Ångestens tid är kommen...
Så här dags på säsongen börjar alltid den sedvanliga ångesten krypa fram. Allt börjar lida mot sitt slut och alla fotbollsligor i Europa går in i sitt avgörande skede. Den ångest som jag talar om är självklart en naturlig reaktion av det tomrum som uppstår när den italienska fotbollen tar sommarlov.
Möjligen kan man jämföra den här ångesten jag upplever med den 30-årskris som många människor upplever. Det brukar alltid smyga sig på när det återstår några omgångar kvar att spela, precis som 29-åringarna börjar känna sin existentiella kris en tid innan antågandet av den stundande domedagen. Man vet på något sätt inte vart man ska ta vägen, vad man ska göra framöver och vad som kommer att hända.
Det känns som att sommaren är en evighet och när folk börjar glädjas över att se semestertiderna nalkas, då känner jag bara en slags apati. Vartannat år finns det självklart lindring att tillgå när det bjuds in till VM eller EM, men vad gör man när det är ett mellanår som detta?
För mig är den italienska fotbollen en verklighetsflykt. Alla människor behöver någon slags frizon och jag tror att Serie A fyller den funktionen för ett stort flertal svenskar. Efter en lång vecka fylld av rutiner och åtaganden så väntar helgen och med den så kommer den italienska fotbollen som ett brev på posten. Man får ikläda sig en annan identitet som är mycket mer känslosam och temperamentsfull än vardagsversionen av jaget. Man tar semester från sig själv.
Det blir legitimt att gå runt och mumla en massa ord på italienska samt försöka diskutera fördelarna med Rai kontra SVT. Det blir helt okej att ställa sig upp i soffan under valfri ligamatch och skrika ”MERDA!” följt av ett tafatt försök till korrekt uttal av diverse andra italienska svordomar. Man får rätta Hanna Ljungberg när hon säger ”Liverno” och följa den ack så bittra kommentaren med en redogörelse för hur fotboll och politik hör ihop. Man kan kritisera TV4 bara för sakens skull. På helgen kan man t o m. anse sig vara en Ferrarisupporter i klass med den mest inbitne anhängaren bara för att man följer den italienska fotbollen in absurdum.
Man blir på något sätt en annan människa och man känner inte längre samma tillhörighet med den bekantskapskrets som man normalt har. Känslan är helt underbar. Allt blir så mycket mer färgglatt; trista svenska politiker ersätts av galna fotbollspresidenter, den politiska korrektheten ersätts med en frispråkighet som inte finns i det här landet men framförallt så byts allsvenskans mediokra fotbollsteknik ut mot den delikata varianten som finns i Italien. Allt blir ”pazza” på något sätt och det är det jag tror att många italiendyrkare gillar. Omväxling förnöjer helt enkelt. Man tar sin tillflykt från den gråa vardagen.
Därav blir tomrummet som följer så mycket större. Sekunden efter att den sista ligamatchen spelats färdigt följs alltid av en skrämmande tystnad. Det mentala tillstånd som man hamnar i påminner mycket om det totala vakuum som efterföljde studentexamen. Frågan som ekar i huvudet blir direkt; vad ska man göra utan italiensk fotboll?
Hur ska jag klara mig utan alla konspirationer? Hur ska jag klara mig utan presidenterna? Hur ska jag klara mig utan Rino Gattuso?
För att svara på alla frågor som dyker upp så börjar man fundera över meningen med livet. Man börjar rota i existentiella frågor à la Kierkegaard och man börjar kontemplera över huruvida Roberto Baggio någonsin kommer att nå sitt Nirvana. Hela livet raseras under en avgörande sekund men som tur är kommer man på ganska snabbt att det finns ett liv efter döden.
Precis som Alfons Åberg en gång så finurligt uttryckte det så måste man ha tråkigt för att kunna ha roligt. För att kunna uppskatta den italienska fotbollen så mycket behöver ligan sin skönhetssömn, det får man bara acceptera. Man får försöka stå ut ett par månader för att kunna vara med om festen igen i höst och under tiden får man inhalera alla nyheter kring mercaton, träningsmatcher osv. som man bara kan för att klara sig igenom vardagen. Det är trots allt inte så lång tid. Synd bara att det känns så just nu.
