Slutspurten i serie B: med smak av serie A
Seriens dominanter så här långt heter Atalanta, Catania och Mantova. Men det finns bara plats för två som slipper kvala för att nå serie A. Dessutom: når Cesena hela vägen fram? Och är det äntligen dags för Torinos supportrar att ta skrika ut sin revansch på allt och alla?
Italiensk fotboll genomgår ju ganska stora omvälvningar som även skulle kunna översättas i ordet kris, en situation som har sina rötter i både klubbarnas ibland beklämmande ekonomiska skötsel - inte sällan drivna till det yttersta av despotiska presidenter - samt i ligaföreningens stelbenta oförmåga att lösa eller förebygga tvister i tid. I slutändan är det supportrarna och vi som ändå vill se ett fungerande system för ett lands fotboll som vi lärt oss älska och tagit till oss med alla dess defekter, det är vi som får lida.
Italiens äldsta fotbollsklubb, Genoa Cricket and Football Club, dominerade ifjol serie B och även om det var Empoli som till slut vann serien var vi många som gladdes över lagets återkomst till serie A efter 10 långa och svåra år utanför strålkastarljuset. Torino vann kvalfinalen efter en rysare mot Perugia, svetten lackade på spelarna som äntligen kunde fira efter förlängning på ett stekhett Stadio Delle Alpi en sen kväll i juni. Spelarna hade gjort sitt på planen, fansen hade följt sina lag i vått och torrt.
Nu började den andra säsongen, som de senaste åren tyvärr har tagit överhanden och i slutändan avgjort allt. Säsongen då gubbarna drar sina streck på ett papper; tummen ner för Genoa som istället för serie A fick börja om i serie C (mutskandal), för Torino (som, liksom Fiorentina tre år tidigare, raderades ut från fotbollskartan efter att ha gått i konkurs) och för Perugia (tvångsnedflyttade till serie C efter konkurs). Öden som onekligen får en att fundera över hur det egentligen är ställt med patienten vi kallar calcio. Raderna ovan förklarar en del av kaoset som rådde och ur vilket denna säsong föddes.
Jumbo i serie A ifjol, är Atalanta (2-4-3-4-1-2-1*) en klubb som inte är främmande för situationer som denna och med en (kanske lite för stor) erfarenhet som få har av spel i näst högsta serien är vägen tillbaka så att säga upplyst. Bergamos stolthet leder i skrivande stund serie B överlägset och visar inga tecken på att vika ner sig, men vägen mot toppen har inte varit sprikrak. Visserligen vann laget sina inledande fyra matcher på säsongen, men i och med pladasket i Catania (förlust med 1-4) i mitten av september började en elakartad bortasjuka sprida sig i laget. Atalanta förlorade nämligen hela åtta av sina elva matcher på resande fot under hösten, medan man gick som tåget på hemmaplan. Man lyckades därmed behålla fjärdeplatsen vid juluppehållet, med vetskapen om att det bara fanns ett sätt på vilket man kunde nå en av de två första platserna. Och mycket riktigt fann man segermedicinen omedelbart efter nyår och med ett Atalanta att räkna med även på bortaplan tog man greppet om förstaplatsen. En plats man inte verkar släppa förrän man är i serie A igen.
Återtåget mot serie A rusar fram med full fart. Atalanta behöver inte många poäng till för att stänga kapitlet och börja på ett nytt, förhoppningsvis några erfarenheter rikare från den totalt misslyckade förra sejouren i serie A. Det ska till ett smärre mirakel, en total blackout av laget i de sex avslutande omgångarna för att laget inte ska säkra uppflyttning och seriesegern. Spelschemat ser dessutom inte alltför ansträngande ut för seriens suveräner, där man dock inleder slutspurten med en lite knepig resa till ett vilt kämpande Avellino. Även om Atalanta fått bukt med bortasyndromet, känns det som att laget eventuellt kan få lite problem här. Skulle man gå och vinna i Avellino är det mesta upplagt för fest, om resultaten går lagets väg, i matchen därefter då man hemma tar emot Brescia i ett hett lokalderby. Drömmen för en Atalanta-supporter vore att säkra en plats i serie A just mot lokalrivalen, som å sin sida kan komma att missa allting. Sedan ska Atalanta besöka jumbon Catanzaro och här ska bara tre poäng med i bagaget hem, oavsett om man har baksmälla eller inte. Avslutningen bjuder på två matcher mot lag som antagligen fortfarande kommer att vara med i kampen om en kvalplats, Arezzo och i sista omgången Modena. Däremellan går Atalantas sista resa för säsongen till ett Pescara som sedan länge säkrat kontraktet.
Tips inför slutspurten: AVE-ATA X, ATA-BRE 1, CATZ-ATA 2, ATA-ARE 2, PES-ATA X, ATA-MOD 2 (Atalanta slutar på 78 poäng, går som väntat upp i serie A)
Det är saker på gång nedanför Etnas sluttningar; Catania (4-9-4-2-3-1-2) är på väg att ta sig tillbaka till serie A efter många och långa svåra år, där klubben även varit nere i amatörserierna. Om fotbollen på Sicilien blomstrar, kokar den i Catania. Efter ägarbytet sommaren 2004, då lokale affärsmannen Pulvirenti tog över klubben efter Gaucci-familjen, har det känts som om något varit på gång. Ifjol räckte inte laget till men slutade ändå på en framskjuten placering, om än var man framme och nosade på en kvalplats till serie A. Inför denna säsong knöts flera duktiga spelare till klubben, inte som tidigare år med mer eller mindre ”förbrukade” vagabonder såsom Oliveira och Fresi, utan med spelare som dels var i sina bästa år och dels visat sig tillhöra toppen av serie B. Från Perugia kom Mascara och Baiocco, från Ascoli anslöt Biso och vips var mittfältet på papperet ett av de starkaste i serien. Viktigt var också att förra säsongens bäste målvakt i serie B, Pantanelli, stannade medan anfallet vässades rejält med sylvasse centern Gionatha Spinesi. Säsongen kunde inte börjat bättre; 2-1-seger hemma på ”Massimino” mot nedflyttade Brescia men efter en bra inledande månad föll Catania och såg ett tag ut att inte kunna motsvara de förväntningar som funnits på laget inför säsongen. Men så i mitten av november hände något och Pasquale Marino (kom under sommaren från Arezzo) fick se sitt lag avsluta höstsäsongen med sex raka segrar och man firade jul som serietvåa. Bra har blivit bättre under våren och, om de gamla betongfundamenten på Stadio Massimino håller för 20000 hoppande sicilianare, får vi med stor sannolikhet se Catania i serie A i höst.
Många är ivriga att återse Catania i serie A, det tredje sicilianska laget i högsta serien. Vägen dit ligger utstakad i en inte alltför brant backe med gott om mellanrum mellan portarna. Man går in i slutspurten med ett försprång på fyra poäng till närmaste lag, som i skrivande stund är Mantova. Som det ser ut har spelprogrammet reserverat endast två möten med lag som har något att spela för, där Catania ställs mot Modena i en riktigt svårt bortamatch och i avslutningen hemma mot AlbinoLeffe som ju kämpar för att hänga kvar. I övrigt väntar, i tur och ordning Cremonese på bortaplan, Verona hemma på det kokande Stadio Angelo Massimino, matchen i Modena, Pescara hemma samt Catanzaro på bortaplan. Det är över 20 år sedan Catania senast återfanns i högsta serien och det verkar som om fansens väntan äntligen är över. Eller låter profetian inför slutspurten lite för bra för att vara sann?
Tips inför slutspurten: CRE-CAT 2, CAT-VER 1, MOD-CAT 1, CAT-PES 1, CATZ-CAT 2, CAT-ALB 1 (Catania slutar på 78 poäng, går upp i serie A som seriesegrare tack vare bättre inbördes möten med Atalanta)
Vi tar oss nu långt norrut för en titt på det nordligaste av de sju lagen från Emilia-Romagna, den tredje nykomlingen från regionen och den som klarat sig i särklass bäst, Mantova (1-1-1-1-1-3-3). Detta är en liten Åshöjden-saga i sig, laget som klättrat från ”Eccelenza” (sjätte divisionen) på rekordtid. Under ägaren Fabrizio Lori har man vunnit två raka uppflyttningar och är på väg att vinna sin tredje och gå rakt upp i serie A. Klubben förtjänar en artikel för sig, men denna väntar vi med till lagets öde denna säsong är bestämt. Klart är att Mantova tagit serie B med storm och under hösten innehade man förstaplatsen från omgång 6 till juluppehållet. Nykomlingen räddes ingen och grabbarna som några månader tidigare vunnit kvalfinalen mot Pavia gjorde fansen febriga av stolthet. Man hade fått behålla stommen från säsongen innan och bara Il Bisonte, Dario Hubner, hade givit sig av. Ett fåtal nya spelare hade tillkommit och tränare Di Carlo har, hur det än går i slutspurten, skapat ett lagbygge värt namnet. Mantova har dock, efter sin otroliga höst, mattats betänkligt efter nyår och definitivt släppt förstaplatsen till Atalanta (detta skedde i slutet av januari) men man är fortfarande med i racet om den andra direktplatsen till serie A även om man inte alls kan se sig klara för kval.
Snart vet vi slutet på Mantovas framgångssaga, den som startade längst ner i det professionella seriesystemet och på rekordfart tagit laget sex matcher från serie A. Mantova har alla chanser att nå serie A direkt, men då kommer det troligen att krävas att man vinner mer eller mindre samtliga av sina återstående matcher samtidigt som Catania börjar darra. Liksom serietvåan har dock Di Carlos lag ett inte alltför svårt spelschema; möjligheten till sex ”snabba” poäng är stor efter påsk då man först ska resa till Catanzaro och sedan ta emot Ternana hemma. Sedan blir bortamatchen mot AlbinoLeffe en svårlöst historia, där man inte kommer att kunna räkna med någonting gratis. De tre avslutande matcherna spelas samtliga mot lag som då med stor säkerhet redan säkrat kontraktet; Verona (hemma), Triestina (borta) samt Pescara (hemma). Det finns två hypoteser: antingen ger man Catania en rejäl match om den sista direktplatsen till serie A eller så kommer man att komma till kvalet som det mest utvilade av samtliga lag.
Tips inför slutspurten: CATZ-MAN 2, MAN-TER 1, ALB-MAN X, MAN-VER 1, TRI-MAN 2, MAN-PES 1 (Mantova slutar på 76 poäng, på tredjeplats som betyder att man får kvala för en plats i nästa års serie A)
Riminis bödlar från serie C1 anno 2003-04, Cesena (18-5-5-5-4-4-4), började säsongen katastrofalt. Efter tre förluster låg man sist, men man fick snart upp både fart och styrka; vid mitten av oktober hade man vunnit sex raka matcher och parkerade på en tredje plats. Formen höll i sig till jul och har fortsatt under våren. Efter att ha hemmabesegrat Catania i början av oktober har man aldrig varit sämre än femma, varför det vore sannolikt att laget tar en av de fyra kvalplatserna. Ifjol var man en pigg nykomling som helt plötsligt började läcka som ett såll och slutade i mitten. Nu finns jätten Turci mellan stolparna och utstrålar enorm säkerjet i försvaret, kaptenen Salvetti är tillbaka efter att ha gått skadad större delen av fjolåret och i anfallet hittar vi bjässen Papa Waigo som inte låter något försvar i serien gå säkert. Summa summarum: samtidigt som Cesena tätat till försvaret har man vuxit ut till seriens målfarligaste lag. Blir serie A nästa utmaning för tränarparet Castori och Gadda?
Cesena har funnits med i tätstriden större delen av säsongen och nästan aldrig befunnit sig nedanför kvalstrecket. Men det är nu det gäller och lagets form har varit lite sisådär under vårkanten, varför det går att spekulera i om nerverna verkligen ska hålla hela vägen fram. Det känns som man borde ta en av fyra platser till kvalet, men spelprogrammet är av sådan natur att det också kan gå käpprätt åt skogen. Den viktigaste matchen kanske spelas direkt efter påsk, då man besöker Brescia men minst lika viktig lär matchen helgen efter bli då man tar emot en annan av de direkta konkurrenterna (Modena, hemma på Stadio Dino Manuzzi). Efter dessa bägge eldprov väntar enklare uppgifter i form av Pescara (borta) samt Catanzaro (på hemmaplan), innan det åter är dags för streckmatch då man reser till Arezzo i den näst sista omgången. Avslutningen (om nu Verona har säkrat kontraktet innan dess) bör kunna ge tre poäng, vilka man antagligen kommer att behöva i det läget.
Tips inför slutspurten: BRE-CES X, CES-MOD X, PES-CES 2, CES-CATZ 1, ARE-CES X, CES-VER 1 (Cesena slutar på 72 poäng, därmed på den kvalplats man innehaft länge)
Nu till Turin och ett lag som fick byggas från grunden efter att den gamla föreningen gått i konkurs och inskrivningen till serie A misslyckats. Detta är alltså inte samma Torino (1-2-2-3-5-6-5) som vann den oerhört spännande kvalfinalen mot Perugia i somras, utan ett lag som byggdes upp på nolltid och som började serien en vecka senare än de andra. Laget har dock, med Gianni De Biasi vid rodret, fungerat som en klocka större delen av säsongen. Trots mycket hårt matchande inledningsvis stretade man sig kvar i den absoluta toppen av tabellen under hela hösten och det är egentligen bara nu framåt vårkanten som I Granata tappat kontakten med de två direktplatserna till serie A. Man är ett av de lag som är med i kampen om en kvalplats; ska det äntligen bli serie A för lagets hårt beprövade fans?
Torino har ännu inte övergett hoppet om att nå serie A utan att behöva tillgripa kval som ifjol, men man har definitivt oddsen emot sig och många andra resultat ska gå lagets väg samtidigt som man vinner sina kvarvarande matcher för att detta ska bli verklighet. Att tippa Torino utanför kvalet känns dumt; spelprogrammet är av enklare natur då fyra av lagen man har kvar att möta inte har speciellt mycket att spela för. Verona på bortaplan kan förvisso bli en ganska svår nöt att knäcka för De Biasi och hans lag och det kommer krävas ett Torino på tårna från början för att besegra ett vilt kämpande Avellino helgen därefter. Bortamatchen mot Triestina ska man normalt ta tre poäng i, likaså hemma mot Rimini medan säsongens sista resa görs till Brescia i en match som är svår att sia om i skrivande stund. Cremonese hemma i sista omgången ska bli en enkel resa mot tre poäng.
Tips inför slutspurten: VER-TOR X, TOR-AVE 1, TRI-TOR 2, TOR-RIM 1, BRE-TOR X, TOR-CRE 1 (Torino slutar på 72 poäng, det blir kval där man i sådana fall skulle ställas mot Cesena som slutar på samma poäng)
* Siffrorna inom parentes efter varje lagnamn indikerar placering vid slutet av varje månad från september till och med mars.
wandel@hotmail.com2006-04-18 00:28:00
