10^ Romderby
Romderby. Romderby. Romderby. Landslagspetade hjältar blev matchvinnare. Inter utan Zlatan. Trots alla dessa omständigheter så blev omgång 10 relativt normal om man jämför med den kaosartade höst som präglat den italienska fotbollen.
Ett kaxigt Roma mot ett lurigt Lazio. Så karaktäriserades förväntningarna innan matchstart och det skulle visa sig att Roma äntligen skulle få vinna ett derby efter förra säsongens båda förluster mot antagonisten. Skillnaden mot de förra matcherna var inte att Roma på något sätt spelade bättre utan snarare att Lazio helt enkelt spelade mycket sämre. Förra säsongens upplaga av Lazio var ett stabilt försvarande lag med sylvassa kontringar och sylvassa forwards. Nu när inget av dessa moment fungerar så har man sannerligen inte mycket att stoltsera med. Det ska dock tilläggas att det finns potential i den ack så tunna truppen vilket kan resultera i bättre resultat framöver. Man måste bara försöka få igång Rocchi.
Målchanserna för de ljusblåa var i det närmaste obefintliga och det faktum att man faktiskt lyckades prestera två mål tillskrivs Mexes misstag och den fantastiska frisparken som derbyspecialisten Ledesma slog. Som Zauri sa innan matchen så spelar tabellplaceringar egentligen inte så stor roll när det vankas derby, utan det är snarare modet och viljan som räknas. Det var också det vi såg under matchen – Romas mod och Romas vilja. Lazios räckte helt enkelt inte till.
Ett derby utan Francesco Totti är inte alls lika roligt som ett derby med honom på planen. Därför var det rent utsagt en ren lättnad då man under matchens gång lätt förstod att producenten placerat en kamera konstant på stjärnan och hans entourage där han stolt satt på läktarplats och beskådade föreställningen. Allt kändes genast mycket tryggare. Jag tror att spelarna i Roma kände den tryggheten också. Il Capitano gör alltid sitt jobb, oavsett om han spelar eller ej.
Ballotta blir inte direkt yngre för varje dag som går. Det är dock fantastiskt härligt att se att han fortfarande håller på så här hög nivå vid en respektabel ålder på 43 vårar. Dubbelräddningen vid Vucinics friläge håller absoluta världsklass.
:::: :::: ::::
Vad ska man säga om Milan? Huruvida Milan har en formtopp för tillfället eller inte är något som inte ens den mest pålästa fotbollskännaren kan räkna utan att behöva dela in problematiken i två kategorier; hemmamatcher samt bortamatcher. Milan har ännu inte lyckats med konststycket att antingen vinna på hemmaplan eller att ens göra fler än ett mål på hemmaplan . Mycket underligt. Carlo Ancelotti valde att ge sin lösning på problemet, vilket resulterade i dagens roligaste citat;
”Det är nyckeln, så fort du gör ett mål så öppnas spelet upp för dig” där han syftar på att Milan spelar så mycket bättre när de får in ett mål. Han är smart den där Ancelotti.
I gårdagens match fick man dock in ett mål, vilket resulterade i att man gjorde några fler och därtill demolerade Sampdoria på bortplan med 5-1, där två mål signerades den så bespottade Alberto Gilardino. Jag kan till viss del hålla med om att han fått utstå alldeles för mycket kritik, men faktum kvarstår att han i omgång sju gjorde sitt första mål i Serie A sedan april. Han har dessutom mist sin landslagsplats under tiden och har varit riktigt usel. Nu när vi ser en uppåtstigande form hos den forna Parma-spelaren så kanske vi återigen ser den gamla Gila.
Vänta lite nu; var det inte det som man sa om Adriano för ett tag sedan? Hmm…
:::: :::: ::::
Efter att ha sett straffsituationerna mellan Napoli och Juventus i förra veckan otaliga gånger så blir jag bara mer och mer arg för varje gång och mer och mer säker på att Bergonzi tänkte ”Nej, nu ska jag visa hemmapubliken att jag inte dömer till Juventus” när han dömde de bägge straffarna. Han är nära situationerna båda gångerna och måste ha varit förblindad av sin egen rädsla att bli anklagad för att döma någonting till Juves fördel. Något som de flesta domare i Italien verkar vara.
Därför kändes det nästan lite skönt att Napoli förlorade mot Fiorentina medan Juventus vann mot Empoli. Otroligt barnsligt, jag vet, men hur barnslig är inte allas våra passioner för fotboll? Det kändes på något sätt som den gudomliga rättvisan trädde in och gjorde sitt för att återställa ordningen.
Zalayetas avstängning på två matcher till följd av hans filmning mot Juventus blev hävd i efterhand då man konstaterat att man inte ansåg att Zalayeta filmade. Jag har då en liten tanke; om nu Zalayeta inte filmade, borde han då inte känt något sorts ansvar att förtydliga detta under matchen och kanske rentav erkänna detta till Bergonzi för att på så sätt undvika en felaktigt dömd straff? Det finns ingenting som styrker att denna lilla akt av ärlighet ska ha förekommit under matchen och därför tycker jag att Zalayetas hopp ska anses vara en filmning. Därför ska avstängningen stå fast.
Någon som håller med mig, eller är min lilla utopiska tanke en aning överdriven?
Jag vill minnas att sådana handlingar av ren och skär ärlighet har skett förut (av en viss Daniele De Rossi exempelvis) så varför inte Zalayeta?
:::: :::: ::::
Uno, due, Trezeguet! I Juves lilla ”revanschmatch” mot Empoli slog den petade landslagsmannen in tre baljor och säkrade Juves självförtroende inför matchen mot Inter i helgen. En annan spelare som imponerade var Tiago och för Juves del så är detta extremt positivt då portugisen hittils bara inneburit problem för den gamla damen. Om Tiago börjar prestera så har Juventus ett mittfält av toppklass. Basta.
Att Mellberg skulle intressera Juventus är för mig lika osannolikt som att Lasse Lagerbäck skulle bänka Taco-Svensson till Kim Källströms fördel i det svenska landslaget. Mannen som förtjänat sin landslagsplats genom ett villkorslöst tjongande i backlinjen skulle aldrig intressera ett italienskt fotbollslag, än mindre Juventus. Jag hatar korkade rykten.
:::: :::: ::::
Inter visade att man inte är beroende av Zlatan och tog en välförtjänt vinst hemma mot Genoa med 4-1. Mancinis mannar har däremot jobbigare motstånd att vänta i helgen då "Il derby d'Italia" ska avgöras och jag tror att Inter kommer att få det tuffare än vad de själva tror mot Juventus.
Adriano fortsatte sin eviga kamp för att vara så jobbig som möjligt gentemot organisationen när han innan gårdagens match lämnade San Siro. Jag förstår inte hur de kan stå ut med honom. Varför inte ta och värva Cassano istället?
Det var för övrigt olikt Crespo att missa så mycket chanser som han gjorde igår...
:::: :::: ::::
Jag kan tänka mig att det många som fick hjärtklappning när TV-bilderna i gårdagens sändning på TV4 Sport först visade Inter-Genoa istället för den utsatta matchen Roma-Lazio. Misstaget var åtgärdat efter ett par minuter och ordningen var återställd när man beskådade den mäktiga inramningen på Stadio Olimpico. De är verkligen proffsiga på TV4.
:::: :::: ::::
Veckans spelare 1: Alberto Gilardino. Han har varit i en svacka nu en längre tid men efter flertalet imponerande matcher i både Champions League och Serie A så ser framtiden ljusare ut. I helgens match stod han för två mål och en lysande prestation. Kan han vara nyckeln till Milans framgång?
Veckans spelare 2: David Trezeguet. 10 mål och solklar skytteligaledare i Italien. Domenechs petning av fransosen blir bara konstigare och konstigare för varje mål som Trezegol gör. Tre mål i helgen och tongivande spel bäddar för Juve-lycka nästa söndag mot Inter.
:::: :::: ::::
Veckans mål: Ledesmas frispark mot Roma.
:::: :::: ::::
Saknaden av Bianchi i Reggina är stor.
:::: :::: ::::
Cristiano Doni i Atalanta känns som Italiens svar på Dusan Djuric. Stundtals fantastisk och stundtals helt under isen. Det är synd att en spelare med så stor potential som Doni aldrig kommer att komma någon vart.
:::: :::: ::::
Det ska bli jättespännande att följa Juventus-Inter i helgen och se om Juve kan rubba de regerande mästarna i "derbyt". Kan någon, kan Juve.
Källor: www.gazzetta.it, www.channel4.com
