Jag minns en natt på hotellet i Rom
I rondellen kring Santa Maria Maggiore rådde som vanligt krigstillstånd, jag och brorsan hade balkongdörren öppen. Luften var varm. Vi hade varit på Olimpico och sett Lazio vinna och nu satt vi och såg fotbolls-tv från söndagen. Ronaldo hade skadat sitt knä.
För romarna var det en nyhet i mängden, för tv-bolagen i norr i allmänhet och tv-bolagens ägare i synnerhet var det en stor grej.
Fyra allvarliga män i slips diskuterade skadan. Ronaldos knäläkare som tydligen just denna afton befann sig i en stuga på Sicilien ringdes upp. En medicinsk föreläsning tog sin början.
- Hur påverkas det andra benets ledband av detta?
- Hur fungerar ett knä, egentligen?
- Förklara hur brosk påverkar ledförmågan, snälla dottore.
Den stackars knäläkaren pratade i nästan 45 minuter, vilket i Tv-sammanhang får anses som extremt länge. Och det enda han pratade om var Ronaldos knä. Och fyras gäng i studion satt sammanbitet tysta och lyssnade spänt. Det visste alla att knäskadan skulle påverka Milan och ligan, men också Milans ägare som också var deras och vid det tillfället också landets ledare, Silvio Berlusconi.
Jag har stor respekt för Ronaldo.
Hans överstegsfinter innan målet mot Lazio i UEFA-cupfinalen 1998 är magiska minnen, liksom det där rycket han hade när han flöt förbi backarna. Och han kom tillbaka, tog en diet samt plats i Milan och Serie A. Inte dåligt.
Men Ronaldo är för gammal. Och det är ett öde han delar med halva Milan för närvarande. Att Ronaldo överhuvudtaget spelar är ett tecken på att skräddare Ancelottis valmöjligheter minskar. Är de inte tonåringar som Pato (även han skadad) är det medelålders och rätt trötta fotbollsspelare som Pirlo, Gattuso eller Maldini. Den där udden och hettan som fick motståndare att frukta en frustande Gattuso eller anfallande Pirlo är borta och idag finns bara håglöshet.
Att Silvio Berlusconis värvande inför säsongen kapitalt har misslyckats är helt uppenbart, inte minst när det i de egenägda tv-kanalerna börjar pratas om att Inter favoriseras och att Milan drabbas hårt av domarmissar.
Det är i det perspektivet man ska se knäskadan. Som ett slut.
Det är inte bara Ronaldo som gick av planen igår mot ett smart spelande Livorno. Det var en era i Milan som tog slut. En era som likt ljus flämtat länge nu.
Pirlo, Nesta, Maldini, Gattuso är alla bra spelare och människor och en stor tillgång för Milan. Men kanske mer bredvid planen än på den.
För det är dags att kolossen ömsar skinn på allvar nu.
Nu när målskytten klivit av.