6^ Stormatcherna avlöser varandra
Helgens matcher lovade mycket, med bland annat Roma-Inter och Torino-Juventus, men visade sig dock inte kunna leva upp till de högt ställda förväntningarna. I alla fall inte på planen.
I och med att årets nykomlingar är så pass intressanta, både ur supporterperspektiv och ur underhållningsperspektiv, så har toppmatcherna i ligan blivit fler. Derbyna haglar ner över den italienska fotbollspubliken och stormatcherna avlöser varandra. Helgens matcher lovade mycket, med bland annat Roma-Inter och Torino-Juventus, men visade sig dock inte kunna leva upp till de högt ställda förväntningarna. I alla fall inte på planen.
--------------------------------
Det var en match som jag hade sett fram emot i veckor. Seriefinalen mellan Italiens två bästa lag på ett kokande Olimpico i Rom hade alla förutsättningar att bli en riktig höjdare. Tyvärr så förstördes själva matchbilden efter en halvtimme då Ludovic Giuly räddade Zlatans nick på mållinjen med hjälp av handen. Rött kort och straff, bye bye Roma. Det Roma som var på planen mot Inter skulle knappt ha orkat en hel match med 11 man, därför så orkade man knappt 55 minuter till fölljd av Giulys snedsteg.
Hur kan en professionell fotbollsspelare tycka att det är vettigare att ta ner bollen med handen på mållinjen, orsaka en straff samt en utvisning än att försöka nicka bollen och hoppas att man lyckas nicka den över ribban? Obegripligt. Den enda logik som kan utrönas ur det synnerligen irrationella beslutet är om hans tillit till Donis straffkompetens överstiger hans tilltro till Zlatan. Det är nästan ännu mer korkat.
Matchen var över i sekunden som Giuly tog bollen med handen och Roma hade egentligen aldrig någon chans mot ett överlägset Inter. Frågan är om Roma ens hade orkat rubba Inter med elva man på planen. Det är väldigt tveksamt. Jag vill inte på något sätt försvara Giulys blackout, han förstörde en på förhand stor fotbollsfest, men under matchen så blottades Spallettis lag. Det var ungefär det Roma som vi såg mot Manchester United den där ödesdigra kvällen i våras. Ett tröttkört lag utan motivation som bara väntade på att matchen skulle ta slut när Inter fått in 2-1. Ingen grinta. Det pratas hela tiden om ”Baby Roma”, det pratas om den ungdomliga ivern och spelglädjen, men det pratas också om orutinen och nyckfullheten.
Det är svårt att fastställa Romas svagheter bara efter några få dåliga matcher, men lik förbannat så finns de där. Roma gav i princip upp mot Inter när orken inte räckte till och för det hade Spalletti ingen lösning. Nu är det bara att ta nya tag till CL.
---------------------------------
Fiorentina är ett spännande lag. Efter Romas besvikelse som följde den ”misslyckade” matchen mot Viola nu i veckan så var det fler än jag som höjde på ögonbrynen. Att klara oavgjort borta mot Fiorentina är enligt mig inte ett misslyckande då jag har svårt att se att många lag kommer att klara detta under säsongens gång. Att Atalanta på något mirakulöst sätt lyckades få med sig 2-2 från Artemio Franchi tidigare i höst var bara en engångsföreteelse som Zampagna & Co får räkna som i turligaste laget. Jag tror inte att Fiorentina kommer att släppa till mycket på hemmaplan.
Till matchen; Fiorentina krossade ett decimerat Livorno och det unga nyförvärvet Osvaldo stod för underhållningen. Två mål varav ett konstmål av den högre skolan får räknas som godkänt för ynglingen och Fiorentina seglar upp som tabelltrea. Nästa helg äntrar Juventus Toscana. Det kommer att bli en match utöver det vanliga.
---------------------------------
Apropå hybris så kommer jag osökt att tänka på Palermo. Efter två raka vinster för de rosafärgade sicilianarna så tog det stopp mot lilla Empoli. Succélaget Empoli från förra året har verkligen inte börjat årets säsong på ett lika framgångsrikt sätt och i och med segern mot Palermo så inkasserade man sin allra första vinst. Det krävdes emellertid en utvisning för Rosanero för att det skulle bli ett faktum. Vid ställningen 1-1 så blev Caserta utvisad med en kvart kvar, vilket lade grunden till Empolis trepoängare. 3-1 slutade matchen.
--------------------------------
Undertecknads egen favorit, Pasquale Foggia, såg till att göra slut på Cagliaris förlustrad och säkrade vinsten mot Siena åt de rödblåa på Sardinien. Målet kom på en straff i inledningen av matchen och de resterande 83 minuterna blev ungefär lika spännande som att se på när målarfärg torkar.
Dock så vill jag gärna framhäva lagens spelskicklighet. Min helg började med glimtar av den ack så tekniska allsvenskan och därefter så blir man alltid lika imponerad av det kunnande som faktiskt finns i Italien. Stundtals så var faktiskt matchen underhållande sett till det spel som presterades och det är självklart att jag har stolthet nog att påpeka detta.
--------------------------------
Genoas inledning på säsongen ser intressant ut. Laget har spelat stabilt och tagit en del poäng så här i början vilket visar sig om man tittar till tabellen. I matchen mot Napoli så avgjorde man sent tack vare Scullis nick och befäster därmed sin position som stabilt mittenlag. 2-1 slutade matchen och tre poäng på San Paolo får räknas som en bra bedrift av nykomlingarna.
En iakttagelse man lätt gör när man följer fotbollen i Italien är den andel av gamla Juventusspelare som är outsourcade överallt. I matchen Napoli-Genoa så skymtades flertalet misslyckade Juve-spelare och det är inte den första gången. Egentligen så är det inte en stor grej, alla topplag säljer vidare de spelare som inte håller måttet till mindre klubbar. Frågan är bara vad det säger om topplaget, i det här fallet Juventus. Vilka slutsatser kan man dra av unga spelares flykt från den gamla damen (i form av lån eller försäljning)?
Det enda jag kan anta som säkert är i alla fall att jag blir en smula deprimerad varje gång jag ser en gammal talang harva i mindre lag till följd av en misslyckad sejour i ett större lag. Varje gång tänker jag att jag skulle ge vad som helst för att få veta var allt gick snett i utvecklingen. Varje gång så lämnas jag ovetande.
--------------------------------
Peter Pan är tillbaka.
I Sampdorias vinst mot Atalanta så fick så äntligen den halvskadade Antonio Cassano göra sitt första mål för sin nya klubb och därmed tillfälle att fira ordentligt. Allt kändes bara underbart nostalgiskt på något sätt. Cassanos existens i serie A borde skyddas med hjälp av tullar och skattelättnader med den enkla förklaringen att han på något sätt personifierar lite av den italienska fotbollen. Han passar liksom inte in någon annanstans.
Det finns nog inte en enda människa med någon slags insyn i il calcio som inte har något att tycka eller tänka angående Cassano. Därför är det så underbart att se honom igen i världens finaste fotbollsliga. Antonio Cassano kommer att ställa till det för många bara till följd av sin egen närvaro. Peter Pan är tillbaka för att röra om i grytan – ett uppdrag som han med allra största säkerhet kommer att klara. Fråga Capello…
--------------------------------
Förra säsongen så var Lazio något annat. Lazio var en ljusblå frisk fläkt som körde över alla tänkbara fördomar och gamla meriter, något som ledde ända till Champions League. Vem kan exempelvis glömma Ledesmas mål mot Roma och den effektivitet som tärde sönder Spallettis gossar? Därför så är det helt bedrövligt att titta på de ljusblå i år. Visserligen lyckades man ta med sig en poäng hem till huvudstaden efter Kolarovs fantastiska mål men det säger egentligen ingenting om Lazio i dagsläget.
Helt krasst så kan man bara konstatera om Lazio spelar som man gjort i början av ligan mot Real nu i veckan så kommer man att få så mycket pisk så att man knappt kommer att kunna stå på benen. Dessutom så verkar det som om den enda klart lysande stjärnan, Rocchi, inte kommer att kunna spela mot Los Galacticos. Vi får sätta hoppet till Kolarov.
--------------------------------
”Quagliarella på bänken?” var den första tanken som slog mig när Udinese-Parma drog igång. Att succémannen från förra året inte lyckats som han velat i Udinese är ingen hemlighet och det var kanske inte en gigantisk överraskning att han skulle bänkas. Däremot så var det en gigantisk chock, hur man nu särskiljer uttrycken. Skillnaden finns där. Quaglia tog dock petningen på ett bra sätt vilket resulterade i att han gjorde sitt allra första mål för de svartvita när han kvitterade Parmas ledning efter sitt inhopp. När Zapata sedan avgjorde matchen på stopptid så var gläjden total för Udinese.
Udinese är nog det mest ojämna lag som jag stött på under en väldigt lång tid. Förvisso, Kalmar FF har två förluster med 5-0 i bagaget under allsvenskan i år, men det är frågan om inte det här är värre. Fyra poäng mot Inter och Juventus varvat med förluster mot Genoa och Napoli. Å andra sidan är det väl det här som är charmen med fotbollen.
--------------------------------
Att Milan fortsätter kryssa har väl inte undgått någon. 1-1 mot Catania hemma är inte ett godkänt resultat om man vill vara med och slåss i toppen, och om man lärt sig något från förra året så borde man förstå att man inte har råd att tappa hur många poäng som helst i säsongsinledningen.
Det tröga spel som präglat Milan fortsatte och resulterade slutligen i busvisslingar och burop på San Siro. Kommentarer angående spelet är överflödigt, jag väljer istället att hänvisa till de matcher som Milan redan spelat i år. Däremot så kan jag lätt konstatera att det snart börjar bli dags att trampa igång det så tröga maskineriet och börja ta poäng.
Gilardino fick 45 minuter. Gilardino syntes inte. Någon som är överraskad?
--------------------------------
Efter fyra år av väntan så var det då äntligen dags för Derby della Mole i Turin och inramningen på stadion var magnifik. Att matcherna numera spelas på Olimpico gör allt så mycket bättre vilket återspeglas till viss del i spelet. Det blir helt enkelt mer intensivt och passionerat när det finns ett stort stöd på läktaren.
Till matchen; båda lagen saknade flertalet spelare till följd av skador och avstängningar.
Matchen såg länge ut att gå mot 0-0 men Trezeguet ville annat. Som så många gånger förr dök han upp där han skulle på stopptid och satte det avgörande målet. Att Torino sedan skulle börja gaffla om att det var offside pekar bara på ett patetiskt försök att utnyttja Juves dåliga rykte. Matchen slutade 1-0 till Juve och man fortsätter därmed sin kamp uppe i toppen av tabellen där man hör hemma. För Torino är det bara att försöka ta med sig det man presterade bra, dvs. försvarsspelet. Sedan är det bara att försöka få Rosina frisk så ska man nog fortsättningsvis också kunna oroa sina motståndare.
--------------------------------
Om man nu ska försöka sammanfatta det hela så flyger tankarna lätt iväg men fastnar likt den osynliga handen reglerar den fria marknaden på de punkter som är gemensamma för alla lag. Flera av fjolårets topplag darrar. Nykomlingarna imponerar. Inter leder. Cassano är tillbaka.
Serie A är fantastiskt i år. Som nämnt så duggar toppmatcherna tätt och jag vet inte när som en omgång saknad minst en riktigt stor drabbning. Nästa vecka är det Fiorentina-Juventus, veckan efter det Livorno-Lazio, veckan efter det Napoli-Juventus osv. Det hela känns extremt kul och när det finns så mycket färgstarka profiler i ligan så gör det bara saken ännu bättre.
För att tillägga något ur ren underhållningssynpunkt så är det roligare när det är jämnt. Förra säsongen hämmades av att Inter avgjorde serien sjuttioelva omgångar innan den sista matchen spelades och kommer därav inte ens att komma nära årets Serie A i underhållningsvärde. Det tror jag är bra, både för oss Italienälskare och för den italienska fotbollen.
Källor: www.gazzetta.it, www.channel4.co.uk
