Höstens sju underverk, del 3 - Ljuset i mörkret
Delvecchio? Har han varit bra under hösten? Den åldersstigne före detta Romaspelaren? Den långe anfallaren som numera huserar i Ascoli? Mer känd för sina filmningar och framförallt sitt hårsvall. Har denna hårfagre avdankade atlet inlett säsongen positivt? Nej, givetvis inte. Det är Gennaro Delvecchio vi pratar om.
Utöver namnet är likheterna mellan Gennaro och Marco inte många. Gennaro är inte på långt när lika hårfager som den forne landslagsanfallaren, även om han säkert är mån om sin frisyr. Men, okej, båda är fotbollsspelare, där den ena är bra mycket bättre än den andra. Marco spelar som sagt i Ascoli samtidigt som Gennaro har fått sitt definitiva genombrott i Genuaklubben Sampdoria. Det är där vi börjar. I Sampdoria.
Sampdoria, den anrika storklubben som för några år sedan letade sig upp i fotbollens finrum igen, Serie A. Laget imponerade sina första säsonger tillbaka i högsta ligan med fina placeringar. Under karismatiske Walter Alfredo Novellino tog de azurblå från Genua för sig som på gamla dar och det såg lovande ut.
Fram till och med säsongen 2005/06. Något överraskande slutade man på undre halvan trots ett fint spelarmaterial präglat av kontinuitet. Exempelvis under våren tog man inte en enda seger i Serie A. Klubben sjönk i tabellen som en sten. Lyckligtvis hade de ändå en liten marginal ner till nedflyttningsstrecket.
För Gennaro Delvecchio såg det inte lika bra ut, men till skillnad från sin klubb var han på uppgång. Ägd av Sampdoria blev han utlånad till syditalienska Lecce. Inte särskilt oväntat tog han plats på de gulrödas mittfält tillsammans med Giacomazzi & Ledesma.
Delvecchio Serie A-debuterade som 27-åring den 11 september 2005 i Lecces mållösa hemmamatch mot Ascoli. Publiken på den italienska klacken var föga imponerad. Dock tog den kräsna hemmapubliken (sedan Zdenek Zemans dagar har de varit krävande) snabbt till sig Gennaro Delvecchio.
Med erfarenhet från de lägre serierna, med bland andra Perugia & Catania, hade Delvecchio utvecklat en bestämd hårdförhet som ofta behövs i de lägre divisionerna. Utöver sitt hårdföra spel visade han även upp offensiva kvalitéer tillsammans med en bra blick för spelet. Det var en typisk allroundspelare Lecce hade lånat till sig.
Trots Lecces debacle var Delvecchios personliga säsong lyckad. På 29 framträdanden stod han för fyra mål, flertalet assister och än mer kort. Lecce åkte ur och Delvecchio flyttade tillbaka till Sampdoria.
Ett Sampdoria i spillror som trots den dåliga insatsen i tabellen valde att satsa på sedvanlig kontinuitet och därmed behöll de Novellino vid rodret. Tränaren valde dock att gå en annan väg genom att släppa ifrån sig en handfull spelare för att ersätta dem med nya ansikten. Delvecchio var en av de nya.
Mördande konkurrens till trots: Sergio Volpi, Angelo Palombo, Rúben Olivera, Daniele Francheschini & Massimo Bonanni, tog Gennaro ändå plats i Sampdorias startelva tidigt in på försäsongen. En försäsong utförd så pass väl att han fick landslagsdebutera mindre än ett år efter hans Serie A-debut. Den 16 augusti 2006 spelade Delvecchio i Italiens mindre smickrande 0-2 förlust hemma mot Kroatien. Ändock klivet från Serie B med Perugia till Gli Azzurri hade gått på mindre än två år. Imponerande.
Serie A inleddes denna säsong senare än tänkt, som vanligt, och Delvecchio återfanns på planen i Sampdorias hemmamatch mot Empoli. Det gick inte lika bra som väntat. När det stod 2-1 till gästerna från Toscana samt att la Samp redan var en man mindre bestämde sig Delvecchio för sitt andra gula kort. Sampdoria förlorade och Gennaro fick se rött. Inte som väntat.
Sedan avstängningen var genomförd var Gennaro självfallet tillbaka på planen. Tillbaka för att ta för sig. Tillbaka i ett underpresterande Sampdoria, i ett Sampdoria där han skulle bli en förgrundsfigur.
Sampdoria har blandat och gett. Med klara segrar mot bland andra Lazio och kryss mot Milan (där la Samp berövades på segern av domaren) för att sedan förlora matcher mot lag såsom Torino och Cagliari. Inte imponerande. Däremot har Delvecchio imponerat.
Utöver sin avstängning och en lättare skada som höll honom borta ett tag har han figurerat i alla matcher. Med gott resultat. På åtta framträdanden har Gennaro gjort tre mål. Det är mycket bra för en mittfältare oavsett utgångsposition, då Delvecchio är allround rör detta särskilt honom.
Faktum är att Delvecchio varit så pass tongivande att han överglänst sina medspelare. Underpresterande Volpi, i skuggan vandrande Palombo, ojämne Olivera, ickepresterande Bonanni & trötte Francheschini, ingen av dessa har varit i närheten av Delvecchios prestationer och kontinuitet.
Hans insatser har givetvis lockat till sig storklubbarna. Det sägs att flera har visat intresse, men de som öppet har förklarat sin önskan att värva Delvecchio är Giallorosso, Roma. Om man kopplas samman med en klubb som redan innehar mittfältare som Totti, De Rossi, Pizarro och Mancini är det definitivt ett bevis på ens prestationer.
Något ironiskt vore om Delvecchio valde att flytta till de rödgula då han faktiskt började sina steg mot genombrottet i Lecce, de gulröda. Inte lika hårfager som sin namne Marco, men vad bryr Roma sig, styrkan sitter uppenbarligen inte i håret. Det är framförallt Delvecchios jämna spel som har påkallat storklubbarnas intressen. Hans kontinuitet, något som Sampdoria länge har stått för under Novellino. Det är värt att undra om la Samp vågar sälja spelaren som ändå på något sätt personifierar allt klubben står för.
Gennaro Delvecchio har varit den klarast lysande stjärnan i ett annat nedtonat Sampdoria. Under Barcelonas krisår kallades Rivaldo för ljuset i mörkret, som helt ensam bar upp ett helt lag. Riktigt så dominerande har Delvecchio inte varit men epitetet är han ändå inte långt ifrån.
