30^ Återuppståndelsens helg
Utan att gå in i några djupare religiösa resonemang kan vi konstatera att den senare delen av påskhelgen är återuppståndelsens högtid. Och minsann så återuppstod delvis spänningen i Serie A då Inter åkte på en riktig påsksmäll samtidigt som påskharen var generös mot Roma.
Sakta men säkert har den kommit krypande, spänningen. Likt i en halvtaskig skräckfilm med förutsägbara scener som ändå får en att rycka till och känna den där småfåniga rädslan för en sekund eller två. Om Inter känner av någon rädsla, småfåning eller äkta, vet nog bara Mancini och co innerst inne. Men konstatera att ligan återfick lite nerv under påskhelgen kan även vi vanliga dödliga göra.
Visst har det känts som att ligan sedan länge varit mer eller mindre avgjord. Och ärligt talat kändes det inte som att Juventus anno 2007/2008 skulle vara män nog att återge Serie A dess spänning. För några säsonger sedan hade en Juventusseger på San Siro i Derby d'Italia inte varit särskilt överraskande, men den här gången höjdes det nog på ett och annat ögonbryn. Förvisso har det att gått att ana en liten svacka, eller åtminstone en tillstymmelse till en sådan, hos de blåsvarta i och med uttåget ur Champions League och viss turbulens därefter. Men att Juventus skulle få med sig tre poäng från Milano kändes på förhand inte speciellt troligt.
Nu visade dock Den gamla damen upp sig från en alldeles strålande sida och några tecken på ålderskrämpor syntes inte till. 2-1-segern var inte orättvis, trots att Maniche var ytterst nära att utjämna då han prickade stolpen i slutminuterna. Hur ologiskt hade inte det varit förresten? Om Maniche, bänknötaren som inte märkts mycket sedan han anlände från Atlético Madrid på lån i januari, hade klivit fram och räddat poäng med två mål mot självaste Juventus? Det hade nästan varit lite väl bra. Men i och för sig är sällan saker och ting logiska här i livet, som det verkar.
. . . . . . . . .
Roma tog chansen att sätta lite press på Inter i och med seger med 2-1 mot Empoli. Matchvinnare blev inte helt väntat, men på något sätt inte heller helt oväntat, den gamle räven Panucci. Backen med den alltid lika perfekt liggande frisyren upphör tydligen aldrig att leverera. På många sätt egensinnig, med en stämpel som diva och svårhanterlig, men samtidigt numera alltid en spelare som tränaren kan lita på. Kan inte annat än imponeras av honom. Han står där nere i backlinjen, stolt och ståtlig, och garanterar ett i det närmaste klockrent försvarsspel. Dessutom kliver han fram som matchvinnare när det behövs med jämna mellanrum. Som i helgen och som i EM-kvalet borta mot Skottland. Det går att säga mycket om Panucci, men i mina ögon är han när det kommer till kritan ändå en man att beundra.
. . . . . . . . .
Toppstriden kan nu bli riktigt intressant, men om inte så skulle bli fallet får spänningssökarna rikta sina blickar neråt i tabellen. För bottenstriden kommer helt garanterat att bli en rysare av bästa Hannibal-manér. Efter helgens omgång befinner sig inte mindre än sex lag inom tre poäng, från Empoli på jumboplatsen upp till Parma på plats nummer 15. Lägg därtill 14:e-placerade Torino, två poäng före Parma, och det hela spetsas till ytterligare.
De sistnämnde känns dock för starka om man tittar på pappret (där har förvisso inga matcher avgjorts) för att behöva lämna Serie A och sextetten som nämndes först lär innehålla de tre klubbarna som nästa säsong tillbringar sin tid i Serie B.
Ett av mina absoluta inte-tycka-om-lag, wannabe-Juventus (alltså Siena), har överbevisat mig åtminstone angående lagets styrka och ser ut att klara kontraktet. Tack vare den mycket viktiga 2-0-segern mot Parma i lördags ser de svartvita ut att slippa dras in i den absoluta bottenstriden.
. . . . . . . . .
Noterbart i allmänhet är för övrigt alla kryssen. Inget lag har färre än sju oavgjorda matcher på 30 spelade omgångar och inte mindre än tio av Serie A:s 20 lag har uppnått ett tvåsiffrigt antal kryssmatcher hittills den här säsongen.
. . . . . . . . .
Lazio lyckades inte att flyga vidare på derbyframgången utan föll i Florens mot Champions League-jagande Fiorentina. ”Viola” vann med 1-0 efter att gästernas Mutarelli blivit utvisad och därmed kunde Laziofansen bara fira ordentligt i några dagar. Å andra sidan räddade segern mot Roma i mångt och mycket Lazios säsong ändå.
. . . . . . . . .
Imponerande av Genoa att besegra Palermo på bortaplan. Erkänt svårt att åka till Sicilien och att få med sig tre poäng därifrån, klara sig undan maffian och avancera till en åttondeplats i ligan är starkt gjort. Den klassiska nykomlingen fortsätter att plocka med sig skalper och ser riktigt intressant ut.
. . . . . . . . .
Omgångens mål: Amauri, Palermo
Stod för en vacker 2-3-reducering, till ingen nytta förvisso, i de absolut slutsekunderna mot Genoa. Med en känslig höger insida placerade han in sitt andra mål för dagen bakom storspelande Scarpi i gästernas mål. Räckte inte som sagt, men vackert var det och avslutningen bar en mästares stämpel.
Omgångens match: Inter-Juventus
Svårt att komma runt Derby D’Italia i det här sammanhanget. Det kanske inte var omgångens roligaste eller bästa match, men lik förbaskat var den nummer ett. Så upphaussad, med en nerv under 90 minuter, med en gammal dam som visade att gammal verkligen är äldst i vissa sammanhang och med ett resultat som räddade spänningen i ligan innehöll den mycket av det vi fotbollsälskare efterlyste. Stort, utan tvekan.
Omgångens spelare: Alessio Scarpi, Genoa
Genoas 35-årige burväktare svarade för flera rent matchavgörande räddningar i den meriterande segern mot Palermo på Sicilien. Fick vittja nätet två tillfällen men stod i vägen åtskilligt fler gånger. Kryddade med ett par riktigt kvalificerade parader och var en starkt bidragande orsak till att Genoa fick med sig tre poäng hem.
