Rubrik saknas
Varje sommar överträffar den tidigare vad gäller stora övergångar, åtminstone känns det så i september. Den här mercaton går till historien som den då Juve brandskattades och Inter fyllde sina tröjor med ännu mer stjärnglans. Sommarens bästa köp, oberoende av pris, presenteras nedan.
11. Adrian Mutu, Juventus=>Fiorentina
Det är nu rumänen ska hitta sig själv igen. Under Prandelli i Parma utvecklades till en av ligans absolut vassaste spelare. Utgående från sin högerkant gjorde han mål och såg till att lagkamraterna också gjorde det. Sen blev det Chelsea och Juve via Livorno på pappret och karriären gick i stå. En Mutu i Parma-form är en seger för alla, utom vänsterbackarna.
10. Mirko Vucinic, Lecce=>Roma
Spalletti har försäkrat sig om en genuin målkung även när Montella inte kan eller misslyckas med att leverera. Vucinic satte 29 mål på 76 matcher under sin tid i Lecce, och då ska man komma ihåg att Lecce oftast befann sig i ligans undre regioner. Den stora frågan är inte hur många mål han gör utan hur lagets spel förändras med Vucinic längst fram. Med Totti fungerade det över all förväntan, men serben är långt ifrån samma spelartyp. Vem anpassar sig, spelaren eller laget?
9. Fabio Liverani, Lazio=>Fiorentina
En underskattad regista byter upp sig igen. Först från Viterbese till Perugia, sedan från Perugia till Lazio och nu från Lazio till Fiorentina. Prandelli har länge velat ha en trequartista bakom sin målkung (Gilardino, Toni) men kan mycket väl ha tänkt om med Liverani att tillgå. Frågetecken finns för snabbheten och mentaliteten, passningsspelet är näst intill prickfritt.
8. Amauri, Chievo=>Palermo
Palermo vet vad de gör. Nu står man inte och faller med Caracciolo (all respekt åt Godeas men serie A-klass håller han inte) utan har två rejäla primapunti. Brassen Amauri har flyktat runt halva Italien i jakt på succé och börjar närmar sig. Han har egentligen allt som krävs för att lyckas, det är bara pricken över som saknas. Han är ingen ny Toni, något i närheten vore nog. Det är dags nu.
7. Ricardo Oliveira, Betis=>Milan
Ingen normalt funtat människa kan förvänta sig att han ska fylla Shevas tomrum. Mål kommer han säkert att göra och tillsammans med Gilardino och Inzaghi utgör han Europas kanske målfarligaste anfallstrojka. Som spelare han alla egenskaper som krävs för att lyckas. Det stora frågecteknet är förstås hur omställningen till italiensk fotboll funkar.
6. Fabio Grosso, Palermo=>Inter
Har Inters jakt på en vettig vänsterback äntligen fått ett slut? Baserat på vad han visade i VM är svaret ett rungande "sì". Med sin gängliga kropp och aningen ledlösa spelstil har han lätt för att charma publiken när han bekymmerslöst dribblar sig förbi längs långsidan. Tidigare var det inläggen och skottet man förknippar honom med, idag är han mer allround är någonsin.
5. Marco Marchionni, Parma=>Juventus
För andra gången när den lille Marco byter klubb gör han det till ett lag som flyttas ned. Fiorentinas drop till serie C kom han dock undan, men nu blir han kvar. Med sin kvickhet, teknik och spelskicklighet hör han hemma bland den yppersta eliten. Det är modigt att gambla med sin karriär när det precis ska lägga i högsta växeln. Kanske räknar han med en kortvarig sejour utanför toppdivisionen. Han är trots allt sitt lands framtid på högerkanten.
4. Zlatan Ibrahimovic, Juventus=>Inter
Första säsongen i Italien gick igenom helt kravlöst och imponerade på alla. Superstjärnan Zlatan blev superstjärnan Ibra. Senaste hösten var briljant med massor av målgivande framspelningar, sen försvann allt. Våren var en enda frustrerad jakt på form. Det börjar bli dags att välja - världsstjärna eller talang. Han får gott om tid på sig, det är om ett par år investeringen ska ge avkastning.
3. Hernan Crespo, Chelsea=>Inter
Egentligen borde han väl valt svart- och lilarandig tröja med tanke på hans historia. Nu fick han inte välja och är tillbaka i Inter och Italien, ett land han till skillnad från många andra i dagsläget vill till. Crespo är en garanti för mål och kommer inte att misslyckas den här gången heller. Adriano och Ibrahimovic är de största namnen i anfallsbesättningen, frågan är om de också är det bästa paret. Crespo passar utmärkt med båda två.
2. David Pizarro, Inter=>Roma
Om chilenaren är idealisk för Romas mittfält återstår att se. Som spelare är han emellertid kolossalt skicklig. Det var under Spalletti han blommade ut, så utsikterna för en återfödelse är på den punkten lysande. Faktum är att serie A inte sett en speluppfattning likt Pizarros sedan Zizous glansdagar. Få har koll på boll och samtliga spelare hela tiden - Pizarro är en av dem.
1. Patrick Vieira, Juventus=>Inter
Juventus hade Italiens och möjligen världens bästa innermittfältspar i Vieira och Emerson. Inters Vieira och Cambiasso är ännu bättre. Två på alla sätt kompletta mittfältare där Vieira står för fysiken och huvudspelet. När han är i form är det en rörlig betongvägg som äger området kring mittcirkeln. Med full fart in i boxen är han i princip omöjlig att hejda.
Framgångsrisk:
Christian Bucchi, Napoli (från Modena)
Har öst in mål de två senaste säsongerna och ska nu fräsla galna napolitanare.
Maicon, Inter (från Monaco)
Kan han ta upp kanten med den utomordentlige Zanetti?
Luciano Figueroa, Genoa (från Villarreal)
Det är inte ofta serie B välsignas med spelare som varit framstående i det argentinska landslaget.
Andrea Gasbarroni, Parma (från Sampdoria)
Talangfull tekniker med matchvinnaregenskaper.
Raffaele De Martino, Udinese (från Bellinzona)
Roma-talangen är tillbaka i Italien efter en sejour bland ostar och choklad.
Chansningar:
Christian Vieri, Atalanta (från Monaco)
Är i sin femte klubb på lite över ett år. Inte idiotsäkert.
José Talamonti, Atalanta (från River Plate)
Inget vidare intryck senast han var i Italien.
Masashi Oguro, Torino (från Grenoble)
Många japaner har försökt men bara en har sluppit åka hem med svansen mellan benen.
