Svar och frågetecken
Då var det dags att summera omgång 6, en omgång som gav både svar och nya frågeställningar. Det var å ena sidan väntade resultat men denna säsong verkar hittills också vara överraskningarnas år, där det känns mer öppet lagen i serien emellan. Naturligtvis vann Juventus i 90 minuten på gammalt härligt Moggi-maner (skämt åsido). Dessutom spelades en intressant match i Rom.
Vi börjar på Sardinien där ett pressat Cagliari hade pressen på sig att vinna, allt för att inte dras ner i det absoluta bottenskiktet där många tror att de kommer att hamna till slut. Man mötte ett på förhand ganska grått och intetsägande Siena, ett lag som verkar ha någon typ av identitetskris efter splittringen från Juventus.
Laget spelar utan en tydlig idé och med spelare som på vissa håll inte verkar brinna för att spela fotboll i högsta serien. Sådana här matcher brukar avgöras genom en slump eller individuella prestationer eller misstag. Den här dagen var det en förlösande straff inskjuten av en pånyttfödd Foggia som räddade Cagliari. Just att gå segrande ur sådana här kamper, bottenlag emellan, kan bli avgörande för om man klarar sig kvar. Cagliari fortsätter överraska och genom varje vinst man tar imponerar tränare Giampaolo på mig mer och mer.
De hetaste matcherna på förhand var matchen i Rom mellan favoriten (Inter) och utmanaren (Roma) och derbyt i Turin mellan lillebror i växtkramp och storebror i för liten kostym. Jag bevittnade själv matchen i Rom och där fick vi Zlatan-beundrare i alla fall vatten på vår kvarn när man nu tydligt ser att mannen är stor. Riktigt stor. Det bästa med Zlatan är att även fast han snurrar upp tre-fyra Sampdoriaspelare och sätter dit den känns det fortfarande som han kan bli bättre.
Själva matchen avgjordes när Giuly blev utvisad, trots Romas kvitteringsmål. Jag sätter fortfarande frågetecken för Romas försvarsspel, man måste tygla detta unga lags naivitet och kära sig att stänga ytor och göra laget mer kompakt när det behövs. Offensivt är man redan ett av Europas bästa lag, det har man visat gång på gång. Inter visade klass och segern var egentligen aldrig i fara, och Mancini kan pusta ut en vecka till.
I Turin nickade alltså tråkiga men äckligt effektiva Trezegol in segermålet i de sista minuterna av matchen. I en annars hård och tät kamp så är det just sådana här fajter som den gamla damen måste vinna för att ha något med toppstriden att göra. Torino är för beroende av ojämna Recoba och lilla Rosina, nu när den ena var borta (Rosina) drabbades offensiven för mycket. Gåtan Bjelanovic (hur kan han få spela i Serie A?) duger inte och den goda Cairo får allt shoppa en anfallare i januari eller vänta in Di Michele.
Ett fullkomligt impotent och håglöst Milan fick bara oavgjort mot ett modigt (i alla fall i första halvleken) Catania. Milan visade att utan den där gnistan är inte skillnaden så stor i matcher mot lite sämre lag, man måste prestera varje dag på jobbet.
Catania å andra sidan har ett hårt jobbande kollektiv men det som skiljer mot övriga botten/mittenlag är att man har en vass offensiv trio i anfallstrojkan som är farliga i nästan varje anfall. Man måste också bara älska vänsterbacken Vargas som sprudlar av klass och pondus, en framtida världsback.
Napoli och Palermo var precis som Milan omgångens besvikelser, i Napolis fall ser man vad publik betyder. Kanske blev man också lite blind av vinsten mot Udinese. Laget måste bli jämnare om man skall kunna hoppas på en topplacering. Genoa har spottat upp sig och visar prov på stabilitet i laget, en ingrediens som med ett förbättrat målskytte kan ta laget långt ifrån bottenstriden. Kan bildsköne Borriello fortsätta utvecklas, kanske med hjälp av gamle Di Vaio och kvicke Papa Waigo så kanske de blir Genoas bästa lag för året.
Palermo kan fortfarande inte vinna flera matcher i rad och nu verkar tokiga Zamparini ha fått nog och begär mer av sina dyrgripar. Han har inte helt fel den opedagogiske presidenten, för ska Palermo vara med i kampen om Champions League-platser vilket man har kapacitet till måste man finna stabilitet och laget verkar sakna en riktig ledare, en Corini. Lagets motståndare Empoli var ett lag som jag var lite orolig för innan matchen, men återigen visade sunde Cagni att hans hembygge kan slå alla lag när man får till det. Denna match var lite en kamp mellan vitt skilda idelogier, och denna kamp vann Åshöjdens IF.
Tråkiga Sampdoria visade lite offensiv vilja och klass i och med vinsten mot ett svårslaget Atalanta. En viss Cassano gjorde sitt första mål för säsongen och han kan mycket väl vara nyckeln till Samps offensiv nu när Montella verkar vara en skugga av sitt forna jag. Fiorentina vann mini derbyt mot nedflyttningskandidaterna Livorno, och mannen på allas läppar eftermatchen var unge Osvaldo som för Florenslagets supportrar till en viss annan argentinare… Höga förväntningar på unge Osvaldo som onekligen har potential, men först gäller det att ta en plats i förstaelvan.
Till sist vann Udinese en viktig match mot Parma efter att världens bästa 20-åriga mittback avgjort i den 94 minuten. Vinsten visar att Udinese är att räkna med i år och med rätt flyt hamnar man topp sju. Quagliarella fick sätta ett mål vilket var viktigt för förra årets målbombare. Parma var inte oävna och laget har i Corradi en spelare att bygga laget kring, med nuvarande lag plus Gasbarroni och en Morfeo på humör skall kontraktet inte vara i fara.
Lazio och Reggina spelade oavgjort, och det mest minnesvärda från den kampen var Kolarovs kanonskott från långt håll. Det som man nu kan tyda från Lazios spel är att man inte har en tillräckligt bred trupp som klarar både liga och Europaspel, för ett år sedan hade laget vunnit en sån här match.
