Inför: Italien-Turkiet
Ännu en meningslös landskamp mitt i serielunken. Matchen spelas i på Stadio Atleti Azzurri D´Italia i Bergamo och dedikeras till den bortgångne Giacinto Facchetti. Kommer någon att ta chansen, och spelar det någon roll om ett par månader när det gäller på riktigt?
Som vanligt när det gäller träningslandskamper blir skadelistan extra lång. De som är petade kan också skylla på småskavanker för att lindra förödmjukelsen, om de nu är petade.
Till matchen mot Turkiet finns Grosso, Nesta, Pirlo, Gattuso, Perrotta, Di Michele, Toni, Del Piero och Totti på frånvarolistan. Det är inga dussinlirare. Vad gäller Totti är det ett evinnerligt tjat om honom, huruvida han kommer tillbaka eller inte. Daltandet började under Trapattoni, tonades ner en aning under Lippi men lever vidare med Donadoni.
Antingen är han med eller så är han inte med, svårare än så är det inte. Nu tycks han i alla fall vara på väg tillbaka och Donadoni räknar med att ha Totti till sitt förfogande efter nyår. Det är förstås en fin förstärkning men han är inte precis för Italien vad Maradona var för Argentina.
Donadoni har förstås fått förklara sina uttagningar.
- Jag tog ut Aquilani så att De Rossi inte skulle bli ensam. Allvarligt talat så har han visat att han är en av de mest spännande ungdomarna så han får chansen att visa oss vad han kan. Jag var tvungen att ta ut honom.
- Brocchi? Han är i kanonform och spelar riktigt bra. Att han är med beror på hans säsong. Hade det inte varit så hade jag tagit ut mig själv eftersom jag gjort lite under min karriär som spelare också...
Alberto Gilardino var petad senast från landslaget men är nu tillbaka.
- Det ser bra ut för honom. Han är ung och behöver stöd, sa Donadoni.
Två spelare som tippades kunna få chansen var Juventus Matteo Paro och skyttekungen Christian Riganó i Messina.
- Jag håller koll på alla. Jag såg Juventus mot Napoli och några andra matcher. Paro växer, han har fina kvaliteter och är ordinarie i en storklubb.
- Riganó? Han kan vara lugn. Han leder skytteligan och hålls under uppsikt av mig.
Vincenzo Iaquinta lämnade laget med en svullen fot och ersattes av Emiliano Bonazzoli.
Mot Georgien senast använde sig Donadoni av ett 4-1-4-1-system som lika gärna skulle kunna vara 4-3-3. Mot Turkiet väljer han att fortsätta på det spåret, men någon startelva har han ännu inte klar.
Det blir med andra ord till att gissa vilka elva som får sjunga nationalsång på rad.
Buffon kommer naturligtvis att stå i mål, även om det vore mer intressant och mer nödvändigt att låta Amelia starta.
Fyrbackslinjen kan se ut lite hur som helst. Jag tippar Zaccardo, Cannavaro, Materazzi och Zambrotta men ser hellre Barzagli än Cannavaro. Vad har det sistnämnde att vinna på att spela från start? Barzagli har hållts undan för länge redan som det är, ska han få internationell rutin är det i såna här matcher.
De Rossi är given på det brandskattade mittfältet. I Gattusos frånvaro känns Brocchi som ett gångbart alternativ. Vem det blir sen spelar mindre roll. Barone har varit bra i landslaget tidigare så han får min röst.
På kanterna är jag tämligen säker på att det blir Camoranesi och Di Natale. Två formstarka magiker som vet hur man lyser upp en grå onsdagkväll, eller vilken dag i veckan som helst för den delen.
På topp startar Gilardino. Rocchi är för liten och Bonazzoli är reserv.
Senast Italien och Turkiet möttes var i november 2002, just efter att Italien torskat mot Wales i EM-kvalet. Då slutade matchen 1-1 och innehöll landslagsdebutanter som Birindelli, Nervo och Perrotta.
Jag är beredd att offra en hundring på samma resultat igen.
