Ukraina-Italien 1-2: Italien bäst under press
Ett sargat Italien kom till spel under onsdagskvällen med kniven under strupen. Man visade dock än en gång att man är bäst under press och kunde på ett inte alltför övertygande sätt vinna mot Ukraina på bortaplan med 2-1. Plötsligt så ser allt mycket ljusare ut.
Vem var det som sa att Italien alltid är bäst under press? Påståendet börjar snart likna en sanning och jag måste säga att det fanns i allt tvivel och desperation en svag känsla av välbehag. På något sätt så vet man att det alltid ordnar upp sig för Gli Azzurri, hur illa det än ser ut på förhand. Kvällens match var verkligen inget undantag.
Efter Italiens minst sagt halvdassiga insats mot Frankrike och Ukrainas respektive mot Georgien nu senast så var båda lagen satta under en enorm press inför mötet i Kiev under onsdagskvällen. Donadoni hade gjort fem ändringar i startelvan från matchen i lördags och ett taggat Italien kom till spel. Ukraina visade dock direkt att det här inte skulle bli en lätt resa.
Matchen började med att Shevchenko pangade in en ribbträff i den tredje matchminuten, en incident som direkt satte standarden på kvällens nervositets-kurva. Efter några minuters återhämtning så upptäckte jag att världen inte raserat framför mina ögon och det faktum att matchen fortsatte.
Italien försökte frenetiskt att komma igång med det spel som ledde till VM-guld medan Shevchenko fortsatte att trycka frisparkar mot Buffon. Inga konstigheter alls. Buffon var för övrigt mycket bra i målet och räddade Italien gång på gång. Det var därför synnerligen oförtjänt att det var Italien som lyckades att göra det så viktiga målet några minuter innan paus då Pirlos lysande passning nådde Di Natales huvud. 1-0 till Italien avspeglade verkligen inte själva matchbilden men i fotboll är det som sagt målen som räknas (anmärk gärna klyschan).
Andra halvlek fortsatte med ett fortsatt fokus på Di Natales huvud, denna gången efter ett inspel av Iaquinta där Di Natale nickade men bollen räddades undan. Tyvärr fortsatte det som i den första halvleken och Italien fortsatte att presentera ett mediokert anfallsspel. Shevchenko fortsatte att skapa en väldans oreda i det nykomponerade Italienska försvaret och det var egentligen bara en tidsfråga innan målet skulle komma. I den 71:a matchminuten så resulterade en frispark slagen av de blågula östeuropéerna i virrvarr vilket ledde till att just den man som inte skulle få bollen fick den; Shevchenko såklart. 1-1. Allt blev svart och den där känslan av välbehag från tidigare försvann snabbare än det antal sekunder som den där Magnus Uggla-låten syftar på.
Italien var under fortsatt press efter målet men just när man satt där och grämde sig som mest över den miserabla situationen så dök det där gyllene ögonblicket upp som bara Gli Azzurri kan framkalla. Det var inte alls lika glamoröst som vissa ögonblick i VM, men nog så viktigt. Ställföreträdande De Rossi, a.k.a Massimo Ambrosini, serverade Di Natale som än en gång frälste nationen. 2-1 till Italien och det hopp som varit så långt nere i avgrunden spirade plötsligt igen som en vårblomma. Italien höll ut matchen igenom och tog en extremt viktig seger i kvalspelets nionde match.
Jag vill nu påstå att läget nu ser fantastiskt mycket bättre ut. Ukraina är i princip avhängda och Frankrike ligger i och med förlusten mot Skottland (tack McFadden!) på rätt plats, dvs. efter Italien. Tabellen följer;
Lag: Matcher: Poäng:
Skottland 9 21
----------------------------------------------------------------------
Italien 9 20
----------------------------------------------------------------------
Frankrike 9 19
----------------------------------------------------------------------
Ukraina 8 13
----------------------------------------------------------------------
Litauen 9 10
----------------------------------------------------------------------
Georgien 9 7
----------------------------------------------------------------------
Färöarna 9 0
Italien har plötsligt allt i egna händer och kan långsamt ladda upp inför kommande matcher. Man har först ett litet väghinder i form av Georgien på hemmaplan i mitten av oktober, sedan vankas det ödesmatcher på nytt. Troligen så spelas den avgörande matchen borta mot Skottland den 17:e november. Frankrike har på pappret tre relativt lätta matcher kvar att spela (Ukraina borta sista matchen blir nog ingen större utmaning då Ukraina troligen är avhängda vid det läget) och kommer nog att gå segrande ur alla. Därför kan vi inte förlita oss på annat än tre vinster i de tre sista matcherna. Skottland borta blir en tuff match men som någon tidigare nämnde; Italien är bäst under press.
Det underbara med hela situationen, oavsett nervositet, är att vi har allt i egna händer. Oavsett vad de andra lagen gör så kan vi bara fokusera på våra kvarvarande matcher och se till att vinna dessa. Spelarna kommer att bli mer och mer varma i kläderna ju längre hösten lider och framåt november där så finns det inte en enda ursäkt som Donadoni kan använda sig av. Jag uppprepar, vinner vi de tre återstående matcherna så är vi i EM. Tanken är underbar. Tanken blir förmodligen verklighet någon gång där i slutet av november. Någon annan än jag som inte kan vänta?
Ukraina: Shovkovskiy; Kucher, Yezerskiy, Rusol, Shelayev; Gusev (Milevskiy 88), Kalynychenko (Voronin 61), Tymoschuk, Gay; Nazarenko (Gladky 68), Shevchenko
Italien: Buffon; Panucci, Cannavaro, Barzagli, Zambrotta; Ambrosini, Pirlo, Camoranesi (Oddo 77), Perrotta (Aquilani 69), Di Natale; Iaquinta (Quagliarella 85)
