28^ Återupplivningen lyckades
En helg med massor av fotbollskonfektyr är till ända. I botten ser det ut att bli lika mycket densitet som vanligt. Sex lag inom sex poäng. Cagliari och Reggina tog nödvändiga treor. Världens bästa montengrin gjorde alla utom Milano-lagen glada.
Den stora matchen var naturligtvis den i Rom, där Roma vaknade och lyckades hålla liv i ligan ett tag till. Kakás eleganta ledningsmål såg ut att släcka lyset och dra ur kontakten för damen. Spalletti ringde in superläkare Mirko som tillsammans med kirurg Daniele lyckades få igång cirkulationen igen.
Roma vann trots att Totti var vresigare än vanligt. Det var länge sedan han skällde så mycket på en domare. Vad hände egentligen vid den där hörnan? Att Roma skulle kunnat hittat på en lurig variant står utom allt rimligt tvivel, och att Taddei vet att han inte får slå en hörna till sig själv förstår alla också. Domarna var väl helt enkelt inte med. I så fall var varianten lite för bra.
Veckans spelare: Mirko Vucinic kom in och vände på matchen. Igen. Han är fantastisk. Man undrar varför han inte startar oftare, samtidigt som man måste inse att det inte går att hitta en bättre inhoppare. Finten som lurade bort Kalac var lika grym som osynlig. Vucinic är hetast i Europa. Typ.
Milan blir allt svagare. De ser oinspirerade ut. Pirlo försöker arrogant med samma saker som han alltid gjort trots att alla vet om det. Han vill göra stora operationer varje gång, men ibland kanske det räcker med ett plåster. Hans kamrat Gattuso är seg, Gilardino är som han är och Favalli ska inte vara aktuell över huvud taget. Mitt i det fantasilösa och klyschiga raljerandet om att Milan är slut måste man märka Maldini som återigen dominerade i sitt lag. Gammal är inte äldst, gammal är bäst.
De rödsvarta är naturligtvis inte borta. Det finns många poäng kvar att spela om. Förlust mot Roms röda på Olimpico är helt naturligt. Om man nu skulle missa champinjonligan kommer Milan vara sommarens hetaste klubb. De kommer satsa hårt på mercaton och minst lika hårt mot scudetton -09.
Sex poäng är inte mycket och ledarna har ingen lätt period framför sig. Problemet för de röda är att deras program inte är ett dugg behagligare.
Stort minus till kommentatorn som visade taskigt spelsinne genom att pladdra bort hela det magnifika introt inför matchen. Man behöver inte vara romanista för att se fram emot den romanska allsången. Det fanns 95 minuter att snacka på. Form, uppställningar och annat kunde gott ha väntat några minuter. Det vart ju inte så att det fanns någon grafik till lagen. Vem är viktigare än vad?
:::: :::: ::::
Palermo var inte mycket sämre än Inter. Bara så mycket sämre att de inte tog några poäng. Vieiras mål var ett uppvisning i att utnyttja sina styrkor. Fransosen med kraft i djupled och med pannan och Ibra med känslan och spelsinnet. Är det någon man ska väggspela med är det Ibra. Eller Totti. Då kan man inte misslyckas. Perrotta springer inte rätt varje gång men nog landar bollen framför honom ändå.
Hade Palermo visat lite mindre respekt hade de kunnat stjäla en pinne. De spottade upp sig men skapade inga vidare chanser. Cavani lyckades åminstone skrapa fram fler bevis åt dem som ser Materazzi som världens största hycklare. Enligt honom själv har han aldrig gjort något ont, däremot är de som rör honom själv inte värda ett skit. Såna respekterar man inte, såna är man rädd för. Kanske är det det som är meningen.
Plus till domare De Marco som lät fem tilläggsminuter också bli fem tilläggsminuter. 97 minuter var inte alls i överkant. Han kunde gott ha lagt till 20-30 sekunder till på grund av Vieiras sävliga byte, på övertid. Att De Marco lyckades hålla god ordning i en match som slog världsrekord i antalet allvarliga skador som inte blev någonting ska också berömmas.
Fyrans utvalde körde återigen hårt på Zlatan-linjen. "Zlatan står i muren, "Zlatan är inte där", "Zlatan ser inte glad ut". Att folk ifrågasätter kanalens intresse och seriösitet gällande italiensk fotboll får de nog leva med om det är så här det ska låta. Svensson ska blidkas. Ett annat alternativ är att det är jag som är överkänslig.
:::: :::: ::::
Att två så bra lag som Juve och Napoli kan producera en så kvalitativt dålig match är underligt. Nog var det fest för publiken, men det var inte många gånger mer än två spelare i rad lyckades med det man försökte med. Gentleman Del Piero var precis som Totti ett dygn före mest sur och bitter mot domaren. Då slår man fyra frisparkar som han gjorde också.
Napoli har fortfarande ligans snyggaste tröjor och man bortser från den hemska röda blaffan. Sen har de ju Domizzi också, en spelare som likt Lucarelli ser ut som världens sämsta men som ändå avgör matcher.
:::: :::: ::::
Catania sjunker djupare efter förlusten på Marassi. De två stenhårda nickmålen av Stovini och Accardi är värda att minnas. Och att Samp lånat in sina sikten från NASA - rakt upp i himlen när det brände till.
:::: :::: ::::
Veckans mål: Lyftning Mutu, volley med yttersidan Santana. Fiorentina tackade Roma genom att göra sin plikt. Äntligen fick Pazzini peta in en också. Bokstavligen. [Länk]
Förste utmanare: Donis första. Man kan lätt tro att han har avslutat förut. [Länk]
:::: :::: ::::
Ledesma hade en av sina bra dagar då Lazio tog en poäng i Udine. Egentligen var det väl snarare Udinese som tog en poäng då Di Natale rullade in kvitteringen. Bortalagets första gjorde Rocchi, fint assisterad av Ledesma och en friulisk touch. Romlagets andra gjorde argentinaren själv med ett kalasskott a la sig själv.
:::: :::: ::::
Jag hoppas Cagliari klarar sig. Förbundets tokiga påhitt om poängavdrag för minsta lilla är löjligt. Samtidigt är det väl det enda sättet att få folk att sköta sig. Som vanligt drabbas 99,9% oskyldiga.
:::: :::: ::::
En titt på ett målsammandrag är inte fem bortkastade minuter. Många goa strutar. Den här helgen ville många bollar upp i kryssen.
