Traditionen fortsätter i Italien
Denna artikel kommer att handla om hur citrusexporten från Italien på 1860-talet blev Europas lönsammaste jordbruksbygd, och hur maffian även här hade ett finger med i spelet. Vandalism och hot var mycket vanligt, och det intressanta är om det finns några liknelser i maffians verksamhet med dagens miljardindustri, calcion?
1800–talets citrusboom, kom från de bergiga trakterna runt Sicilien, och började som smaksättare i te-giganten ”Grey-te”. År 1834 exporterades 400 000 lådor citroner och 1850 hade antalet fördubblats till 750 000 lådor. I mitten utav 1880–talet beräknades det anlända hela 2,5 miljoner lådor med italienska citrusfrukter till New York.
Det var en snabbt växande industri som snabbt blev allt mer modern, och allt fler investeringar krävdes, där sten rensades, lagerlokalerna byggdes ut och stängselsattes upp för att förhindra vandalism. Det krävdes även att citronträden var mycket skyddade, eftersom de tog 8 år efter plantering innan den gav någon frukt. Det var denna kombination av sårbarhet och lönsamhet som gav den perfekta miljön för maffians beskyddarverksamhet.
För att skildra maffians inblandning och ett exempel på en mans olycka, tänker jag berätta historien om en kirurg vid namn Gaspare Galati som ärvde en citronodling, Fondo Riella. Företaget som gått till hans ägo var ett mönsterföretag; odlingen var placerad 15 minuter gå sträcka från Palermo, och träden var bevattnades med hjälp av en modern ångpump.
Den förre ägaren till den stora satsning på Fondo Riella var Galatis svåger, som dött av hjärtattack sedan han hade mottagit en rad hotfulla brev från stadens lokale Mafioso. Hoten bestod av vandalisering på företaget om de inte gick med på att betala en viss procentuell del av vinsten som gjordes.
Fondo Riella använde sig av metoden att köparna betalade för optioner på varorna långt innan de var mogna, något som Galatis svåger också använt sig utav. Men när sedan köparna såg att deras frukter började försvinna och vara till viss mån sämre började Fondo Riella få ett dåligt rykte.
Galati var övertygad om det var maffian som låg bakom dessa sabotage, efter hans vägran på att betala dem på vad de krävde. Vad de nu försökte var att få Galati att sälja företaget, samtidigt som sabotagen pågick på grund av att värdet skulle sjunka. Misstankarna om Galatis tillsynsman, Carollo som redan var misstänkt att ha anknytelse till maffian, växte när även kolet till ångmaskinen började försvinna (det var han som skötte maskinen).
Carollo avskedades, och en ny tillsynsman anställdes, men mördades bara några dagar efter. Galati hade nu starka misstankar om att Carollo låg bakom dådet, så han begav till polisstationen för att rapportera. Polisinspektören tog ingen notis till ledtråden utan grep två personer som inte hade någon koppling till offret. De släpptes två dagar senare. Nya hotbrev följdes upp, och hot om bland annat inte Carollo återanställdes skulle Galati gå samma väg som sin tillsynsman, alltså död. Galati återvände till polisstationen, nu med 7 stycken hotbrev han mottagit.
Polisen visa dock återigen ingen större entusiasm och Carollo greps efter hela 3 veckor, men släpptes efter två timmar när han inte bedömdes ha med saken att göra.
Detta arbete maffian förde mot Galati fortsatte tills han inte hade något val än att sälja företaget. Våld och brott i organiserad kombination hade redan då stor inverkan över folk. Denna historia går också att jämföra med dagens fotbollssituation i Italien, där rollerna enbart byts ut.
Citrusbranschen byter namn till Fotbollen, köparna/importörerna byts ut till sponsorer, Galatis odling till lagen, Carollo till de som försöker tänja på reglerna, domarna till de som utför sabotagen och polisen blir federationen. Självklart är detta bara teorier, men där jag själv anser att rollerna är slående lika.
Man kan jämföra citronerna med fotbollen i det sceneriet att utgångspunkten går olagligt men strävar efter att bli lagligt. När maffian köpte citronföretaget så övergick de till att driva verksamheten lagligt - istället. Likaså kan det vara i fotbollen där det krävs att bli ”gynnande” för att nå framgång och tjäna pengar för att köpa sig en ännu starkare utgångspunkt, då man istället inte behöver bli ”gynnade”.
Det maffian strävar efter är att bedriva sin verksamhet lagligt för att då slippa risken att åka fast, och skapa en säker framtid åt ens verksamheten. Samma sak som i fotbollen där framgångar leder till starkare ekonomi och fler investeringar.
Denna sommar dök det upp bevis som stärkte denna teori, där telefonsamtal mellan olika klubbledare och domare avlyssnats. Samtalen innehöll hur de inblandade själva kunde väljare domare för sina matcher samt påverka resultat. I högsta divisionen var det fem klubbar som dömdes till minuspoäng samt nedflyttning, och ett stortsteg framåt i kampen mot myglet.
Inblandade klubbledare dömdes också och straffades med avstängning inom fotbollen. Nu på efterhand kan man också fråga sig hur stor inverkan dessa har inom median i Italien, där de efter rättegången blivit näst intill hyllade (?) och orättvist behandlade i och med straffen. Teoretiska samband med median och lagen finns där ett av de inblandade lagens ägare också äger ett stort antal tv kanaler, däribland den nationella tv-kanalen i landet.
En annan stor rubrik i somras var vilket monopol som löd på spelarmarknaden. Nästintill alla spelare hade agenter som tillhörde agentbolaget, GEA, där de omgavs av tysta hot och uppviglande bråk som användes för att bestämma hur spelarmarknaden skulle gå till. Detta företag blev också tvungna att läggas ned efter avlyssningar som kunde bekräfta anklagelserna ovan. Ett annat märkligt faktum är att den nuvarande liga presidenten ryktats köpt sina val-röster från de mindre klubbarna för att vinna omröstningen.
Dessa metoder är väl kända hos maffian, och har väckt starka känslor hos många supportrar. Jag påstår inte att det är någon ”cosa nostra” familj på Sicilien som ligger bakom dessa skandaler, utan att det utförs samma typ av arbete, själva verksamheten fungerar på samma sätt. Traditionen fortsätter.
