06/07: De bästa anfallarna
Säsongen är slut och som seden säger dyker det alltid upp hobbyexperter som tror sig veta vilka spelare som har varit bäst under säsongen. Sådana hobbyexperter tar sig också friheten att påtvinga andra människor sitt tyckande. Jag råkar vara en sådan hobbyexpert.
Givetvis är det alltid svårt att rangordna säsongens bästa spelare och inte minst anfallare. Visst, målproduktionen talar ett tydligt språk, men samtidigt är det inte bara målen som räknas. Hur bra har egentligen respektive anfallare varit och hur mycket tillför respektive anfallare sitt respektive lag. Många oklara frågor figurerar i tankarnas omnejd när man väl sätter sig ned för en objektiv bedömning.
5) Zlatan Ibrahimovic, Inter
Han var sommarens stora övergång. Från nyligen degraderade Juventus till Inter, ett Inter som verkligen spände musklerna för att visa ärkerivalen Milan ett och annat. Inter fick Zlatan och Vieira när Milan tog Ricardo Oliveira och fick tillbaka Christian Brocchi. Inter var mer än nöjda.
Ibrahimovic kom från en usel säsong i Juventus som kantades av måltorka och skadeproblem. Säsongen kröntes med ett katastrofalt VM för svensken samt degradering med Juventus. Var Ibra värd pengarna?
Till en början gick det trögt för Ibrahimovic, säsongen i Inter började lika trögt som den i Juventus slutade. Men han hade Mancinis förtroende. Sent omsider, efter missade straffar bland annat, gjorde han så sitt första mål för Nerrazzurri. Mest speltid av alla Inters anfallare är bara det imponerande, att då sedan lägga till den 15 målen han har stått för gör att man inser att den gamle Ibrahimovic verkar vara tillbaka. På gott och ont.
Zlatan lämnar ingen oberörd i fotbollsvärlden, knappt någon utanför den heller. Det senaste är hyllningen till den fem år avstängde Luciano Moggi. Taktiskt rävspel eller ren och skär idioti? Döm själva, för så är det med Zlatan. Han ger och han tar.
4) Luca Toni, Fiorentina
Fjolårets succéman ToniGol har inte riktigt motsvarat årets förväntningar, men det är hårt att utkräva ytterliggare 30 mål från den snart 30-årige anfallaren. I skrivande stund, med en omgång kvar av Serie A har ”Luha” mäktat med 16 mål vilket innebär en delad sjätteplats i skytteligan med Regginas Nicola Amoruso. Denna säsong har inte bara Toni utan också hela Fiorentina varit något sämre, detta givetvis på grund utav förutsättningarna som Calciopoli anlade.
Dock inte sagt att någondera har varit dålig. Tvärtom, Viola har skött sig utmärkt liksom Toni. Precis som i fjol är det Toni som stått för majoriteten av målen i den lila dräkten även om han har haft större konkurrens från pånyttfödde Adrian Mutu än dennes föregångare Valeri Bojinov. 16 mål vinner man inte skytteligan på, men många hjärtan. Toni är inte enkom med på denna lista för sina insatser på planen, utan också för de utanför den gröna mattan. En alltid tillmötesgående och sympatisk Toni nobbar sällan kamerorna eller fansen. Tonis sportslighet råder inte bara på planen utan också utanför.
Att ToniGol lämnar Fiorentina verkar nästintill klart. Frågan är bara för vilka? Oavsett destination kommer Toni där att, liksom på Artemio Franchi, producera mycket mål samt vinna många hjärtan. Lägg till i hans insats att han har varit skadad vid flera tillfällen denna säsong, att han då ändå producerar 16 mål är riktigt imponerande. En målglad prima punta lämnar ett stolt Fiorentina med högburet huvud.
3) Rolando Bianchi, Reggina
Reggina var det absolut mest nederlagstippade laget av alla inför säsongen. Med en relativt tunn trupp och hela 15 minuspoäng såg det inte ljust ut för Calabriens stolthet. Att förlora nyckelspelare såsom Paredes och Cozza måste ha svidit, men Reggina tog sig i kragen och gjorde en kanonsäsong.
Det på pappret föga imponerande anfallsparet Nicola Amoruso och Rolando Bianchi har tagit hela Serie A med storm. De har bildat seriens målgladaste anfallspar och det är dem Reggina har att tacka om klubben håller sig kvar. Bianchi som innan denna säsong fört en tyst tillvaro i Atalanta samt bidat sin tid på diverse bänkar tog verkligen sin chans i år. Med 18 fullträffar har han frälst Reggio di Calabrias stolthet.
Till skillnad från sin kollega Amoruso är Bianchi inte alls en ledargestalt, detta beror givetvis på respektive spelares erfarenhet, men Bianchi tillför så mycket mer än de mål han gör. En mycket rörlig prima punta som inte bara avslutar anfall utan också bygger upp dem. Oavsett Regginas slutliga tabellposition kommer Bianchi att vara sommarens högvilt. Den klubb som lyckas förskansa sig hans tjänster har vunnit en mycket pålitlig målskytt.
2) Cristiano Lucarelli, Livorno
Sett till de senaste säsongerna i Serie A, ja, ända sedan Livornos uppgång har Cristiano Lucarelli varit den mest frekvente målskytten i ligan. Det har inte spelat någon roll hur bra eller dåliga Livorno varit, för Lucarelli har ständigt producerat och ständigt varit suverän i straffområdet.
Tvåa i skytteligan denna säsong fortsätter den rutinerade ikonen att imponera på expertisen. Lucarelli är minst sagt en kontroversiell karaktär som inte tvekar att yttra sitt missnöje, därav har samarbetet med Livorno nu kommit till sin slutstation. Livornos kontroversielle president Aldo Spinelli har mer makt än Lucarelli och därför är det den senare som får lämna klubben. Lucarelli lär med vemod lämna klubben i sitt hjärta och många håller nog med när jag påstår att i Tifosi hellre sett Lucarelli kvar i föreningen än Spinelli.
Trots de 30 fyllda kommer Lucarelli att fortsätta lägga sig runt 20 gjorda mål per säsong, detta kommer leda till att någon av Fiorentina, Palermo, Juventus eller Zenith Petersburg gör en mycket förtjänstfull affär. I alla fall så länge Lucarellis nya arbetsgivare kan hålla sig på god hand med Serie As bästa avslutare.
1) Francesco Totti, Roma
Il Principe. AS Romas, huvudstadens och faktiskt hela Italiens gunstling är den som onekligen bidragit med mest i offensiv väg av spelarna i år. Totti har varit överlägsen. Med 24 mål har han frälst Giallorossi säsongen igenom och det är många pärlor han har svarat för. Den tidigare så ojämne Totti har verkligen visat sig från sin bästa sida denna säsong. Han har lett Roma till andraplatsen, han har gett dem det italienska cupguldet samt att det bar hela vägen till kvartsfinal i Champions League för Totti och hans Roma.
Francesco Totti har utom målskytt även agerat framspelare, kapten och ikon. När han själv inte har stått för målen har han legat bakom de flesta andra. Inledningsvis såg det tunt ut för Roma. Vem skulle spela topp? Skulle det bli nödlösningen Mancini från förra säsongen, den alltmer äldre Vincenzo ”Aeroplanino” Montella eller nyförvärvet Mirko Vucinic? Svaret blev Francesco Totti.
Visst har han huserat längre bak i planen vid ett flertal tillfällen än övriga konkurrenter på denna lista, men oavsett var, har Totti varit magnifik. Ett VM-guld där han inte tillförde särskilt mycket har nu följts upp av hans bästa säsong i karriären. Många hävdar säkerligen att guldåret med Roma var hetare, men Totti har faktiskt aldrig spelat på en så pass hög, jämn nivå som han gjort denna säsong.
Utan Totti hade Roma varit bra men otillräckliga. Med Totti kan det bära långt, kanske hela vägen.
Bubblare:
Christian Riganó, Messina
Anfallaren som inte kunde göra mål på högsta nivå. Ett superbt facit i de lägre divisionerna följdes upp av ett par magra år i både Fiorentina och Empoli. Messina såg dock hans storhet och spelade på hans kärlek till sin ungdoms stad.
Visst är det så att Riganó var som bäst under hösten liksom sitt Messina. Då såg det ut som om sicilianarna med just Riganó i spetsen skulle kunna klara sig kvar i Serie A. Som de flesta av er vet blev så icke fallet. Messina började sitt fria fall i vintras i samband med Rigagols skada. En skada som skulle visa sig ödesdiger. När Riganó inte återfanns på San Filippos gräsmatta kunde inte Messina längre ta mycket poäng, om än några.
Riganó kom tillbaka, men det var för sent. Trots en fortsatt målproduktion kunde inte Messina räddas. Slutligen blev det 17 mål för Christian Riganó och frågan är vad som händer nu. Kommer han att följa med sitt hjärtas Messina ner i Serie B? För med sin bästa säsong i karriären (ja, 17 mål i Serie A smäller högre än 30 i Serie B) står säkert Fiorentina, Udinese, Sampdoria och andra anfallsjägare beredda.
I höstas talades det om landslaget för den åldersstigne Rigagol. Något som fortfarande bör göras. Att han är gammal är i och för sig sant, men alla förtjänar en chans. Så även muraren från Lipari.
Adrian Mutu (Fiorentina), Gionatha Spinesi (Catania), Nicola Amoruso (Reggina)
Som sig bör är det alltid obönhörligt svårt att utse några få som ska kallas bäst. Därför kändes det orättvist att inte nämna dessa bubblare som liksom de belönade också gjort mycket bra säsonger.
De som hade varit bäst
Det finns två anfallare som hade skördat enorma framgångar om de hade fått vara med en hel säsong.
Giuseppe Rossi (Parma) & Amauri (Palermo)
Rossi kom tillbaka till Parma i vintras för att rädda kvar sin moderklubb. Succé direkt. Har varit vårens absolut hetaste anfallare och har höjt sitt Parma något enormt. Vill inte stanna i England och lär vara en av de mest jagade i sommar.
Amauri bombarderade in kassar under hösten på La Favorita på Sicilien. Palermo spelade sin bästa fotboll någonsin och det såg otroligt bra ut. Sedan skadade sig Amauri. Många, där även jag, trodde att Rosaneri förlitade sig mest på kapten Corini, det visade sig att Amauri var den som betydde mest. Skador är den del av fotbollen, enligt Palermo en vidrig sådan. För med Amauri skadefri hade Palermo gått till Champions League åtminstone.
Bästa anfallsparet
Reggina (Bianchi & Amoruso) delar platsen med Fiorentina (Toni & Mutu).
Nästa säsongs Capocannonieri
Giampaolo Pazzini (Fiorentina) eller Giuseppe Rossi (varhan nu hamnar)
