Detta är året...
Så börjar det. Detta år är förväntningarna på Serie A högre ställda än vanligt. Det är denna säsong man ska visa var skåpet ska stå, det är detta året man ska visa att man gör något åt problemen. Det är detta året den italienska fotbollen ska ta sig upp på rätt spår igen. Och som vanligt finns det inga garantier för något sådant ska hända.
För allting ser bra ut i Italien. Det är snygga bilar, snygga människor, snygga saker. Det är väldigt formellt och lismande för de som har högre rang och ett ständigt krälande i stoftet för de som vill upp (och journalister…).
Men att se bra ut och vara bra är två skilda saker.
För dessvärre är det mycket som bara ser bra ut i Italien.
Förra året besökte jag Formello ett par gånger och fick stå som en flykting i väntan på asyl framför portarna till anläggningen. En barsk vakt i uniform kom fram, snappade åt sig mitt pressleg genom stängslet och försvann sedan in i vaktkuren. Efter flera minuter kom han tillbaka och lät mig förstå att det gick att komma in. Men bara en kort stund. Jag fick besöksbricka och en blankett. Jag blev imponerad över hur ordnat allt verkade. Jag gjorde flera intervjuer på Formello och åkte dit dagen därpå igen. Denna gång med en vän som kände tränare Rossi. Nu var jag helt plötsligt vaktens nya kompis och inga leg behövdes. På vägen hem gick jag in i kuren och bad att få låna toaletten.
Då upptäckte jag att allt vara bara yta. Att hela den procedur jag tvingats genomgå dagen innan bara var ett skådespel. För där inne satt vakten och hans kompis, med flera flaskor öl, överfyllda askkoppar och spelade kort. Skjortorna var uppknäppta, monitorerna avstänga och säkerheten minst sagt slapp. I väntrummet intill hängde foton på Lazio-uppställningar genom åren. Klassiska lag vars foton nu möglat på grund av fukten som skapats i rummet på grund av byggfel.
När man går in på lagets hemsida numera är den hemskt flashig. Men efter några klick inser man att det egentligen inte står någonting där utav värde. Men det ser bra ut.
Så är det i Italien. Man kan se bra ut, men under träpanelen ruttnar det.
För denna säsongs upplaga av Serie A lurar samma faror. Collina är ny domarbas, tv-avtalen kommer framöver att fördelas mer jämbördigt, krafttag mot våldet ska tas, arenor renoveras. Klassiska Napoli, pånyttfödda Juventus, hungriga Milan, ett satsande Torino. Det ser bra ut. Det ser faktiskt helt fantastisk ut.
Men hur det ser ut i praktiken vet vi inte. Om allting bara är ett av de klassiska italienska luftslotten som i slutändan krackelerar, återstår att se. Risken är stor att ingenting händer eller att allting blir en enda stor kompromiss som egentligen inte betyder någonting.
Men just nu i detta läge spelar det ingen roll. För allt vi ser nu är ytan. Och det ser fantastiskt inbjudande ut.
Nu börjar det.
Välkommen.
