de blev ersatta, sedan hamnade truppen i en total skadekris och Genoas president valde att ta in Balotelli trots att det inte var Gilardinos önskan. Och trots alla dessa problem har han lyckats få kontroll på den guppande skutan, bara för att sedan bli sparkad och ersatt av Patrick Vieira. Inget ont om Vieira men jag tror verkligen att detta var dödsstöten för Genoas chanser till spel i Serie A nästa säsong.

Vieiras första match som tränare i Genoa blev inte direkt en match som lovade förbättring. I den livsviktiga bottenmatchen mot Cagliari tappade Grifone en 2-1-ledning till 2-2 i 88:e minuten efter att Piccoli gjort mål på straff. Vieira ska nu försöka implementera ett helt nytt spelsystem som kommer ta tid och inte är optimalt i en bottenstrid. Jag tror att fotbollsgudarna kommer straffa Genoa ordentligt och tyvärr för fansen, som sålde slut på säsongskorten på nolltid i somras, väntar en lång och mörk vinter. För Gilardino å andra sidan, lär någon skicklig sportchef där ute sett hans storhet och redan börjat fundera på att ta upp telefonen. Gilardino är på riktigt och Genoa påväg ner.
Torsten Armini

Gasperinis hungriga vargar

Gasperinis gäng åkte till Ennio Tardini och Parma för att ställas mot dess nykomlingar. Första matchen efter landslagsuppehållet vilket brukar betyda tursamhet för Atalanta. Fräscha och taggade formerade Gasperini en, som i varje match denna säsong, en stark och slagkraftig elva på banan. 

Matchen börjar, som så många andra matcher under alla dess Gasperini-år, med att Atalanta lägger i full gas. Mot svagare lag brukar den tunna linjen av försvar ganska lätt bräcka, och så även denna dag. Den på något sätt nyfrälste Mateo Retegui nätade för tolfte gången och är på toppen av skytteligan. Det tar inte lång tid innan den argentinske italienaren får en minst lika bra chans på pannan, men missar. Han är precis där han ska vara, precis där som målskyttar i bra form alltid är. Innan halvleken sinar ut dyker brassen Éderson upp, spritt språngande, på den bortre stolpen och sätter dit tvåan. Man slutar aldrig imponeras när man ser honom. Löpstark, energisk, bra på allt, teknisk. Ålder? 25. Varför spelar han inte i ett lag som utmanar om Champions League-pokaler? Det gör han nog snart. 

Världens fjortonde bästa fotbollsspelare Ademola Lookman ska ha sitt. Utan att man lagt manken till befinner sig Juan Cuadrado där han brukar befinna sig sina femton senaste levnadsår, nämligen på en högerkant beredd att curla in en boll. Som så många gånger förr når den helt perfekt ända ner till den bortre stolpen, där just Lookman kommer. 1-3.

Nu ligger man på en andraplacering och är minst sagt “on the run”. Och är det något man vet är det att när Gasperinis Atalanta är just “on the run” så är det nog tamejfan inget lag som kan vinna över dem. Tufft schema framöver dock. I Serie A väntar Roma och Milan härnäst, men om man bara kommer upp i ens hälften av den nivå man var i mot exempelvis Napoli kommer man lösa en sexpoängare. 

Att Gasperini blir utvisad och Isak Hien mer än en gång blir bortfintad av sin egen JDT-hybris är rubriker som i mitt tycke slår lägre än det lag och den trupp som Gasperini denna säsong huserar. Inte för att Atalantas spelartrupper brukar vara ointressanta, men denna upplaga är otrolig. Den är, så att säga, mångfacetterad. Om Gasperini kan svetsa ihop detta gäng och göra en Lookman till en av världens tretton bästa fotbollsspelare ser jag detta laget nå längre än ifjol. Och då har man uppnått mer förväntat. Jag vill inte hamna i fällan med att rabbla upp spelarnamn för att bevisa truppens mångfacettering, så jag väljer helt enkelt att gå den Erik Hamrénska-vägen. 
Tillsammans är de starka. Tillsammans är de jävligt starka!
Nico Frisk

Atalanta förlängde sin segersvit under helgen efter ytterligare en stabil seger, denna gång borta mot Parma. Grabbarna från Bergamo avslutade förra säsongen med att spela på en otrolig nivå vilket utklassningen av Leverkusen i Europa League-finalen är bevis på. Men känslan att de är ännu lite starkare i år. De framstår som ostoppbara i princip när de vevar igång. Som en flock hungriga vargar med rabies pressar de sönder sina motståndare och kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg. Vad är det som gjort att Gasperini fått sitt lag att växla upp ännu en nivå är min fråga. Och svaret jag landar på är att Gasperini och hans vargar äntligen fick vinna förra säsongen och nu har de fått smak på blod. Och med hemska tänder och skoningslöst vrål törstar de och hungrar nu efter mer. Den enda tränaren som visat att han vet hur man tämjer dessa vargar och får dem att se ut som ett gäng gulliga taxar är en viss Max Allegri men han är inte ett hot den här säsongen för Gasperini. Allegri återfinns på läktaren i år och vandrar omkring som en vanlig människa likt fantomen. Så vem ska egentligen sätta stopp för Gasperinis vargar i år?
Martin Eliasson


Den spanska renässansväktaren

Det var ett av fotbollens större mysterium hur en av Premier Leagues kändaste stjärnkeeprar gick klubblös under hela fjolårssäsongen. Det var inte särskilt troligt att han gick utan erbjudanden så man funderade på om det var egot och självbilden som spökade. Att han begärde för mycket lön eller väntade på att någon av de största klubbarna skulle höra av sig. Nu med facit i hand så valde nog David De Gea bara att helt enkelt ta ett sabbatsår och han har presenterat ett fantastiskt argument till varför det faktiskt kan vara en bra idé för spelare att göra. Under sina främsta år i Premier League var spanjoren världens bästa målvakt men de flesta är överens om att han inte längre höll den nivån under sina sista säsonger i England.

Den målvakten som nu återvänt till fotbollen har nu återvänt som världens bästa igen. Under sitt lediga år har De Gea kalibrerat om sin spelstil att inte leva lika mycket på den övermänskliga reaktionsförmågan han besatt tidigare som försvinner med åren. Större fokus ligger nu på positionsspelet där De Gea framstår som en magnet som drar till sig bollarna, varenda räddning ser lekande lätt ut. Han har förvandlats till en spansk Gianluigi Buffon som gick igenom samma transformation som förlängde italienarens karriär i toppen med tio år. Otroligt imponerande karriär De Gea har haft när man tänker hur han dominerat tre toppligor som La Liga, Premier League och nu Serie A. Tre väldigt olika ligor med olika karaktärsdrag. Andra spanska storkeeprar som Victor Valdés och Iker Casillas har till exempel inte sett särskilt imponerande ut utanför Spaniens gränser. David De Gea har varit så bra att man funderar på om inte tabellen ljuger lite grann gällande Fiorentinas helhetsprestationer. Nu senast mot Como ser det på pappret ut som en stabil seger för La Viola men om de har en normal målvakt mellan stolparna så gör Como minst två mål i den här matchen. Samtidigt hade det varit tjänstefel givetvis av Palladino om han inte tog vara på den otroliga fördelen hans lag har i att sitta inne på ligans och kanske världens bästa målvakt. Vilken otrolig vinstlott Daniele Pradé och Fiorentina drog när de plockade in 34-åringen i somras.
Martin Eliasson


Resultat:

0 kommentarer