Italiensk seger i Amsterdam
Gli Azzurri tog en meriterande seger borta mot landet som rankades som världens näst bästa på FIFA:s senaste ranking - Holland.
Förbundskapten Lippi ställde upp med exakt det förväntade laget. Det fanns dock viss oro för Del Piero vars vrist fick en törn under uppvärmingen. Han kom hur som helst till start och stödde de stora längst fram, Gilardino och Toni.
Holland saknade bland andra Van Nistelrooy, Robben, van Persie och van Bommel.
Italien visade för första gången upp sina nya tröjor, och för den som tycker de ser bedrövliga ut på bild kan jag meddela att de gör sig bättre i liveversion. Blandning av gammalt och nytt, precis som loggan.
Efter tio minuter tog Holland ledningen men Ryan Babels mål godkändes inte på grund av offside.
Italien fick också ett mål bortdömd. Om det i Babels fall var tveksamt var det här ren skandal. Zambrotta hann upp en boll på kortlinjen och serverade Gilardino som enkelt satte bollen i nät. Linjemannen ansåg dock att bollen varit utanför linjen och något mål blev det inte. Repriserna visade att linjemannens bedömning var tveklöst inkorrekt. Vi som följer italiensk fotboll vet att man inte snålar med onödiga insparkar och inkast och kan därför överse incidenten med ett garv.
Babel fick tillslut se bollen gå i när utan att domaren misstyckte. Ett inlägg letade sig via Kuyt fram till honom vid bortre stolpen och Abbiati hann inte fram i tid. 1-0.
Ledningen skulle inte bli långvarig. Del Pieros inlägg från vänster gick just över Tonis hjässa men rakt i pannan på Gilardino. 1-1.
Just före paus skickade Del Piero in en ny boll från sin kant, nu på hörna. Camoranesi skarvade, liksom Vlaar. Den sistnämnde lyckades inte bättre än att bollen seglade in i eget mål där van Bronckhorst förgäves försökte stoppa den vid bortre stolpen. 1-2.
Holland bytte målvakt i paus - Timmer in, van der Sar ut. Italien gjorde inget byte.
Med fyra minuter gångna av andra halvlek stod Luca Toni för matchens prestation. En bit i på offensiv planhalva vann han duellen med Vlaar, höll honom ifrån sig och vände bort honom när de nått in i straffområdet. Där avslutade han med att placera in en utsida förbi Timmer i målet. Fantastiskt skickligt. 1-3.
Holland ville ha straff när bollen tog på Nestas hand i straffområdet. Straff blev det inte men det hade inte varit fel.
Lippi började byta och tog ut sina anfallare i etapper. Iaquinta kom in och löpte runt, mycket på egen hand. Mittfältet som för dagen inte var särskilt lyckad möblerades om med De Rossi, Diana och Barone som inhoppare. Större delen av andra halvlek spelades med en 4-5-1-uppställning med Iaquinta på topp.
Holland försökte få fram en reducering men den italienska muren var kompakt. De Rossi täppte till framför backlinjen och försvararna (kanske med undantag för Grosso) visade sin klass.
Camoranesi och De Rossi bommade två skarpa lägen att utöka ledningen men Italien höll undan ändå.
Moraliskt viktig seger för Italien och Van Bastens första förlust som förbundskapten. En god kväll för Lippi som säkert var nöjd med att gammal är äldst.
Att Italien tog matchen på allvar trots att den inte gällde några poäng visade man genom att inte göra några spelförstörande byten i paus. Det var i mångt och mycket en typiskt italiensk match där man höll tätt framför eget mål och tog vara på lite av det som bjöds åt andra hållet.
Mittfältet ska ha en liten känga för deras insats. Slarvet dominerade, även om holländarna var skärpta och läste spelet föredömligt. Gattuso och Camoranesi var de värsta kolsuparna som sällan lyckades få en boll till en medspelare.
Fall framåt? Ja. VM-guld? Knappast.
Lagen:
Holland (4-3-3): van der Sar (Timmer 46); Kromkamp (De Jong 60), Vlaar (Ooijer 60), Mathijsen, van Bronckorst; Landzaat, Cocu (Boateng 86), van der Vaart; Castelen, Kuyt, Babel (Vennegoor of Hesselink 82)
Italien (4-3-1-2): Abbiati; Zambrotta, Nesta, Cannavaro, Grosso; Camoranesi (Diana 78), Pirlo (Barone 87), Gattuso; Del Piero, Toni (Iaquinta 68), Gilardino (De Rossi 60)
