Ranking: Incontristi
Inte förrän en stor spansk klubb sålde en fransman till en känd engelsk klubb fick bollvinnaren sin rättmätiga respekt. Italien har alltid varit bra på att utbilda defensiva starka innermittfältare. Här är de elva främsta just nu.
11 - Walter Gargano, Napoli
Uruguayanen Gargano har gjort en mycket bra debutsäsong i svåra Serie A. Napoli värvade honom i hopp om att han skulle bidra med lugn, trygghet och ett bra bollvinnande. Detta har han ofta levt upp till. Det är mittfältet plus Lavezzi som tagit Neapelklubben till en trygg mittenplacering. Det plus ett gediget hemmafacit på underbara San Paolo gör att laget och Gargano måste vara nöjda med sin säsong.
Den stora frågan rörande denna mittfältares framtid hänger ihop med vad president Laurentiis vill med laget. Är han den han verkar vara så går både Walter och Napoli mot större ambitioner bara inom de närmaste åren. Hade jag varit Gargano så hade jag aldrig lämnat skutan, utan snarare gjort mig säker på att få vara med på hela den resa som Napoli tänker genomföra. Den defensivt duktige uruguayanen är livsviktig i ett ambitiös Napoli som ibland glömmer att tänka defensivt. Fortsätter han i samma stil så ser jag en blivande ledarfigur i unga Napoli. Han tar inga fångar utan spelar hårt och rakt, vilket är ännu ett bevis på att klubben gjort ett bra köp.
10 - Patrick Vieira, Inter
Frågan är om det fanns någon bättre defensiv mittfältare än Vieira när han spelade i Arsenal? Med sina långa spindelben och sitt vinnarpsyke var han kanske den viktigaste spelaren tillsammans med Henry. Nu är det inte samma Vieira vi ser. Han är långsammare, snällare och inte lika hungrig. Detta till trots så är han en alldeles utmärkt incontrista som fortfarande duger på högsta nivå.
Nu har han haft en skadefylld säsong och inte riktigt kunnat hjälpa stackars Inter när man åkte ur Champions League. Han måste hinna tillbaka i form så att inte ligavinsten blir i fara, för detta vore faktiskt ett riktigt fiasko för Milanoklubben.
Denne man har varit kanske själva innebörden av ordet incontrista under den största delen av sin karriär. När fransmannen är som hungrigast och elakast är det inte många offensiva spelare som han inte käkat upp under matchernas gång. Spindelmannen kommer i alla fall jag aldrig att glömma, han som gjorde den defensiva bollvinnaren till något fint.
Jag har alltid varit ett stort fan av fransmannen, men det känns tyvärr som att tiden håller på att rinna ifrån honom. Inter behöver verkligen hungriga spelare i sina bästa år, inte föredettingar såsom Figo, Solari, Recoba och kanske Crespo. För att inte Vieira skall sållas till dessa namn nästa säsong måste han leverera i slutspurten av serien, och kanske kan han nästa säsong i så fall visa att gammal är äldst.
9 - Gökhan Inler, Udinese
Det är alltid roligt med överraskningar, som kommer ifrån ingenstans. Årets stora mittfälltsöverraskning heter Gökhan Inler och kom till Udinese från FC Zürich. Udinese som är mästare på att hitta just sådana här spelare för att sedan utveckla dem till stjärnor måste gnugga händerna riktigt belåtet åt denna affär.
Jag ser en grym utvecklingspotential i denna spelskickliga tvåvägsspelare, framförallt då han vecka efter vecka levererar bra prestationer. Han har samtidigt förmågan att erövra bollen på ett ärligt sätt, utan att dra på sig onödiga frisparkar, vilket vittnar om ett bra fotbollsintellekt.
Udinese gör en mycket bra säsong och utmanar på allvar om en Champions League-plats, även fast man nog till slut får ge sig antingen för Milan eller Fiorentina. Inler är en förgrundsfigur i laget som bollen alltid skall gå igenom i varje anfall. Det sker dock inte på ett omständligt sätt som det kunde göra under Pizarros tid i klubben. Nu går det snabbare och detta tjänar Udinese på då man vill få snabba omställningar. Spelar Inler sina kort rätt så återfinna han snart i Champions League, oavsett om Udinese spelar där eller inte.
8 - Angelo Palombo, Sampdoria
Jag är inte riktigt säker på hur bra den här slitstarke mittfältskrigaren är. Jag börjar mer och mer inse hans storhet då han vecka efter vecka ger Sampdoria hela sitt hjärta och sin passion för att laget skall ta tre poäng.
Sampdoria är urtypen för ett riktigt lag där alla drar åt samma håll (även Cassano) och där tränare Walter Mazzarri ingjutit ett härligt mod och vinnarinstinkt i laget. Att laget är ganska profillöst tjänar bara till deras fördel då man alltid ger hundra procent för varandra och man vet att vilja alltid slår klass.
Cassanos betydelse för laget är uppenbar, men Palombo har också han vuxit ut till en riktigt bra defensiv mittfältare och en ledare som ofta vinner bollen i försvarsarbetet. För Angelos del måste han fortsätta att visa jämnhet i spelet i ligan, där han är en av de största anledningarna till att Sampdoria sällan släpper in mål. Det är synd för Angelo att Italien har så många bra mittfältare på denna position, i till exempel Sverige hade han varit given i startelvan. Jag tror att storklubbarna efter säsongen blivit så pass imponerade av krigaren och att Sampdoria får värja sig mot flera av dessa när silly season börjar i juli.
7 - Cristiano Zanetti, Juventus
Den underskattade doldisen Cristiano Zanetti har varit en av Juventus bästa spelare under deras comeback i Serie A. Det är inte många som känner till vem han är och hur bra han är, vilket beskriver hans jobb på planen ganska bra.
Zanetti är en grovjobbare som aldrig ger upp och aldrig får eller vill ha rubriker. I såväl Inter som i Juventus gör han alltid sitt jobb och vet vad han är bra på. Det är sådana här spelare som kallas rollspelare, vilket ett storlag måste innehålla för att hitta balansen i laget. Naturligtvis vet kloke Ranieri detta när han ställer upp sitt lag, han litar helt blint på att Zanetti alltid kommer att prestera. Bollvinnande kommer inte så mycket bättre än Zanetti som med rätt förtroende är en riktig klasspelare. Juventus behöver precis sådana här spelare som med rutin och vinnarskalle bidrar till att laget snabbare skall nå tillbaka till toppen där man hör hemma.
Nu har italienaren fått ännu hårdare konkurrens av Mohamed Sissoko och frågan är om Juventus vill spela med både dessa herrar centralt. Det tror jag inte bekommer Cristiano så mycket då han egentligen har varit ifrågasatt hela sin karriär. Han kommer att fortsätta att vara den perfekte lagspelaren som alltid gör sitt jobb utan att klaga och det är mer än vad man kan säga om många andra spelare ute i Europa.
6 - Mohamed Sissoko, Juventus
Fransmannen Sissoko är en stor bolltalang, det råder det inga tvivel om. Att Juventus skall bygga sitt lag runt denna spelare som alltså inte platsade i Liverpool betyder antingen att man har gjort ett riktigt fynd eller att Juventus inte är i närheten av den konkurrens som Liverpool har på mittfältet (Xabi Alonso, Gerrerd och Mascherano).
Hur som helst är Mohamed en intressant spelartyp som helt klart kan bli en viktig spelare för nya Juventus. Sissoko har precis som Vieira en bra räckvidd i sitt defensiva mittfältsarbete, där han ofta enkelt avväpnar motståndarna genom en bra glidtackling med sina spindelben. Geniet Claudio Ranieri vet antagligen vad han gör när han satsar pengar och förtroende på en spelare som faktiskt inte har spelat ordinarie A-lagsfotboll i hela sin vuxna karriär (Valencia, Liverpool). Sissoko är en bollvinnare samt en riktig pådrivare när han är som bäst. Det finns naturligtvis frågetecken för ledaregenskaper och vinnarmentalitet, men som sagt han är ung och skall få växa in i ett snabbare och offensivare Juventus än vad som tidigare var fallet.
Jag ser ett mycket intressant utveckling i Ranieris Juventus och inte minst i Sissoko som mittfältsdynamo. Kloke Claudio vet att man som lag nu måste anpassa sig till Europa där snabba omställningar och ett rappt tempo är ett måste för att nå resultat i liga och Europa. Därför köper han spelare som behärskar detta. Snabba och tempostarka moderna spelare, vilket kommer att gynna laget i längden. Se upp för Juventus!
5 - Massimo Ambrosini, Milan
Slitvargen fick sitt genombrott i Serie A via en utlåning till Vicenza där han var en nyckelspelare som 19-åring. Efter många år i Milan tröjan har han etablerat sig som en viktig kugge i Ancelottis lag. Han har betytt oerhört mycket för det Milan som bland annat vunnit Champions League. Han har bidragit med ett stort hjärta och hårt arbete när spelare som Kaka och Seedorf fått fria tyglar framåt.
Nu väntar dock kanske Ambrosinis livs prövning om han skall behålla sin plats i ett Milan som måste renovera för att återta platsen som först och främst Milanos bästa lag. Massimo måste tillsammans med sin mittfältskamrat Gattuso visa prov på en nytändning och hunger nästa säsong, och framförallt nu i slutet av årets säsong för att rädda en Champions League-plats.
Milanesen är en spelare som drivs av sitt hjärta, och om inte han är 110% laddad är han en medelmåtta. Den här säsong har inte varit bra för mittfältaren som när han vill kan vinna de flesta närkamper i världen. Det är upp till bevis för doldisen Ambrosini. Vanligtvis så är ju blondinen en naturkraft på mittfältet som andas pondus och kraft, frågan är om han längre har den motivationen som krävs.
4 - Gennaro Gattuso, Milan
Vad har hänt med underbare Gattuso?
Sällan har man sett Gattuso så menlös och ointresserad. Alla som har sett denna mittfältsturbo vet att om inte han är laddad så kan Milan aldrig vinna viktiga matcher.
Gennaro blev efter flytten från Glasgow Rangers tillbaka till Italien och Salernitana känd för sitt stora hjärta och sin passion centralt på mittfältet. Milan slog till och det måste vara ett av klubbens bästa köp i modern tid. Han har ingen teknik och kan knappt skjuta, men ändå har han betytt allt för det Milan som framförallt kämpat för den italienska äran i Europa. Även i ligan är han en av de få som på senare år kan känna sig stolt över sin insats.
Trots att han i år liksom hela klubben varit en skugga av sitt forna jag så tror jag bara att han behöver lite nytt blod runtomkring sig samt kanske en ny röst i omklädningsrummet. För spelare som Gattuso står för så mycket gott för fotbollen i sig, han visar att vilja slår klass och hans inställning är något för Tobias Grahn (oops) att fundera på. Vi har varit så oerhört bortskämda med det oerhört viljestarka och framgångsrika bollvinnande som Gattuso visat upp på senare år, där jag menar att han i många matcher varit den bästa incontristan i världen. Nu har det blivit ett mellanår, men galningen kommer säkert upp i kapacitet nästa år igen, om nu inte Berlusconi får för sig att sälja lagets hjärta.
3 - Javier Zanetti, Inter
I många år såg jag Zanetti som ett ånglok utan hjärna. En enkel spelare som bara gjorde sitt jobb utan att glänsa. Han spelade också länge i ett lag med stora stjärnor med små hjärnor. Nu har jag dock insett hur bra denne spelare faktiskt är och framförallt vad han betyder i ett sådant oroligt lag som Inter är och förmodligen alltid kommer att vara.
Förutom att han ser ut som en ståtlig gammal tavla så verkar han vara en underbart sympatisk person både på planen och vid sidan om. Han klagar aldrig, gör alltid sitt jobb, filmar aldrig och ger laget alltid utmärkta prestationer oavsett vilket lag man möter. Ärlighet är ett ledord för den numera defensiva mittfältaren, som få i världen tar sig förbi.
Argentinaren från Banfield var en av de få spelare som får godkänt i dubbelmötena mot Liverpool, han hade aldrig problem med varken tempo eller koncentration. Han visade vilken stor kapten han är genom att hålla huvudet kallt och fortsätta att gå framåt i ett annars lamslaget Inter. Javier Zanetti är en klasspelare, oavsett om han spelar som ytterback eller som defensiv mittfältare. Bra både på egen planhalva som på motståndarens, samt att bra driv i steget, vilket gör att trots att han ofta springer rakt fram så hinner inte försvararna ikapp honom.
Det enda som kan ligga denne beskedliga argentinare i fatet är just hans temperament, kanske skulle en kapten i ett storlag som Inter vara lite elakare och visa lite mer eld än vad lugne Zanetti gör. Frågan är dock om inte det är just detta lugn Inter behöver, när man är på väg mot den vinnarkultur man så länge trånat efter.
2 - Esteban Cambiasso, Inter
På den här listan var det två spelare som man visste skulle ligga etta respektive tvåa, frågan var i vilken ordning. Kloke Cambiasso slutar som nummer två på den här rankingen. Dock finns det säkert flera Interfans runt om i landet som hade velat se honom som nummer ett.
Av alla dåliga affärer som Real Madrid har gjort måste Cambiasso vara den i särklass sämsta. Man sålde honom just när man var i störst behov av just denna typ av spelare, en balansspelare som vet att tänka taktiskt och defensivt. Med facit i hand så hade nog Real Madrid gärna haft Cambiasso i sitt lag då man helt saknar förmåga att balansera sitt spel.
Nog sagt om Real Madrid. Inter har i Cambiasso en av världens absolut bästa incontristi, och han är dessutom den viktigaste spelaren i laget. Det är mycket hans förtjänst att klubben nu vunnit ligan och befäst sig som Italiens bästa lag. Esteban är inte bara en skicklig defensiv mittfältare som tuggar på, han är även en bra passningsspelare offensivt och kommer gärna med i lagets anfall. Det är just hans förmåga att vara bra på allt som gör honom så bra, ofta utan att detta syns speciellt mycket, vilket i sig är ganska konstigt.
Men allt är inte guld och gröna skogar i Inter. Laget har återigen misslyckats i Europa och håller på att tappa en stor ligaledning under denna vår. Det är just detta formtapp som Cambiasso måste stävja om klubben skall kunna utveckla sig och komma stärkta ur denna lilla kris. Men Inter behöver inte oroa sig allt för mycket, ty jag tror att så länge man ståtar med Cambiassos fotbollshjärna så är det ingen fara på taket.
1 - Daniele De Rossi, Roma
Jag älskar Daniele De Rossi. Det säger jag med en otvivelaktig heterosexualitet som historia. Min kärlek är inte sexuell den handlar snarare om på vilket sätt denna moderna mittfältare spelar fotboll och vad han ger för signaler till medspelarna.
När det ser som mörkast ut för den italienska fotbollen är De Rossi den som för mig skall leda både landslaget och Roma till storhet. Han är ”born and raised” i Rom, ett Rom som han aldrig kommer att svika, för fotboll är mer än bara pengar och titlar. Den handlar också om ideal, drömmar och medmänsklighet. Han går i Fransesco Tottis fotspår i många av dessa frågor, men han har inte den fula sida som tyvärr Totti visat prov på i sin karriär.
För mig finns det bara en mittfältare som är bättre än De Rossi, nämligen en viss Steven Gerrard i Liverpool. Både påminner om varandra både på planen och vad de symboliserar. Bägge dessa spelare tar ett stort ansvar för sitt lag, och backar aldrig undan. Det kallas karaktär.
Som den spelare han är slutar han aldrig springa, backar upp backlinjen på ett bra sätt och orkar ofta även med upp när offensiva Roma anfaller. I matcher som mot Real Madrid (borta) i Champions League såg man vilken fältherre och kämpe De Rossi är. En blivande kapten som det nästan är omöjligt att ta sig förbi, mycket på grund av hans spelskicklighet och taktiska förnuft. Daniele liksom Roma måste dock se till att skapa en riktig vinnarmentalitet, och det kan bara göras genom erfarenhet av stora matcher och naturligtvis genom att vara som bäst när det gäller. För ingen kommer komma ihåg De Rossi om tjugo år, om han bara spelat i ett Roma som vunnit Coppa Italia 8 gånger.
