Zlatan - hur stor som helst
Dags för ännu en krönika om Sveriges mest omsusade fotbollsspelare. En smula inspirerad efter att ha sett en dubbel dvd med "Blådårar" (värd minst Guldpalmen) och sett hur en ung talang som numera vuxit ut till en fullvuxen världsstjärna. Efter matchen mot Danmark så råder det nu inga som helst tvivel. Det lilla landet Sverige, en parentes i världsfotbollen, har en spelare i sitt landslag som faktiskt har chans att vinna Guldbollen!
För att återgå till tiden då Zlatan slog igenom, som en ung kaxig, osäker och grymt talangfull tonåring. En tid som samtidigt såg ett nytt Malmö uppstå, med en ambitiös sportchef och ett näringsliv som stod bakom laget. Zlatan blev på något sett symbolen för det nya Malmö FF, ett lag som inte såg hindren utan möjligheterna.
Samtidigt så gick den då unge Zlatan Ibrahimovic igenom en omvälvande tid då han bara på några månader blev en av Sveriges mest uppmärksammade idrottare. Som man kan utläsa från dokumentären "Blådårar" så gick hans kaxighet och egoism inte omärkt förbi hos de lite mer äldre och klokare gubbarna i laget. Zlatan upprörde redan då, både på gott och ont. Mest på gott då man i Malmös lag måste kunna hantera en ung ambitiös herre som kunde lägga världen vid sina fötter. Han gick emot allt vad svennebanan hade inpräntat i sig, alla jantelagar och sticka ut ur mängden sket han i och gick sin egen väg. Grymt starkt.
Självklart är inget svart eller vitt, Zlatan kunde säkert ha tonat ner sig lite, men herregud, grabben var typ 19 och helt plötsligt var han påpassad och haussad av hela Sveriges presskår. Lite hybris hade väl till och med man själv fått…
Efter det där genombrottet och flytten till först Ajax, Juventus och sedermera till drömlaget Internazionale, så kan man nu se att Zlatan Ibrahimovic verkligen har tagit de nödvändiga stegen, både på och utanför planen. Han har mognat som person och spelare, han känns som mer komplett än någonsin och behärskar egentligen allt som en topp anfallare skall göra. ”Ibra” har tagit sig igenom en svår tid i fotbollen då han inte fick ut allt i både landslaget och Juventus (sista året, trots att de vann ligan, fatta vilka krav vi har på honom!).
Det blev infekterat med både landslaget då han blev avstängd och med pressen som han inte drog jämt med. Om dessa saker finns det inget mer att säga, mer än att pressen verkar tro att Zlatan på något sätt är deras ägodel eller skapelse, att han måste ställa upp. Han är lite okonventionell i sitt sätt som gör att massmedia aldrig kommer att kontrollera honom, vilket åtminstone jag tycker är underbart. Många präktiga ”experter” som ofta vädrar sin uppfattning om en spelare som de aldrig kan ha träffat tillräckligt för att bygga en uppfattning om. Nä, Zlatan skall ha cred för att han inte låter sig köras med hur som helst, även fast Aftonbladet säkert är av en annan åsikt.
När man ser en match som mot Danmark men även matcherna hittills i Serie A så kan ju ingen undgå att Zlatan faktiskt är så bra som alla trodde han kunde bli. Det känns inte som att alla i Sverige förstår hur stort det här faktiskt är. Vet inte om det har att göra med jantelagen eller att han inte är en Allbäck som inte sticker ut mer än om han är för trevlig…
Sanningen är ju att folket i publiken älskar denne man, vilket man märker när han är på planen. På något sätt känns det mäktigt att Sverige har en sådan spelare som är på sådan nivå. Jag har ingen aning om hur bra Zlatan kommer att bli den här säsongen, men han känns tryggare, stabilare och mer genuin både som spelare och människa. Han verkar må bra och utstrålar pondus och säkerhet. Att denna säsong med Inter på sina axlar bevisa sin storhet även i Champions League kommer bli extremt intressant att följa. Årets Serie A blir också en värdemätare för att se hur jämn både han och Inter kommer att vara. Det enda som kan stoppa dem nu är deras eget psyke.
Tror aldrig att man fullt ut kan förstå allt vad ”Ibra” tar sig för, och däri ligger hans storhet, han kan ej placeras i givna fack. Men han underhåller och skapar känslor nästan som en gladiator under dödsspelen på Colosseum, och trollbinder ofta publiken på ett sätt som väldigt få svenska fotbollsspelare har gjort på väldigt länge. Skitsamma att alla inte gillar honom. Han är grym, vet sitt värde och i det annars så stela och intetsägande svenska landslagsspelare så bjuder han i alla fall lite på sig själv.
Det här blev någon slags hyllningskrönika, mest för att förmedla denna otroliga tillfredställelse och stolthet över att Zlatan har vuxit så mycket sedan han gav sig ut och bara blivit bättre, det krävs ganska mycket stake och psyke för detta. Undra vad han tänker när han om ca ett år står där och tar emot Guldbollen? Förmodligen på sin mamma, som har klämt ur fem eller sex ungar…
