20 lirare värda abonnemangsavgiften - Topp 10
När man betalar flera hundra spänn i månaden för att kunna se italiensk fotboll gör man det av en anledning. Självfallet vill man se sitt favoritlag så mycket det bara går, men oftast får man nöja sig med att njuta av artisterna som gör just det som tagit dem dit de är.
Plats 11-20...
10 => Domenico Morfeo
Vilken är den gemensamma nämnaren mellan Parmas moderna målkungar Gilardino och Budan? Just det - servitör Morfeo. Att han misslyckades med Corradi är inte konstigt, han är en kronisk ickemålskytt. Morfeos vänsterfot är av siden och kan han hitta på precis vad som helst. Ofta förvillar det försvararna till total disorientering. Om Morfeo var en golfklubba skulle han vara märkt med "P".
9 => Marco Materazzi
Ligist på ytan, geni i själen. Man behöver inte gå in på allt som redan är uttjatat, det räcker med att säga att han är en fantastisk försvarare. Den absolut sämsta taktik som kan användas mot honom är att skicka in höga luftpastejer mot straffområdet. Matrix vinner alla, alltid. Han är ett berg som ingen kan bestiga, samtidigt som han har både spelsinne och teknik värdig en superstjärna.
8 => David Di Michele
Problembarn har det sagts - det syns det inget av idag. Länge levde han i skymundan i Reggina och Udinese och gjorde riktigt bra ifrån sig, men ingen verkade se honom. Palermo är inte Man United men nog syns han alltid. Tekniken och snabbheten tillhör landets absolut förnämsta. Di Michele kan skapa vad som helst för både sig själv och sina medspelare. En chipp, en tunnel, ett skott i krysset. Ett bollgeni av högsta märke som ser ut att ha förbannat roligt när han lirar.
7 => Javier Zanetti
Världens bästa högerback de senaste tio åren. Sen kom Maicon och traktorn flyttades fram ett steg, utan att det märktes på hans prestationer. Det sägs om många att de aldrig gör några misstag, i Zanettis fall är det verkligen sant. Han vinner alla dueller, han är alltid där han ska vara och när han ger sig iväg på en löptur med boll klarar han alla hinder. Släng in en boll bland tio gubbar och du kan ge dig fan på att det är Zanetti som kommer ut med den.
6 => Zlatan Ibrahimovic
Briljans är det uppenbara ordet när man tänker på Ibra som fotbollspelare. Ju svårare det är, desto lättare ser det ut. Vill man hitta svagheter får man leta länge. Unik teknik, exceptionellt spelsinne, oväntat snabb, tungt skott och numer även en god målskytt. Många hävdar att han kan bli en av de allra största. Det är svårt att säga emot. Inter har tagit fram det bästa ur en talang långt utöver det vanliga, även med italienska mått.
5 => Francesco Totti
Alla superlativ är för futtiga. Bäst i världen individuellt, bäst i världen i Rom. Kan göra allt med en boll, och inte enbart till egen vinning. Medspelarna får bollen där de vill ha den, eller till och med där de inte visste att de ville ha den. Skytteligaledare som gjort två mål med skallen på en vecka. Uppenbarligen kan han nicka också. Det enda man saknar är frisparkarna han torpederade in från 30 meter under slutet av en av de senare säsongerna. Var tog de vägen?
4 => Antonio Di Natale
Italiens kortaste löpsteg kan mycket väl också vara Italiens snabbaste. Hösten och vintern var hans klart bästa i karriären, håller han säsongen ut och laget börjar prestera enligt dess kapacitet kommer han vara en eftertraktad man i sommar. Har man sett Di Natale springa slalom i sprinterfart genom ett försvar och sedan med en smekning frispela exempelvis Iaquinta vill man inget annat än att se honom igen.
3 => Amauri
Var det en slump att Palermos framgångsbana tog brutalt slut när Amauri skadades? Förmodligen inte. Man behöver bara lyfta fram en enda match för att bevisa hans lyster: Fiorentina borta. Först spelar han fram Di Michele med millimeterpresicion till 0-1 efter att ha tagit sig förbi två motståndare. 1-2 skallade han in själv med en mäktig nick. På övertid avgjorde han matchen med ett solomål från sidlinjen. Han hade för övrigt en boll i stolpen också...
2 => Kaká
Serie A har inte sett så mycket av den fantastiske Kaká under säsongen, det har däremot Champions League. Hat-trick mot Anderlecht och helt avgörande mål i 1-0-segrar mot just Anderlecht och nu senast mot Celtic. En Kaká i full fart med bollen tätt intill fötterna är omöjlig att stoppa. Som motståndare får man sätta sitt hopp till att han skjuter stolpe ut. Målet mot Argentina på Emirates Stadium är det mest fantastiska av många fantastiska mål han gjort. En soloräd på 70 meter där argentinarna inte hade skuggan av en chans att hinna med trots att Kaká hade en boll att hålla reda på. Farten, tekniken och elegansen gör honom till den superstjärna som får Guldbollen 2007.
1 => Alessandro Rosina
Det är inte schysst att jämföra någon med Maradona, men jag kan inte låta bli. Ska någon någonsin kunna komma i närheten av Maradonas mål mot England -86 är det Alessandro Rosina. Med bollen som i ett snöre vid vänsterfoten skuttar han lätt över alla benskyddsklädda stockar som försöker få honom på fall. Skulle någon mot förmodan lyckas stoppa honom drar han sig inte för att skruva in frisparken i krysset, om det skulle behövas.
Redan som 5-åring var talangen så tydlig att Juventus ville få med honom i klubben. Pappa Alfonso valde istället flytta Alessandro och familjen till Parma. Där blev han en föregångare till de talanger klubben nu förädlar i form av Paponi, Dessena och Cigarini. Som så många andra har han tvingats flytta på sig för att få speltid. Efter ett år i Verona flyttade han till förra säsongen till Turin, där han med sina tolv mål på 42 matcher hade stor del i lagets högst bragdartade uppflyttning till serie A.
Anpassningen till den högsta divisionen har gått smärtfritt. Utan Rosina hade Torino inte varit där de är nu. Utan Rosina är Torino ett gnetgäng som kämpar till sig eventuella poäng och förmodligen skulle de ha stora problem att hänga kvar. Med Rosina finns det fart, fantasi och kvalitet. Att se Torino med Rosina jämfört med utan kan likställas med att glo på en betongvägg kontra en vy över Manhattans skyline.
Många gånger har hans skicklighet lett till tre poäng. Mot Atalanta kontrade han helt på egen hand från egen planhalva och avslutade med en chipp med yttersidan, med vad som egentligen var fel fot. Batigol hade inte avslutat bättre. Senast mot Catania gjorde han matchens enda mål med ytterligare ett solomål, där han passerade tre försvarare på vägen.
Vid 23 års ålder är hans färdigheter högst anmärkningvärda. Hur bra är han när han "växt upp"? 10:an sitter redan på ryggen, bara det vittnar om ett stort ansvar och ett stort förtroende. Med mängder av U21-landskamper är det nu dags att debutera i det riktiga landslaget. Det vore oerhört förvånande och snudd på en skandal om "Rosinaldo" inte är med i truppen mot Skottland. Han är alldeles för bra för att ställas utanför - och han är alldeles för bra för Torino.
