Rubrik saknas
Från Atalanta till Gli Azzurri - Anders Persson & Ekim Caglar tecknar ett porträtt av Roberto Donadoni.
Roberto Donadoni föddes den 9 september 1963 i staden Cisano Bergamasco som ligger i närheten av Bergamo och hans första lag som han debuterade i blev naturligtvis Bergamos stolthet Atalanta. Hans första säsong gjorde han 1982 som talangfull 19-åring och värvades 1986 till Milan där han skulle komma att skörda stora framgångar på sin vänsterkantsposition på mittfältet. Donadoni lyckades där samla på sig flera titlar än de flesta spelare kan drömma om. Här följer ett axplock med de viktigaste titlarna:
6 X Serie A-titlar
3 X Vinnare av Europeiska supercupen
3 X Vinnare av Europacupen
2 X Vinnare av internationella cupen
I Gli Azzurri fick han aldrig höja VM-bucklan men var tongivande i hemma-VM 1990 då laget hamnade på tredjeplats och i VM 1994 då det italienska laget i finalen förlorade på straffar mot Brasilien. Totalt representerade han Italien 63 gånger och gjorde 5 mål.
Efter tio års framgångar i de rödsvarta valde Donadoni att lämna Milan för amerikanska MLS och då för New York Metrostars. I MLS blev han uttagen till allstar-laget men vann inga titlar. Å andra sidan kan man diskutera värdet i troféer som vinns i kapitalismens och kommersialismen högborg för en sådan spelare som Donadoni vars prisskåp redan var så fullt att påfrestningen ifråga om tyngd var ett faktum. 1997 återvände han till Milan och vann där sin sista titel, sin sjätte Serie A-vinst. Karriären valde han att avsluta i Al-Ittihad i Saudi-Arabien, den klubb som även den framtida klubbkamraten i Livorno Gennaro Ruotolo representerat.
Donadonis frånvaro från fotbollen blev dock relativt kort och säsongen 2001/2002 tränade han Lecce, 2002/2003 tog han upp Livorno till Serie A, 2003/2004 Genoa och därefter återvände han till Livorno efter att Colomba sparkats från klubben. Där blev han dock inte långvarig. Halvvägs in i säsongen 2005/2006 (drygt ett år efter tillträdandet) hade Livorno startat säsongen på ett fantastiskt sätt och låg länge nära en Champions League-plats. Hela fotbollsvärlden undrade hur långt framgången kunde nå och Livorno fortsatte att motbevisa alla experters utlåtande om att laget snart skulle falla i tabellen. Efter att laget hade spelat något sämre i några matcher gick Livornos excentriske president Aldo Spinelli ut och öppet kritiserade Donadoni som därmed kände sig tvingad att lämna jobbet som tränare för Amaranto.
Efter succén i Livorno dröjde det inte länge förrän rykten om nya större tränarjobb började florera i italiensk press. Särskilt intresserade sades Milan vara av Donadonis tjänster, men detta rann ut i sanden. Tur det kanske med tanke på de rödsvartas situation efter calciopoli. Donadoni var nyligen ytterst nära att signera kontraktet som tränare för Lecce men tackade i sista stund nej för att istället efterträda Marcello Lippi som tränare för det italienska landslaget. Gli Azzurri får därmed en ung tränare som har en enorm erfarenhet av att vinna titlar och en mycket stor passion för fotboll. Som tränare skiljer han sig en del från Lippi där spelarna som haft Donadoni säger att han verkligen är en i gänget samtidigt som han lyckas upprätthålla den professionella auktoritet som en tränare behöver ha.
Rent systemmässigt har Donadoni främst använt sig av ett 3-5-2-system med flexibla yttermittfältare, något som med tanke på Italiens förutsättningar kan vara passande, där spelare som Grosso och Zambrotta kan ta stort ansvar både offensivt och defensivt. På mittfältet har Donadoni under sin tid som Serie A-tränare kombinerat grovjobbare med mer spelande individer, även om de centrala delarna av planen alltid fylls med spelare som är beredda att löpa och sätta relativt hög press mot motståndarlaget. Detta gäller särskilt under uppbyggnads- och kontringsfasen av spelet. Slutligen rent tränarmässigt kan säga att Donadoni efter att ha spelat med spelare som Van Basten, Baresi, Gullit, Rijkaard, Lentini, o.s.v. har en stor erfarenhet av olika personligheter på både gott och ont. Även det kan vara extra passande som landslagstränare för just Italien.
Hans taktiska kunnande är dock fortfarande relativt oprövat och han har som tränare aldrig riktigt varit satt under pressen att vinna titlar. Detta är något han nu verkligen får känna på i Gli Azzurri där allt annat än guld är mer eller mindre ett fiasko. Men med tanke på hans erfarenhet och personlighet kan valet av Donadoni visa sig vara riktigt intressant.
