Om höstsäsongen: Parma
Marcus Lindgren summerar och analyserar Parmas höst.
- Bästa minnet från höstsäsongen?
Måste nog säga matchen hemma mot Juve ändå, som ett par här på redaktionen var på live. Trots 2-2 så stod man upp bra mot våra största rivaler och visade vad man kan i årets största match, vilket känns bra. Iaquinta sabbade dock allt men 2-2 kändes ändå bra. Även 1-1 borta mot Milan är helt klart något att ta med sig. Annars har ju laget blandat och gett, och segrarna som varit känns väl de flesta rätt så klara medans förlusterna även dem varit väldigt förväntade, de flesta.
- Vad glömmer du helst?
Alla onödiga poängtapp i slutet av matcherna, och i matcher som mot t.ex Catania, Siena och Cagliari där vi bara ska vinna hemma. Men det är väl det, som i matchen mot Juventus, att vi ständigt tappar ledningar i slutet av matchen. Det var verkligen en trend ett tag under höstsäsongen, och de alltid så hatade uddamålsförlusterna.
- Hur har laget motsvarat förväntningarna?
Måste säga att med den orutinerade Di Carlo som tränare som har det varit okej, men samtidigt något underpresterande. På pappret så ska vi inte behöva vara i samma sits som t.ex Cagliari och Siena som har betydligt mycket svagare trupper, i alla fall på mittfältet och anfallet.
Men nyförvärven har väl varit hyfsade, men en spelare som Reginaldo har underpresterat väldigt mycket medans Falcone blandat väldigt mycket, och de spelarna som ska betyda mycket har även dom varit upp och ner såsom Dessena som man hade väldigt stora förhoppningar på innan säsongen.
Försvaret har varit under all kritik, medans mittfältet fungerat bra och i anfallet har Corradi gjort det väldigt bra i Budans frånvaro. Cigarini är en annan spelare som imponerat stort.
Så jag får väl säga att för min egen del har Parma varit något under förväntningarna, men målet är att hålla sig kvar i Serie A och det tror jag definitivt att man gör och i så fall får man vara nöjd.
- Utropstecken?
Måste säga giganten på mittfältet, Cigarini som gått från klarhet till klarhet. Det är inte konstigt att lag som Inter och Juventus jagar talangen för inom kort kommer han inte bara vara Parmas absolut bästa spelare, utan också en talang som Donadoni får ta med i snacket om vilka som ska vara backup till Pirlo, De Rossi och kompani i Gli Azzurri.
- Frågetecken?
Frågetecknet får vara hur vida Di Carlo verkligen är rätt man för Parma, personligen tycker jag han varit okej men som jag sagt, Parma har underpresterat. Men självklart ska han få säsongen på sig att visa sig, och så länge vi klarar oss kvar så kommer han med all säkerhet sitta säkert då han har stort förtroende från ledningen.
Men nästa säsong kommer att bli intressant, för då kan vi få svar då Parma kommer att siktar på att bli ett mittenlag. Det ska bli intressant och se ifall han verkligen är en tränare för en högre nivå eller bara en tränare som kan hantera bottenlag eller lag i Serie B.
- Besvikelser?
Med tanke på hur stor med Parmas ekonomi värvningen av Reginaldo var, så har han definitivt varit Parmas besvikelse denna höstsäsong. En spelare som varit en ständig inhoppare i ett av seriens bästa lag, en stor talang och en målglad offensiv mittfältare/anfallare lät väldigt bra när han kom och han hade stora förväntningar på sig, men han har dippat totalt och fått få saker att funka.
I stället har andra spelare offensivt tagit chansen, och med tanke på att Budan är ständigt något enorm ska vi vara skadad och att just Reginaldo underpresterat väldigt glada för det.
Lika mycket som Reginaldo har underpresterat så har backlinjen gjort det, som definitivt kandiderar till priset som Serie A:s sämsta.
Spelare som Coly, Zenoni och Couto känns iskalla och verkligen inte värda att spela i Serie A längre. Parma behöver verkligen få in någon spelare här, Falcone tror dock jag kommer att bättra sig jämfört med hösten.
- Om det ska förstärkas i januari, vad behövs?
En back, det är vad som gäller. Det har snackats om Zambelli i Brescia och Simic i Milan men annars har ryktena varit på anfallare mestadels, och det oroar mig lite faktiskt. För en back i januari känns faktiskt som ett måste.
Annars är det just anfallet som kan behöva förstärkas. Corradi och Budan är duktiga, men den sistnämnda är skadad och då Morfeo lär försvinna kan det behövs något av en trequartista, eller en mer teknisk forward, en secunda punta. Franco Brienza har det ryktats om, även Lucarelli i Shakthar även om denne är mer lik Corradi och Budan i stilen. Men den spelare som här lär vara närmast en övergång är Triestinas uruguayan Granoche. Personligen vet jag inte vad detta är för typ av anfallare, men han ska ha imponerat under hösten och fått uppmärksamhet från flertalet Serie A-klubbar. Och sådana värvningar gillar vi, det rapporteras att fler ”Mariga-värvningar” ska in också.
- Målsättning för våren?
Definitivt att hålla sig kvar i Serie A, inget annat. Även om vi har laget för att sikta på högre positioner så är det ändå första säsongen för Di Carlo och en tränare behöver tid, med ett lag som ändå inte har det starkaste av spelarmaterial. Nästa säsong ska vi sikta högre, men inte denna.
Och för att det ska ske så gäller det att laget inte kommer in i en för stor svacka, eller att man tappar poäng mot sina bottenkonkurrenter. Backlinjen måste förbättras och när Budan förhoppningsvis kommer tillbaka så kommer Parma få ytterligare en riktig toppspelare i anfallet förutom Corradi. Så jag tycker saker och ting ser bra ut, men en back måste in.
