17^ Hårda och mjuka klappar dan före dan
Så har det blivit dags att sammanfatta ytterligare en Serie A-omgång. En omgång som innehöll såväl mjuka som hårda klappar så här i juletid.
Helgens överlägset största match var förstås Milanoderbyt där serieledarna och regerande mästarna Inter tog emot regerande Champions League-mästarna och nyblivna världsmästarna Milan på San Siro. Så mycket större kan det knappast bli.
Som alltid inför ett stormöte av denna dignitet var förstås förhoppningarna stora, men samtidigt fanns också farhågorna om att det skulle bli en tillknäppt, målsnål, taktisk och ganska trist match. Något som det inte så sällan blir när de stora italienska giganterna i form av Milan, Juventus och Inter drabbar samman.
Den här gången bjöds vi dock på underhållande fotboll som start på julfirandet. Enorm inramning, bra stämning, hårda närkamper, dåliga filmningar, snygga mål, dramatik och en målvaktstavla – ingredienserna var många och av alla dessa bakades Milanoderbyt ihop till något klart ätbart. Kanske inte det godaste man smakat, men heller inte avskräckande. Med andra ord: matchen var helt okej och jag kan ana att även ni neutrala åskådare var ganska nöjda med vad som bjöds. För oss rödsvarta var det dock inte lika roligt…
. . . . .
Som Milansupporter bär det förstås emot men det går inte längre att blunda för fakta. Inter mosar just nu allt som kommer i deras väg i Serie A och ingenting tyder på att något lag ska kunna stoppa den blåsvarta maskinen från att springa hem ytterligare en ligatitel. Roma får ses som enda riktiga hotet (Juventus må vara stabila men förutom Trezeguet saknas den riktiga spetsen) och de är hela sju poäng bakom redan. Det blir tufft för Totti och co, trots att laget ofta visar upp sig från sin bästa sida och bjuder på fin fotboll.
. . . . .
Veckans mjuka klappar stod kapten Totti för då han flera gånger om briljerade med känsla och teknik mot Sampdoria. Straffen var återigen en skön uppvisning i kyla och elegans. Dessutom glänste prinsen gång på gång med framspelningar, skarvar, passningar, nedtagningar och andra godbitar ur julgodisskålen.
Tottis raka motsats fanns på San Siro i form av Gattuso. Om Totti delade ut mjuka klappar var Gattusos motsvarighet stenhårda. Inom loppet av en kvart hade en taggtrådsätande och övertaggad ”Rino” kapat Interspelare inte mindre än fyra gånger. Ett par minuter tog det innan Jimenez önskades god jul genom att åka i backen och så fortsatte det. Det röda kortet hängde i luften och Gattuso fick duscha redan i paus då Milantränaren Ancelotti insåg faran och bytte ut honom.
Röda kort blev det däremot på andra håll. Lazio avslutade med nio man på Sicilien i mötet med Palermo sedan såväl Siviglia som De Silvestri fick lämna planen. Trots det lyckades romarna greja en poäng, mycket start gjort. Empoli imponerade också genom att kvittera borta mot Udinese i slutminuterna trots att Pratali hade visats ut. Utvisningar drabbade även Catania (Sardo), Torino (Grella) och Sampdoria (Volpi) i en omgång där den röda färgen på korten lyste starkt.
. . . . .
En del ”utnämningar” finns att hämta från derbyt. Omgångens, ja hela årets, jultomte är förstås given. Den rollen tog Dida på sig på ett strålande sätt då han verkligen visade prov på givmildhet när den är som störst. På något sätt lyckades han släppa in Cambiassos skott och gav bort en poäng för sitt Milan. Tomteluvan på där…
Veckans nyårsraket firade Pirlo av, några dagar för tidigt, när han drog in 1-0 på frispark. Vackraste frisparksmålet i ligan den här säsongen enligt mig, även om mitt Milanhjärta gör mig något partisk i frågan. Men ingen kan i alla fall säga att den inte var vacker.
. . . . .
Säkraste ettan på kupongen den här veckan måste ha varit Juventus-Siena. Dels för att ”Den gamla damen” förstås är ett klart bättre lag, dels för att wannabe-Juve aldrig har velat sätta käppar i hjulet för Turinklubben. Nu menar jag inte att Siena lägger sig i de matcherna, men det känns inte heller som att det är ”årets match” för de svartvita i ”farmarföreningen” från Toscana när Del Piero och co står för motståndet…
På Olimpico satt Mancini på bänken för sitt Roma och såg ut som att någon hade tagit alla hans julklappar. Frågan är om han var särskilt mycket gladare när han var på planen i slutet och fick se en av kantpositionskonkurrenterna, Cassetti, stå för omgångens bästa förarbete till Tottis 2-0-mål. Lika munter såg för övrigt påven ut under midnattsmässan på tv i natt. Inga glada julminer där inte.
. . . . .
Omgångens spelare hittar vi i omgångens match som i sin tur innehöll omgångens mål. Allt i ett med andra ord. Bästa spelaren var utan tvekan Cambiasso som dominerade mittfältet helt. En av världens mest kompetenta tvåvägsspelare bidrog såväl offensivt som defensivt och visade återigen vilket misstag Real Madrid gjorde som sålde honom. Snyggaste målet har vi redan koll på, Pirlos frispark förstås, och att derbyt var omgångens största drabbning går knappast att komma ifrån.
Sådär ja, det får räcka för den här gången.
God fortsättning alla Serie A-fantaster! Och ni andra också förstås.
