Om höstsäsongen: Juventus
Juve-supportern Mikael Pettersson ger sin syn på sitt lag den gångna hösten.
- Bästa minnet från höstsäsongen?
En av höjdpunkterna var själva comebacken i Serie A. Premiärmatchen mot Livorno. Stundtals kändes det som om vistelsen på de italienska bakgårdarna inte hade något slut. Det var en lättnad att få lägga Serie B till handlingarna.
Andra skulle nog svara att höjdpunkten kom i hatmötet mot Inter. Den uppiskade stämningen som rådde, Chiellinis bortplockning av Ibra och Camoranesis kvitteringsmål.
Mitt absolut bästa minne är ändå Trezeguets segermål i Turin-derbyt. Verkligen ingen välspelad match, men den vibrerande atmosfären, kampen på planen, vägde med råge upp den spelmässiga kvalitén. Samt upplösningen förstås. Trezegols slutvinjett. Det instinktiva avslutet som gjorde en hel kurva knasig i bollen, samtidigt som det sände en iskall kår igenom det vinröda bältet av tifosi. Magiskt.
- Vad glömmer du helst?
Andra halvleks antiklimax mot Napoli. Bergonzis straff-doppietta. Bort, bort, bort.
Förlusten mot Udinese på hemmaplan kändes väldigt onödig.
Zebinas utfall mot allt och alla på Sardinien var också ett riktigt lågvattenmärke.
- Hur har laget motsvarat förväntningarna?
Sett från poängskörden mer än väl. Ur ett spelmässigt perspektiv finns det mycket att jobba på. Men med bakgrund av hur startelvan ändrat utseende, och med en ännu ganska nybakad Mister på tränarposten, måste man ha förståelse för att det tar sin tid innan allt faller på plats. Den största tillfredställelsen måste trots allt vara hur laget, på ett enastående sätt, stått pall för trycket. Imponerande.
- Utropstecken?
Spelarnas inställning och ödmjukhet. Inte minst den övertygelse med vilken man tagit sig an de laddade mötena i miljöer fjärran från det egna trygga boet. Ta matchen mot Roma till exempel.
Ska man framhålla några enskilda spelare som stått ut från mängden bör särskilt centrallinjen ges rosor. Buffon har varit en omänsklig sista utpost, Chiellini en stabil försvarsklippa att luta sig mot, Zanetti har med uppoffrande slit hållit ihop alla trådar och Trezeguet har gjort det enda han är riktigt bra på – mål.
Bland nyförvärven är det främst Iaquinta som visat klass.
- Frågetecken?
Almiron var ett ganska oskrivet kort inför säsongen. Frågetecknet runt honom har inte direkt rätats ut under hösten. Med tanke på Marchisios fina spel i Empoli framstår det alltmer som en onödig värvning.
Ingen som helst skugga bör falla på Nedved (tjecken har verkligen dragit ett hästlass genom åren) men åldern börjar ta ut sin rätt. Vår lille björn kan fortfarande vara tunga på vågen (som mot Atalanta) fast det går inte längre att räkna med honom på samma sätt som tidigare. (Jag återkommer till det senare.)
Ett annat frågetecken rör backlinjen. Under hösten har den presterat på en nivå långt mycket bättre än man vågat drömma om, ändå känns det inte givet att formen håller i sig över våren. Hur resonerar ledningen i januari?
- Besvikelser?
Kanske ingen besvikelse i vanlig bemärkelse men Camoranesis eviga skadebekymmer har varit väldigt frustrerande – vad har det då inte varit för honom själv? Den italienske adoptivsonen betyder oerhört mycket för Juves offensiv. Han har helt klart saknats under hösten.
En annan spelare som många tog för givet skulle bli en nyckelspelare under hösten var Tiago Mendes. Istället har han fått minimalt med speltid och många har varit besvikna över hur han ignorerats av Ranieri. (Tränaren själv har krasst konstaterat att han i nuläget föredrar den rivigare Nocerino i par med Zanetti.)
- Om det ska förstärkas i januari, vad behövs?
I media spekuleras det mest om värvningar till det centrala mittfältet. Själv ser jag framförallt svagheter i de bakre leden. Det är möjligt att inga akuta åtgärder behövs sättas in redan nu i januari, men längre fram är det tveklöst något att se över. Konkurrenssituationen på ytterbacksplatserna är under all kritik. Kvalitén på vissa av våra mittbackar kan också diskuteras. En annan fråga som inte får skjutas mer på framtiden är den rörande Nedved – livet efter honom. Ju tidigare man löser frågan desto bättre.
- Målsättning för våren?
Fortsätta på den inslagna vägen. Till att börja med cementera CL-platsen och skapa ett behagligt poängavstånd ner till närmast jagande. Med det gjort kan vi börja blicka uppåt i tabellen och eventuellt ge Inter en match om den lilla skölden.
Sen har Ranieri, som tidigare sagt, en utmaning i att få laget att spela en bättre fotboll. Mer än något annat består den uppgiften i att få spelarna att prestera under alla nittio minuter. Delar av matcherna har ofta varit bra, helheten sämre.
