Ranking: Prime Punte
I Italien delas spelarna inte bara upp i de vanliga kategorierna. Här finns en uppsjö av subkategorier för spelartyper, flera av dem helt unika. Bara bland anfallarna finns fyra-fem varianter. Vi rankar nu dagens motsvarigheter till Kennet Andersson, Gabriel Batistuta och Oliver Bierhoff: Prime punte.
En prima punta är spelaren som oftast är sist på bollen innan den passerar mållinjen, alternativt den som får äran att ta emot luftpastej från desperata försvarsspelare. En prima punta spenderar 89 minuter av matcherna framför motståndarmålet, runt mittcirkeln och i området där emellan. Ser du honom någon annanstans har han vandrat vilse, men han kommer garanterat snart hitta hem igen.
11 - Marcelo Zalayeta, Napoli
Uruguayanen höll på att ruttna bort på bänken i Turin, och han har nu en definitiv chans att utveckla sitt spel och uppleva lite lycka på fotbollsplanen. Zalayeta är en duktig spelare vars främsta kvalitéer är bollmottagning och målskytte. Napoli ser intressanta ut och med anfallsparet Lazezzi-Zalayeta skall man kunna utmana om Europacupplatser. Målet för den stora anfallaren i år måste vara att spela bra under en längre tid samt hitta målet kontinuerligt. Hittar han formtoppen kan Neapel ha gjort ett fynd i billige Zalayeta som trots lite speltid i Juventus oftast levererade, jag menar han har ju gjort mål i Champions League. Napoli känns som en lagom klubb för den här mannen, som fortfarande känns lite valpig och ojämn i sin spelstil.
10 - Riccardo Zampagna, Atalanta
Zampagna är ingen jättetalang eller någon särskilt iögonfallande anfallare. Men trots att han är över trettiostrecket och spelar i mittenlaget Atalanta så har han levererat varje säsong han spelat i Bergamo-laget. Först petade han Ventola som flyttade till Torino, sedan har han befäst sin position med fina mål mot såväl botten- som topplagen i serien. En sådan lyx som en stabil målskytt måste Atalanta värna om man skall klara sig kvar i högsta serien. I den kontringsfotboll som man oftast spelar med i Atalanta har Zampagna visat att han oftast behåller kylan framför mål, trots sin något okonventionella spelstil. En flytt till en större klubb är nog uteslutet för ”gamlingen”, men kanske kan han utmana i skytteligan.
9 - Marco Borriello, Genoa
Bildsköne Borriello har äntligen vuxit upp till en man. I nykomlingslaget Genoa har han visat sig från sin bästa sida vilket i dagsläget parkerar laget på en plats långt ifrån otäcka nedflyttningsplatser. Den unge italienaren som många hade räknat ut efter flera dåliga säsonger kanske slutligen kan utveckla sin styrka och målsinne som man såg i unga år? Han har förhoppningsvis slutat med ungdomliga dumheter som droger och festande för att hjälpa Genoa att slutligen ta upp kampen med storebror. På planen ser han stark och fit ut, springer mycket och har kliniska avslut.
8 - Filippo Inzaghi, Milan
Hur många liv har ”Pippo”? Efter att ha avgjort Champions League-finalen mot Liverpool är han i mina ögon helgonförklarad. Han har varit uträknad många gånger, han har klippt sig och bytt flickvän men ändå så är han fortfarande nästan lika bra som alltid. Världen förstår inte denna anfallares storhet, det är ju faktiskt han som lurat offsidefällan flest gånger i världshistorien. Inzaghi har avgjort flera stora matcher genom åren och löper konstant hela tiden. Han måste användas rätt och är ingen dribblingskung som skall göra allt arbete själv. Nä, använder man den sköre italienaren rätt så får man alltid många mål och frisparkar med sig. I mina ögon en av Italiens bästa anfallare de senaste tio åren. Tyvärr har han aldrig lyckats i landslaget, men det har inte Totti heller…
7 - Bernardo Corradi, Parma
Efter misslyckandet i England och Manchester City vände Corradi hem till sitt älskade Parma. Efter sin succé i Chievo har han spelat i klubbar som Lazio och Valencia utan att lyckats. Trots ett starkt targetspel och hyfsad målproduktion där han spelat så är han idag inte i närheten av landslaget. Kanske har inte Bernardo vad som krävs för att vara ordinarie i ett storlag men i lilla Parma kan han vara skillnaden mellan nedflyttning och att få stanna i Serie A. I den lockhåriga Corradi får Parma tillgång till 100% hårt jobb under nittio minuter. Han låter laget andas och erbjuder värdefull rutin till ett ungt Parma. Italienaren gör bäst i att stanna i Parma ett tag framöver, vilket i längden kan bidra till att göra Parma till ett stabilt mittenlag.
6 - Giampaolo Pazzini, Fiorentina
Unge Pazzini bidar sin tid i lovande Fiorentina. Fortfarande är han för ojämn och inte tillräckligt stark framför mål. Skall han ersätta flyktande Toni så måste han ta flera kliv under säsongen. Christian Vieri gör ingen glad och honom kan inte Fiorentina begära något ifrån, det är alltså Giampaolo som skall underlätta för Mutu när det gäller målskyttet. Ledartrion Della Valle, Corvino och Prandelli bygger på sikt och man räkna kallt med att talanger såsom Pazzini skall utvecklas för att ta laget ytterligare ett steg uppåt i tabellen. Lyckas Florenslaget utveckla denna råtalang vet varje fotbollskännare vilken klassanfallare man kan få tillgång till. Hoppas han inte stannar som en talang som aldrig blommade ut.
5 - Alberto Gilardino, Milan
Tyvärr har de senaste säsongerna inte riktigt varit så framgångsrika som Milan och Gilardino hoppats på. Han köptes för stora pengar från Parma och utsågs tidigt som Milans kommande stora stjärna. Kanske blev förväntningarna för höga eller så har han inte riktigt infunnit sig i Milans spelsystem. Men sanningen är att den förre Parmaspelaren måste börja leverera både i ligan och i de europeiska cuperna. Förra året klev Inzaghi fram och räddade Milan i flera lägen, och i dagsläget ser Gilardino ut att lyckas hålla krutet torrt igen. Om han inte vänt trenden hade Milan gjort bäst i att göra sig av med en spelare som när han är i form är en fantastisk targetplayer och målskytt.
4 - Hernan Crespo, Inter
Säga vad man vill om Hernans omkringflackande i klubbar i Italien, men han är en väldigt duktig anfallare och målskytt. Lyckades inte fullt ut i smutsiga England, utan lyssnade till sitt italienska hjärta och flög hem till Italien. Under tidigare sejourer i Lazio och Parma har han varit avgörande för lagets placering, en spelare som man byggde laget kring. Så är inte fallet i ett otroligt brett och starkt Inter. Nu får han slåss om en startplats med Julio Cruz och Adriano, en fight som Crespo skall vinna. Med argentinaren på planen är Mancini garanterad hårt jobb och effektivt målskytte. Nu måste anfallaren visa klassen i Champions League där Inter siktar på att komma långt. Han måste helt enkelt leverera.
3 - Amauri, Palermo
Brassen Amauri hade inför säsongen stora förväntningar på sina axlar, både från scouter och från hemmafansen. Kanske var han för ivrig att komma tillbaka efter skadan och har tyvärr fått se galna Palermo åka ur Uefacupen mot obskyra Mlada Boleslav. Trots detta så besitter Amauri talang och klass som är obestridbar, och det vet Zamparini som gör bäst i att behålla brassen för att nå Champions League-kval. Kommer han upp i form och börjar leverera så tror jag att firma Miccoli-Amauri kan fixa en toppfyraplacering för Sicilienlaget. Tyvärr kan allt hända i dagens Palermo och kanske trivs inte den hårdskjutande strikern i en så stressfull miljö. För bästa utveckling måste Amauri spela kontinuerligt i Europa.
2 - David Trezeguet, Juventus
Den i landslaget misshandlade David Trezeguet har vuxit fram som en av Juventus mest betydelsefulla spelare de senaste tio åren. Han var med och vände ner i Serie B, visade hjärta och styrka, kvalitéer som bara gör honom större. Spelmässigt så står fransmannen för ideliga mål, oftast fula men otroligt viktiga. Deltar bara i spelet sista tredjedelen av planen vilket betyder att han alltid är fullt fokuserad och utvilad när möjligheterna dyker upp. Har under de senaste fem åren gjort mycket mål varje säsong - klass! Går en kamp med Ibrahomovic och Totti om skytteligasegern den här säsongen, vilket garanterar Juventus de mål man behöver för toppstriden.
1 - Francesco Totti, Roma
Om en sådan här ranking skulle ha gjorts bara för några säsonger sedan skulle aldrig Totti ha funnits med under just denna kategori. Men i dagens Roma används han som just en prima punta. Francesco Totti är Roma på gott och ont, fast under senare år mest på gott. Han har i anfallsrollen visat prov på en enorm avslutningsförmåga och löpvilja. Ständigt spelbar och med en blick för spelet som har visat sig guld värd för unga Roma. Suger in bollar fördelar och avslutar, kanske tar han för mycket ansvar? I vilket fall som helst så måste Spalletti vara nöjd med geniet Totti, en spelare som fortfarande inte har fått något viktigt erkännande i övriga Europa. Till hans belackare kan jag bara råda att knappa in Roma på söndagarna - fotbollskonst!
