Fans i Fokus: Hossein Nayebagha
Vi ger en Cagliari-supporter med en lång och intressant berättelse om varför han blev det han blev lite extra utrymme.
Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
Jag är Hossein Nayebagha, 25, iranier till ursprunget, men född i San Diego, USA och bosatt i flera olika länder innan jag 1991 anlände till Sverige och Norrköping. Jag hittade till SvenskaFans våren 2002, troligen efter att ha hört namnet ett antal gånger på Canal+. En Cagliarisida skapades först när laget tog sig tillbaka till Serie A år 2004. Efter några månader blev jag administratör för forumet, och så småningom blev jag även redaktör och började skriva om laget.
Varför blev det just Cagliari? Val eller slump?
Både och. Jag var 8 år när jag började följa Serie A på TV4 i januari 1991, halvåret efter Italien-VM 1990. VM var något helt magiskt för mig och det är den största anledningen till att jag blev Cagliari-supporter, bland annat just för kopplingen mellan Serie A och Italien som plats för världsmästerskapet. Under VM föll jag för Kamerun men fick också mycket respekt för Uruguay, på grund av det jag fick lära mig om deras plats i fotbollshistorien. Som många vet så har Cagliari under många år varit något av en Uruguaykoloni, och så var fallet även under säsongen 1990/91. När höjdpunkterna gick på söndagskvällarna kände jag direkt igen lagkaptenen, legenden, Enzo Francescoli. Därtill fanns Daniel Fonseca som inte var bekant, men han var uruguayan och gjorde målen. Jag kände igen namnet Cagliari i form av värdstad (Grupp F) under VM, och med dessa två herrar i laget fattade jag tycke för klubben.
En faktor som bidrog till att jag höjde laget över alla andra (Serie A var på den tiden fotbollens NHL och det fanns en drös med olika VM-spelare i serien) var att Cagliari gjorde en mycket bra vårsäsong. Man låg mycket illa till i bottenstriden, men började plocka poäng, och räddade sig kvar i serien. Ligafotboll var något nytt för mig och jag förväntade mig att de bättre naturligen skulle slå de sämre. Att Cagliari under denna slutspurt (med motivationen som bränsle) kunde plocka poäng även mot topplagen var väldigt beundransvärt för mig.
OM du fått välja favoritklubb idag, hade du då valt din klubb?
Troligen inte. Mitt förhållande till Cagliari hänger ihop med minnen av den goda tiden när jag som barn upptäckte fotbollen. Om jag i teorin stryker den biten, då finns det inget som binder mig till klubben. Då skulle jag förmodligen ha hållit på ett lag från fastlandet.
Vilket lag förlorar man helst inte mot som Cagliari-supporter?
Som ett lag från ön har inte Cagliari så många naturliga fiender från trakten. De flesta sarder som inte håller på Cagliari är juventini, så naturligtvis vill man inte förlora mot Juventus, men omständigheterna gör att man vänjer sig vid det. Inter och Milan är inte heller populära. En kanske oväntad klubb i sammanhanget är Napoli. Cagliaris ultras är vänner med Foggias dito och tillsammans har man något emot Napoli. Orsaken är för mig obekant, och personligen har jag inget emot Napoli, eftersom jag har en annan bakgrund än den typiske sardiske Cagliarisupportern. Nyrika Palermo från Sicilien är annars ett lag man inte vill förlora emot.
Vad kallas Cagliari-supportrar?
Cagliaritani.
Står Cagliari-supportrar får något politiskt?
Klubbens största ultrasgrupp är Sconvolts. De har utåt ingen politisk agenda.
Hur påverkar Cagliari ditt vardagliga liv?
Förmodligen inte lika mycket som de mest fanatiska. Jag håller på Cagliari eftersom jag älskar fotboll, inte för att supporterkulturen i sig är särskilt viktigt för mig. Jag påverkas ändå på så sätt att det börjar småpirra lite på lördagskvällarna, och under match är det nog ingen idé att besöka mig. Graden av påverkan under de följande dagarna beror sen på läget. Går det bra ler jag lite extra på måndag. Går det dåligt och vi är nedflyttningshotade blir jag deprimerad på söndagkvällen, och störs även under de närmaste veckodagarna.
Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Jag har sett Cagliari live en gång i mitt liv. Det var vintern 2005 när vi fick stryk med 0-4 mot Juventus på Delle Alpi. Jag hade skrivit in 22 april i år för att se Milan - Cagliari på San Siro, men sen skedde det där i Catania…
Favoritspelare nu och genom tiderna?
Det är ganska komplicerat eftersom möjligheterna till att se Cagliari idag är mycket större än början av 90-talet när alla matcher spelades på söndagar, och bara en kanal kunde visa matcher. Minnen av Fonsecas alla mål och dans vid hörnflaggan från första säsongen är ljuva. Men om jag av nämnda anledning ska gardera tar jag David Suazo. Kommentar kanske överflödigt (vill gärna även nämna Nelson Abeijon och Mauro Esposito). I dagens Cagliari är det svårt att inte älska Daniele Conti.
Ultimat drömvärvning?
Under sommaren drömde jag om Alvaro Recoba. En uruguayan i den rollen som Zola hade för några år sen lät väldigt bra, men nu när Torino har värvat honom känns det som att det inte ens är något att drömma om.
Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Jag blir stolt över att alla lag vet att de kommer att få sig en omgång när de reser till Sardinien och Sant´Elia. Tyvärr har vi varit lite mer mänskliga sedan förra säsongen, men historiskt är vi starka hemma och för ett par år sedan var det så gott som omöjligt för något lag att vinna där. Jag tror det automatiskt blir ett karaktärsdrag för ö-lagen.
Och minst stolt över?
Inget, egentligen. Däremot önskar jag att Sant´Elia oftare var välfylld än vad som har varit fallet på senare tid. Läget är visserligen inte lika illa som många i Sverige tror på grund av bristen på kännedom om den speciella situationen med Sant´Elias nuvarande konstruktion, men i många matcher är siffrorna ändå alltför dåliga.
Vad vill du att alla ska känna till om Cagliari?
Att vi till skillnad från de flesta andra har vunnit scudetton i modern tid! Det irriterar mig när folk väljer en godtycklig historisk gränsdragning, normalt baserad på den egna erfarenheten, och därefter buntar oss ihop med lag som Piacenza, Empoli, Perugia etc. Då vill man gärna referera till storhetstiden på slutet av 60-talet när klubben förfogade över ett av de starkaste lagen i den italienska fotbollens historia, vilket kulminerade just i scudetton 1970, med Gigi Riva i spetsen.
Realistisk dröm inför framtiden?
Att vi etablerar oss som ett mittenlag med möjligheter att då och då klättra upp på Uefacupplatserna.
