Fans i Fokus: Johan Wennerström
Vi får en vidsynt inblick i livet som Laziale, både på svensk och italiensk mark.
- Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
Jag är Johan, inne på mitt tjugoandra år och hemmahörandes i Stockholm där jag bott hela livet. Just nu pluggar jag på högskola efter att ha lämnat hotellbranchen bakom mig. Fastnade för fotboll på allvar under VM 94. Utöver de svenska framgångarna blev Roberto Baggio en personlig favorit och jag minns att jag tittade på finalen tillsammans med min kusin som höll på Brasilien. Redan där fick man ju lära sig hur jobbigt det kan vara att hantera en förlust. När sedan Uno Kruss Due gick på högvarv blev det oundvikligt att inte inrikta sig på världens vackraste liga.
SvenskaFans är ett genialt koncept som jag alltid har gillat och efter att ha sökt som skribent på Lazioredaktionen 2003 var jag fast. Fick så småningom erbjudandet att ta över redaktörsrollen och tvekade inte en sekund - det var en enorm ära. Vill passa på att tacka min "mentor", Christian Arvidson, som gjort väldigt mycket för mig och Lazio i Sverige.
- Varför blev det just Lazio? Val eller slump?
Slump, typ. Är faktiskt inte helt säker på hur eller när resan startade. Zdenek Zeman fick sparken i januari 1997 och kommer ihåg att han var tränare när det begav sig, så det måste ha varit någon gång i slutet av 96. Varför vet jag som sagt inte. Det kändes på något sätt självklart att Lazio var klubben för mig. Sen är ju staden något alldeles speciellt. Ödet kanske?
- OM du fått välja favoritklubb idag, hade du då valt din klubb?
Absolut. Jag är väldigt stolt över SS Lazio och allt det står för. Lazio blir en del av ditt liv, vare sig du vill eller inte, och hade det inte varit för Biancoceleste så hade jag nog inte varit speciellt fotbollsintresserad överhuvudtaget.
- Vilket lag förlorar man som Lazio-supporter helst inte mot, förutom Roma?
Den Rombaserade supportern kommer med stor sannolikhet att svara Napoli på den frågan. Man måste nog vara romare för att förstå varför, rivaliteten består av mer än bara fotboll, även om en specifik händelse när Lazio 1987 serie C-kvalade mot Taranto och Campobasso på "neutral" plan i just Neapel (och napolitanarna gjorde sitt bästa för att stödja motståndarlagen) ligger kvar och skaver. Även Fiorentina och Juventus hade säkerligen nämnts här och där, kanske främst Fiorentina. Livorno för politiken naturligtvis. Kanske Atalanta.
Personligen har jag fortfarande väldigt svårt att acceptera en förlust mot Milan, kanske främst på grund av att deras backlinje i dagsläget kan bestå av tre forna Laziokaptener (Nesta, Favalli, Oddo). Sen var ju Pancaro där ett tag också...
- Vad kallas Lazio-supportrar?
Hehe, i Skandinavien kallas vi ju som bekant för ganska mycket... Skämt å sido, den allmäna benämningen är "Laziali" - plural för "Laziale".
- Står Lazio-supportrar får något politiskt?
Eagles - den första riktigt stora supportergruppen, bildad 1973 - hade ingen politisk ståndpunkt utåt men var (av det jag fått berättat för mig) att betrakta som mer vänster än höger. Idag utgörs Curva Nords till stor del av supportergruppen Irriducibili, som står till höger på den politiska skalan. Vad den enskilde Lazio-supportern står för är dock omöjligt att svara på.
- Hur påverkar Lazio ditt vardagliga liv?
Mer än jag hade önskat. Främst är det genom humörsvängningarna som ju ingår i supporterskapet. Måndagarna är alltid "värst", även om man lär sig hantera den sociala biten bättre och bättre. Det är ju alltid tråkigt när medmänniskor skall behöva påverkas vid exempelvis en förlust. Undantaget är derbyt. Det är fullständigt omöjligt att få någonting uträttat dagarna innan och efter det. Har gett upp den biten för länge sen. En gång gick en redan inplanerad solsemester i Brasilien bort på grund av osäkerheten kring TV-kanalerna där nere... Det är ganska sjukt, men samtidigt svårt att göra någonting åt när man väl sitter där.
Genom åren har jag haft förmånen att knyta många vänskapsband tack vare Lazio, några jag inte tror hade varit möjliga utan den kopplingen. Det värdesätter jag väldigt högt. Jag tror att du som Laziale ofta applicerar supporterskapet på det vardagliga livet, och då pratar jag främst om romarna. Det handlar om ett speciellt sätt att tänka och agera. Det blir ofta nödvändigt när du är minoritet i en stad full av gulröda.
- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Så ofta det bara finns tid och pengar. Jag försöker åtminstone att se en match per säsong, den här säsongen har det blivit två. Har dessutom bott i Rom under en kortare tid och då blev det ju automatiskt så att man gick på varje hemmamatch. Exakt hur många det blivit har jag inte i huvudet men de går inte att räkna på fingrarna, om vi säger så.
- Vilken årgång av Lazio är den bästa du sett?
Det är omöjligt att inte svara Cragnotti-upplagan 99/00 - som vann både ligan och cupen - på den frågan. Nesta, Mihajlovic, Veron, Simeone, Salas... Den truppen var galet bra!
- En särskild match du minns?
Får jag bara välja en...? 3-1-derbyt var väldigt speciellt och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Sen har vi naturligtvis alla andra derbyvinster inklusive 2-2-matchen (Castroman i 95:e). Andra cupfinalen på Delle Alpi (2-2) var magisk. På plats är faktiskt det bästa jag upplevt matchen mot Real i höstas - vilket drag!
- Favoritspelare nu och genom tiderna?
Tyvärr finns det inte alltför många spelare i dagens Lazio som rent individuellt representerar det jag vill se. Derbyt senast är ett exempel på att kollektivet är vår styrka, även om Behrami är svår att inte älska. Jag vet att jag kan uppfattas som konservativ, naiv och alldeles för romantisk när jag svarar Lorenzo De Silvestri på den här frågan, men det får gå...
Genom tiderna: "Beppe" Favalli.
- Ultimat drömvärvning?
Mario Alberto Santana för att han har ett så grymt coolt namn, plus att vi behöver yttrar i ett framtida 4-4-2, som jag hoppas Rossi(?) satsar på nästa säsong. En annan maffig grej hade varit att plocka hem Giampiero Pinzi.
- Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Allt. Men jag belyser mer än gärna vår historia. Det händer exempelvis ofta att vi av andra lags tifosi blir påminda om våra 11 säsonger i serie B. Vad som däremot inte nämns är att Lazio slog alla tiders publikrekord för serie B (mer än 80.000) i en match som vid vinst gav oss chansen att kvala(!) oss kvar i serie B. Vi hade bestraffats med nio minuspoäng den säsongen och var utdömda av allt och alla, men grejade det på målsnöret. En sån grej är mäktig, och blir ännu mäktigare om man sätter det i perspektiv till dagens publiksiffror på Olimpico. Jag tror just den jämförelsen säger det mesta om en Laziale och hans/hennes inställning till laget.
Lazio var det lag som tog fotbollen till Rom 1900 och det enda som vid den stora sammanslagningen av Romklubbar 1927 (sedermera AS Roma) valde att gå sin egen väg. Och så vidare. Vår första ligatitel 1974 är egentligen värd ett kapitel för sig, som vi alltså vann andra säsongen efter uppflyttningen från serie B, men jag nöjer mig med att konstatera att sättet den bärgades på är något att vara oerhört stolt över.
- Och minst stolt över?
Claudio Lotitos inblandning i Calciopoli i allmänhet (även om bevisen mot oss var väldigt diffusa) och hans roll som representant för SS Lazio i synnerhet.
- Vad vill du att alla ska känna till om Lazio?
Att Lazio är Europas näst största idrottsförening med över 30 olika grenar (34 om jag inte missminner mig) och att Lazio bildades som en av de första av dagens serie A-klubbar. Jag vill dessutom att fler skall känna till att Lazio historiskt sett inte varit ett topplag (däremot storlag) och därför inte bör bedömas utifrån Cragnotti-eran. Jag är så sjukt trött på "Lazio är ju inte lika bra som dom var förut"-kommentaren.
- Realistisk dröm inför framtiden?
Att en annan ägare lyckas ta över efter Claudio Lotito. Det finns något som kallas "Lazialitá" - motsatsen är Claudio Lotito. Men nu är det bara att gilla läget och hoppas på att vi kan etablera oss som ett stabilt serie A-lag under tiden som skatteskulden betalas av. Drömmen är givetvis att vi på sikt är med och kämpar om den sista CL-platsen. Då krävs en större och bättre satsning på ungdomsverksamheten, men efter att ha varit nere och vänt tror jag vi är på rätt väg nu. Alessandro Tuia skrev precis på ett femårskontrakt. Lägg det namnet på minnet!
