Ranking: Terzini fluidificanti
Det finns ytterbackar som aldrig tar av sig säkerhetsbältet och som hellre ställer offside än överlistar en fälla. Sen finns det den andra sorten. Den "flytande" ytterbacken. Hade Dani Alves, Philipp Lahm eller Patrice Evra spelat i Italien hade de funnits med på den här listan.
Italien har tappat sina mest sevärda och modernaste ytterbackar till andra länder. En finns nu i Katalonien, en annan i Rhône-Alpes. Därmed inte sagt att det saknas kompetens inom landets gränser.
11 - Cristian Molinaro, Juventus
Molinaro är en riktig doldis som tagit en ordinarie tröja i Juventus den här säsongen. Han gjorde en riktigt bra säsong i Siena under föregående säsong och imponerade stort på Ranieri, då i Parma. I Molinaro såg Ranieri en spelare som dominerade sin kant och var delaktig i såväl offensiven som defensiven. Hittills har skicklige Ranieri fått rätt. Ytterbacken har varit tryggheten själv och inte alls gjort bort sig i Turin. Frågan för framtiden blir om Molinaro är en framtida landslagsback eller om han har nått sin fulla potential. Med tanke på vilka svajiga krafter det finns i Juventus backlinje denna säsong så är han nödvändig för lugnet längst bak. Han verkar har rätt psyke och det skall aldrig underskattas.
10 - Max Tonetto, Roma
Duktige och rutinerade Tonetto var en ”late bloomer” som har spelat i många klubbar genom åren. Personligen hade jag alltid sett honom som en habil mittenklubbspelare som inte haft kunnande för en storklubb. Men jag hade fel och efter ett antal starka säsonger i Sampdoria så värvade Roma honom. I Rom utvecklades Tonetto lite till och plötsligt var han landslagsman på ålderns höst. Som spelare är Tonetto tryggheten personifierad, detta kryddat med en fin vänsterdoja. Roma måste vara nöjda med sin värvning som har gett laget stabilitet under en hetsig period. Nu tror jag att Tonettos formpil pekar nedåt och att Roma värvar en ny vänsterback nästa säsong. Men jag har haft fel förut och man skall aldrig räkna bort stabile Max.
9 - Francesco Modesto, Reggina
Modesto blev alltså kvar i Reggina efter mycket om och men. Förra säsongens bästa ytterback i Serie A har inte varit lika lyckad hittills under året. Mycket beror naturligtvis på att laget är sämre i år och att man förlorat sin mentor i Walter Mazzari. Det verkar också som att Modesto har en defensivare roll denna säsong. När han är som bäst har han få övermän på sin plats i hela serien. En ärlig och tempostark spelare. Vad han nu behöver är att byta klubb illa kvickt. Det bästa vore att sticka under januarifönstret, men frågan är om Lillo Foti tillåter honom. Skall Reggina klara sig kvar behöver man sannerligen sin vänsterspringare.
8 - Juan Manuel Vargas, Catania
Peruanske Vargas går verkligen en stor framtid till mötes. Ett riktigt bra köp av Catania. Vargas har under sina två säsonger i Italien verkligen visat att han är ett framtida storklubbsämne. De som såg honom i Catanias match borta mot Milan tidigare under hösten vet vad jag pratar om. Ett disciplinerat försvarsspel tillsammans med ett modigt och spelskickligt offensivt spel gör honom till Catanias överlägset bästa spelare. Han har också en riktig fin vänsterfot och om han inte spelar i ett storlag nästa säsong så skall jag krypa naken längs hela avenyn…
7 - Marco Cassetti, Roma
Kämpen Cassetti är alltid drypsvettig efter matcherna. Kanske inte den största talangen men ändock en riktig kvalitetsspelare. I ett då talangfullt Verona visade Cassetti upp sig och trots att man flyttades ner köpte Lecce honom vilket var ett lyckokast. Eller skall man säga genidrag av Corvino? Nere i södra Italien blev Cassetti en institution och under framförallt Zemans lyckosäsong så kontrade han sönder många motståndare. Cassetti insåg efter ett tag att han måste vidare och huserar numera i Roma där han kämpar för en ordinarie plats. Spalletti vet att han alltid kan lita på lagspelaren Marco Cassetti. Visserligen går han bort sig ibland men ger alltid hundra och ger sig aldrig. Han är även en duktig målskytt även om det ibland också betyder att det blir luckor bakåt…
6 - Cicinho, Roma
De som någonsin började tvivla på brasilianarens klass under hösten fick svaret då man mötte Milan på bortaplan under hösten. Romas högerkant med Cicinho i spetsen fullkomligt körde över Milan och lille Cicinho var precis överallt. Köpet av denne unge man är ett styrkebevis av Roma som visar att man verkligen vill vinna ligan redan i år. Det tar lite tid för spelare att anpassa sig till den italienska ligan, och precis så är det med Cicinho. Ger man honom lite tid och spelar in honom istället för världens mest osympatiske ytterback (Panucci) så behöver Roma inte längre klaga på att det var bättre på Cafus tid. Allt är dock inte guld och gröna skogar för brasilianaren, han måste prestera under de kommande säsongerna, annars blev han bara en av de många brassar som aldrig levde upp till sina namn.
5 - Manuel Pasqual, Fiorentina
Vem kunde tro att unge Pasqual skulle bli landslagsman när han kom till Florens ifrån Arezzo för några år sedan? Ytterbacken med den känsliga vänsterfoten kommer att betyda oerhört mycket för Fiorentina framtida utveckling. Här har man tillgång till ett dödligt anfallsvapen som även duger internationellt. Fortfarande är han lite ojämn och ibland kan han försvinna ur matcherna, vilket han måste råda bot på om han ska etablera sig i landslaget. Spännande Fiorentina gör bäst i att behålla Pasqual länge då sån här klass inte växer på träd. För inte har väl Corvino tänkt göra en bra affär på skicklige Pasqual?
4 - Maxwell, Inter
Brasilien-födde Ajax-produkten Maxwell har börjat visa sin kapacitet i Inter den här säsongen. Efter att ha vara ohyggligt bra under sin tid i Ajax ha rhan tyvärr varit långtidsskadad i början av sin italienska resa. När han var tillbaka imponerade han inte och verkade lite rädd och feg i sin spelstil. Skulle han också misslyckas i oroliga Inter? Svaret gav Maxwell genom att växa betydligt ju längre säsongen gick och i höst har han visat prov på fina offensiva och defensiva takter i såväl ligan som Europacupspelet. Kan han fortsätta utvecklas så har Inter inom en snar framtid tillgång till en av världens kanske bästa ytterbackspar. Frågan är om Maxwell duger i det riktigt stora matcherna. Framtiden får utvisa om han är en vinnare.
3 - Marek Jankulovski, Milan
Jankulovskis vilda framfart längs kanterna på olika planer runt om i Serie A har verkligen förgyllt den offensiva tillvaron för hans medspelare. Hans pondus och löpstyrka gör honom till en riktig klasspelare. Likt en vinthund flåsar han fram utan en tanke på att hushålla med energin, Jankulovski är en känslospelare.
I Milan har det inte gått lika bra som i landslaget och Udinese, även om en vinst i Champions League givetvis inte är att förringa. Jag tror att tjecken behöver förtroende och lite trygghet för att riktigt blomma ut i Milan-tröjan. Att vara förunnat en sådan stark offensiv och bra inläggsspelare som Jankulovski skall Milan vara stolta över.
2 - Massimo Oddo, Milan
Många tvivlade på Oddo när Milan köpte honom från Lazio förra säsongen. Men Massimo har visat sina belackare att han är ren och skär klass. Oddo framfart började i ett mycket intressant Verona (Mutu, Camoranesi, Cassetti) där han visade prov på fint ytterbacksspel. Under Lazio-tiden växte han ännu mer och hans raider och inlägg var alltid vällavvägda. Oddo är inte lika iögonfallande som till exempel Jankulovski men istället har han tillgång till ett mer klokt och taktiskt disciplinerat ytterbacksspel. Han håller en fast plats i Donadonis startelva och det om något vittnar om klass. Oddo är trygghet, och i trygga Milan passar han perfekt.
1 - Maicon, Inter
Cafus arvtagare är då slutligen funnen. Visserligen är inte Maicon lika graciös och tuggar inte tuggummi, men istället ståtar han med ett otäckt skickligt ytterbacksspel. Kom till Inter från AS Monaco och har verkligen tagit Inter och Italien med storm, till och med Zanetti fick flytta på sig! Metodiskt och säkert tar sig denne fantom fram längs kanten, stressar aldrig och verkar besitta rätt vinnarmentalitet. Maicon är numera ordinarie i Brasiliens landslag, och ser man honom live så kan man inte förstå haussningen av Daniel Alves. Jag menar, det Alves gör med en boll gör Maicon med en apelsin.
