06/07: Ytterbackarna
Denna extremt viktiga del av ett fotbollslag som på många sätt utgör själva sinnebilden för italiensk fotboll ska också premieras i slutet av säsongen. Jag fick en bitsk kommentar från en kollega som bestämt hävdade att ”ingen bryr sig om försvarare” vilket fick mig att surna till en smula direkt.
Själva essensen i uttalandet handlade såklart om att försöka dissa min artikel vilket störde mig, men efter en stund av eftertanke så började jag fundera på om det fanns något i kommentaren som hade någon slags sanning inbakad. Kunde min något cyniske motorcykelfantast till kollega som för övrigt alltid påstår att kejsaren av Rom egentligen heter Max Biaggi och inte Francesco Totti ha sagt något med substans?
När man tänker efter så finns det nog någon slags abstrakt sanning i det hela. Försvarare är alltid den delen av laget som får stå i bakgrunden för divorna som befinner sig längre fram i planen. Hela rollen som försvarare bygger på att man inte är divig och därför så är det inte alltid så färgstarka herrar som har sin plats längst bak i laget. Självklart finns det undantag (Materazzi) men relativt sett så är backarna en förhållandevis anonym del av laget. Att ingen skulle bry sig om försvaret håller jag verkligen inte med om men jag förstår delvis hans poäng.
Utan att sväva iväg för mycket på oväsentligheter så börjar det bli dags att komma till poängen och syftet med hela artikeln, dvs. att lista de bästa ytterbackarna i Serie A i år. Håll till godo;
5) Manuel Pasqual, Fiorentina
Kanske inte lika bra som fjolåret, men ack så viktig för Prandellis lag. Landslagsplatsen blir mer och mer stabil och i Donadonis bygge kommer han att vara en viktig pusselbit i framtiden. I ligans bästa försvar har han för det mesta hållit helt rent på sin kant, och därför är han en av de bästa ytterbackarna i Serie A i år.
4) Valon Behrami, Lazio
När Oddo stack så började jag fundera på hur Lazio skulle klara sig. Med facit i hand så kan man bara konstatera att det snarare gick bättre utan den forne Lazio-kaptenen och det har Behrami varit varit en stark faktor till. Efter att ha spelat yttermittfältare så fick han gå ner ett snäpp på planen i och med Oddos frånvaro och det har han gjort bra. Han har blandat ett gediget defensivt jobb med hans patenterade löpningar framåt i planen och med hans blygsamma ålder (22 år) så kan ha gå precis hur långt som helst.
3) Christian Panucci, Roma
Jag gillar verkligen Christian Panucci. Han är på något sätt mycket bättre än man tror. Han gör alltid sitt jobb på planen och det han gör är alltid genomtänkt och intelligent. I år har Panucci än en gång visat varför han är så viktig i Roma, både när det gäller att bidra med viktig rutin och ett imponerande försvarsspel. I ett Roma som varit ett av de lag som släppt in minst mål om man ser över hela säsongen så har han dominerat högerkanten. Att han dessutom har det mest välfriserade håret i hela ligan avgör saken bara ytterligare.
2) Marek Jankulovski, Milan
Det kändes i början som om Jankulovski var en floppvärvning för Berlusconis finest då han fick dåligt med speltid och inte kom in riktigt i laget. Det hela skulle visa sig bara vara en inskolningsperiod för Jankulovski eftersom han verkligen bara blivit bättre och bättre ju längre säsongen lidit, med undantag CL-finalen. Han har ett stort kunnande på fotbollsplanen och han kan även stoltsera med ett magnifikt skott som Livornos framtidsmålvakt Marco Amelia även fick smaka på. Dessutom är han ju i princip purung då han ”bara” hunnit bli 30 år vilket för Milan får anses vara en framtidsinvestering.
1) Maicon, Inter
Till en början var jag en aning förbannad. Jag blev lite sur på grund av att en av VM-hjältarna, Grosso, blev bänkad i Inter. Jag tyckte att man kunde omorganisera i backlinjen lite så att den där ”okända” högerbacken Maicon kunde ge plats åt Grande Grosso men så blev icke fallet. Med facit i hand så får man ge väldigt mycket credd till Mancini för att han satsade på den outtröttlige brassen. Maicon har sprungit som en tok och gett ett enormt bra understöd till det offensiva spelet i Inter och har på så sätt visat att han är värd en plats bland de bästa.
