Höstens sju underverk, del 7 - Den målande muraren
Från kusten i Messina kan man en klar dag skymta l´Isole Eolie, 7 stycken öar födda ur moder jords vrede på havets botten. Med Strombolis aktivitet och Vulcanos ständiga hot om nya utbrott får ögruppen daglig uppmärksamhet. Den största ön heter Lipari och det är här historien om Serie A:s främste målskytt denna säsong börjar. Den 25:e Maj 1974 föddes här Cristian Riganò.
Riganò - ingen planta
Det finns inte många kända personer från ögruppen Isole Eolie. Minns ni den australiensiska sångerskan Natalie Imbruglia, som bröt igenom 1997 med megahiten "Torn"? Hennes far är från Lipari och det vore ingen större sensation om familjerna Riganò och Imbruglia någon gång fiskat musslor tillsammans i det klarblåa Tyrrenska havet.
För er som är språkintresserade kan jag berätta att Riganu på sicilianska är en slags örtväxt som vi på svenska kallar "origaaano". Men Christian skulle visa sig vara allt annat än en planta.
Från amatör till proffs
I de övre tonåren blev han murarlärling och snart tjänade han en del av familjens inkomst. Han kombinerade arbetet med att spela anfallare för det lokala laget på ön. Christian skulle dock uttrycka en sällsynt explosivitet på planen vilket föranledde hans tränare att kontakta klubbarna på fastlandet (Sicilien).
Samma höst som Natalie Imbruglias vackra ansikte och sagolika röst prydde MTV flyttade Christian Riganò från Lipari till Messina. Real Messina, klubben som en gång fostrade Schillaci om någon minns honom, blev bomberns nya fotbollslag. Faktum är att hans liv skulle ha kunnat ta en helt annan vändning här.
Kort innan Real Messina hörde av sig hade Christian tillsammans med sin bror bestämt sig för att ta flyttlasset och bege sig till Tyskland. Där hade man funnit arbete som murare och lönen var mycket förmånlig. Gratis boende och 10 000 kronor i månaden lockade. När Messina hörde av sig var allt redan klart, flygbiljetterna var bokade och jobbet i Nürnberg väntade.
Christians dröm om att en gång bli fotbollsproffs var dock för stark och när Real Messina erbjöd honom just 10 000 i månaden och gratis boende fanns det inget som kunde stoppa honom. När färjan la till på Sicilien tog brodern till höger för att ta flyget från Palermo samtidigt som Christian tog till vänster mot Messina och livet som proffs.
Trots att Riganòs sejour i Serie D-klubben blev mindre lyckad lyckades hans gamle tränare i moderklubben Lipari få över honom till nordkusten och Barcellona Pozzo di Gotto (vi rör oss fortfarande på Sicilien) där han bildade anfallspar i Serie D-laget Igea Virtus.
Han blev en succé och fick här sitt genombrott med 28 gjorda mål på 50 matcher och bidrog starkt till Igeas uppflyttning i C2. Faktumet att ha färjan till Lipari på bekvämt avstånd kan ha spelat en avgörande roll för den då 25-årige Riganòs inträde i fotbollens finrum. Om man nu kan kalla Serie C för finrum.
"Dio perdona, Riga no"
Christians målfacit talade för sig själv och han fångade Tarantos intresse sommaren 2000 (Taranto skulle ha spelat i Serie D men togs upp i sista stund i C2/C). Han blev sommarens absoluta värvning i dessa serietrakter då Taranto betalade mer än 5 miljoner kronor för honom, en hög summa om man betänker att klubben drogs med ekonomiska bekymmer och att Christian aldrig spelat en match på professionell nivå.
Men hans näsa för målet skulle inte svika varken honom eller Taranto och dess supportrar. Det apuliska laget nådde med hjälp av Riganòs 14 mål en sensationell uppflyttning till C1 och fansen var som tokiga av glädje. Riganò fick efter detta ett epitet om sig: "Dio perdona, Riga no" (Gud förlåter, inte Riga).
Säsongen 2001/2002 var Christians andra år i de professionella ligorna och han vann som 27-åring skytteligan med, just det, 27 mål. Taranto skulle dock inte nå uppflyttning för andra året i rad och Christian var plötsligt högaktuell på spelarmarknaden, tillsammans med albanen Florian Myrtaj som samma säsong gjorde 25 mål för sitt Teramo i C2 och dessa båda spelare hade en till synes mycket ljus framtid.
Myrtaj och Riganò har en annan sak gemensamt; det sena genombrottet. Inte många klubbar spenderar en massa pengar för en spelare som närmar sig 30 och bara spelat professionell fotboll i ett par säsonger. Det finns ett bra italienskt ord som beskriver Riganò och det är "rivelazione", på svenska säger man upptäckt, men det italienska ditot är lite starkare kryddat.
Rekordman och generös - en ovanlig kombination
Det var denna "rivelazione" som upptäcksresanden Diego Della Valle valde att ta till Florens som sitt dyraste och viktigaste köp inför den stundande säsongen med nybildade Florentia Viola i C2. Trots bud från klubbar i Serie B valde Christian Florentia Viola p.g.a. supportrarna och klubbens framtidsplaner, om man får tro han själv.
191 cm lång och 84 kg tung (ok då, snarare 90) blev han under sin första säsong lagets ovärderliga målskytt och huvudpersonen i projektet Uppflyttning. När säsongen summerades hade Cristian med sina 30 mål slagit Batistutas rekord (26 mål) för Fiorentina men även målrekordet genom alla tider i Serie C.
Men Christian är inte bara en ”bomber” utan även mycket ödmjuk och den typiske killen som ger allt för laget och han värderar sig aldrig högre än någon annan. Han passar faktiskt hellre en lagkamrat än sätter dit den själv och repeterar ofta i intervjuer "Det spelar ingen roll vem som gör målen, bara laget jag spelar för vinner".
En klassisk kommentar från en klassisk center fast med ett exceptionellt sinne för målet och en fascinerande historia i bagaget.
Serie A
Fiorentina och Riganò nådde till slut Serie A och pojkdrömmen gick i uppfyllelse. Skador stoppade honom från ytterligare en succé i den lila tröjan, men han fick i alla fall sista ordet i ett långt och smärtfyllt mästerskap med Viola.
I sista matchen mot Brescia satte han spiken i kistan som betydde att Fiorentina blev kvar i Serie A. Det var sista gången som Riganò fick ta emot publikens jubel på Franchi och det var med tårar i ögonen han för en sista gång firade under Curva Fiesole, kurvan han under tre år trollbundit med sina sköna mål och lönnfeta mage (vilken han ofta valde att visa i målgesten).
Hans kärlek till Florens fick honom att köpa en lägenhet i staden och sedan välja Empoli framför Brescia. Empoli ligger 20 minuter från Toscanas hjärta vilket betydde att han kunde bo kvar i staden han numera lärt att älska och samtidigt fortsätta att spela fotboll på toppnivå.
I Empoli fick han ta sig an rollen som framspelare och han blev snabbe Tavanos vapendragare i de himmelblås anfall. Trots att det bara blev 5 mål på hela året hade hans värde stigit och flera Serie A-klubbar visade inför denna säsong sitt intresse för Christian.
Att han sedermera valde Messina var givetvis ingen slump. Messina är hans hemstad och det lag man drömmer om att få spela för när man är uppvuxen på Lipari. Trots att favoritlaget är Inter så är kärleken för Messina av den äkta varan. Här återfinner han sin familj, barndomsvänner och sina hemtrakter. En perfekt avslutning på en sagolik karriär. Eller?
FC Messina
Med tanke på hans ålder och senaste säsonger kunde man tro att formen nu skulle dala och att Messina skulle vara något av en avrundning på livet som fotbollsproffs. Men Christian är mycket mer professionell och hungrig än så. Efter 11 omgångar leder han nu skytteligan i Serie A med 8 fullträffar.
Sagan om den lönnfete muraren från Lipari fortsätter och när Donadoni tog ut truppen till matchen mot Turkiet var det många som ville se hans namn bland de uttagna. Nu blev det inte så denna gång, men räkna aldrig bort Christian Riganò. Med sitt enorma sinne för mål, sin ödmjukhet till proffslivet och extrema passion till sporten finns det inga gränser för hur långt Liparis stolthet kan nå, och trots åldern ser Christians framtid på Italiens finaste gräsmattor mycket ljus ut.
In culo alla ballena!
