34^ Botten intressantare än toppen
Toppstriden avgjordes i princip samtidigt som bottenstriden är makalöst oviss. Detta efter en omgång som förutom många mål även innehöll röda kortets dag och ett riktigt mattegeni.
Så var den italienska över när det gäller årets scudetto. Åtminstone är det den absoluta känslan efter helgens omgång. Det är över nu, som Per Gessle sjöng med sitt Gyllene Tider. Det sistnämnda är något man väl får lova att säga att det är för Inter just nu, trots uttåget ur Champions League. För nu kan de blåsvarta nog så smått börja räkna in sin tredje raka ligatitel, den första ”riktiga” i modern tid skulle nog många säga. Hursomhelst går det inte att komma ifrån att Inter den här säsongen utan tvekan lär bli värdiga mästare. Mancins manskap är helt enkelt det bästa i Serie A 2007/2008, det måste sägas även om det bär emot för mig som Milanista.
Roma har länge bitit sig fast och vägrar släppa greppet men i och med helgens poängtapp (1-1 mot Livorno) samtidigt som Inter besegrade Torino (1-0 efter mål av alltjämt underskattade Julio Cruz) är nog loppet kört. Kan aldrig tänka mig att Inter släpper sitt sexpoängsförsprång på de fyra matcher som återstår.
. . . . . . .
Lite tätare är det i kampen om den fjärde och sista Champions League-platsen. Milan greppade sista halmstrået genom att köra över Reggina (numera jumbo i ligan) hemma på San Siro, men jag tror trots allt inte att det räcker i slutändan. I och för sig kanske den rödsvarta maskinen kan hålla sig på högvarv under de fyra återstående omgångarna, men Fiorentina plockar i sin tur poäng även de. 1-0 senast i lördags hemma i Florens mot Palermo innebär att gapet ner till Rossoneri fortfarande är fyra poäng. Det bär emot att säga det här också, men jag tror inte att de två lagen kommer att byta plats med varandra någon gång under återstoden av säsongen. Fiorentina spelar i Champions League kommande säsong, Milan lirar i Uefacupen med eller utan Ronaldinho.
Enligt mig är med andra ord i det närmaste kampen om topplaceringarna över. Givetvis kan allt hända, men känslan är åtminstone sådan. I botten däremot kan nog inte ens alla spåmän och sierskor i hela världen riktigt tippa utgången. Catania och Cagliari ser ut att klara sig, med fem poäng ner till strecket var. Däremot lär Torino, Parma, Livorno, Empoli och Reggina alla få svettas in i det sista. Från Torino ner till jumboplacerade Reggina skiljer det bara fyra poäng, varav de fyra sistnämnda i uppräkningen ovan befinner sig inom en poäng. Torino är för bra för att åka ur, i övrigt vågar jag inte tippa utgången.
Helgens vinnare var utan tvekan Inter, som utökade serieledningen med två poäng, samt Catania (1-0 mot Lazio, Spinesi målskytt förstås) och Cagliari (2-0 hemma mot Empoli) som båda såg till att förbättra oddsen för fortsatt Serie A-spel till hösten.
Helgens förlorare var i sin tur Empoli (Serie B runt hörnet nu), Roma och i viss mån även stackars Parma. Stryk med 2-1 på Ennio Tardini mot Napoli och inte mindre än tre (!) spelare utvisade. Dessutom åkte hemmalaget på en straff som Domizzi slog in. Ingen vidare eftermiddag för Brolins gamla gäng med andra ord.
. . . . . . .
Det blir allt vanligare med teman nu för tiden. Det ska vara olika teman när det är fest, i skolan, på jobbet etcetera. Så även i Serie A numera. Temat den gångna helgen var röda kort. Inte mindre än sju röda kort delades ut, varav fyra mellan Parma och Napoli. Såg inte den matchen själv, så kan inte avgöra som de höll på med fotboll eller kampsport. Men en massa kort resulterade aktiviteterna hursomhelst i. Blir många avstängningar att hålla reda på inför nästa helg. Avstängningar som förstås ska överklagas till höger och vänster, det är ju trots allt Italien vi snackar om. Så de ansvariga för pappersexercisen på italienska fotbollförbundet har nog en hektisk vecka framför sig.
Omgångens matematiker hittar vi i mötet mellan Atalanta och Juventus. Del Piero bidrog i allra högsta grad till ”Den gamla damens” 4-0-seger tack vare sina tre mål. Det intressanta (eller kanske egentligen inte, men som tidsfördriv kan man alltid fundera kring det) var matchminuterna som målen kom i. Det första kom efter sex minuter, det andra efter 33 och det sista efter 66. Själv är jag långt ifrån någon matematisk tänkare, men visst är det en intressant sifferkombination. 33x2=66, lägg till en sexa för det första målet så har du 66, 3+3=6 och så vidare. Meningslöst tidsfördriv förvisso…
. . . . . . .
Övrigt att notera från helgen som gick är att Sampdoria vann mötet med Udinese hemma i Genoa med 3-0. Därmed tog Cassano (ett mål), Belluci (två mål) och co chansen att ge Fiorentina och Milan en kamp in i det sista. Detta samtidigt som Udinese tvingas konstatera att man har stått för en bra säsong men trots det nu kan vakna upp ur drömmen om Champions League-spel. De vitsvarta har dock ett intressant och utvecklingsbart lag på pappret som mycket väl kan bli ett reellt hot mot ”de stora” nästa säsong. Såvida inte Inter, Milan eller någon av de andra mer penningstinna klubbarna köper sönder Udinebygget.
. . . . . . .
Ska även nämna omgångens spelare respektive omgångens mål. Glänste mest bland spelarna gjorde Del Piero som alltså stänkte dit tre baljor för sitt Juventus. En stark prestation förstås och även starkt av Juventus att vinna med hela 4-0 i Bergamo. Även Kakà bör förstås omnämnas efter tre mål (förvisso två av dem på straff, men han var dominant i övrigt också) mot Reggina.
Snyggaste målet av de som undertecknad har sett stod paraguayanen Edgar Barretto för. Kalac i Milanmålet var totalt chanslös när Regginamittfältaren drog till utanför straffområdet och bollen dök ner i närheten av det bortre krysset. Tjusigt värre även om det inte alls räckte till poäng den här gången. Med sådana mål visar Barretto åtminstone för konkurrentklubbarna att han inte ska behöva följa med Reggina ner i Serie B om degraderingen blir ett faktum senare i vår.
. . . . . . .
Avslutar med att dela ut en tapperhetsmedalj på scoutmanér till Torino för insatsen mot Inter. ”Trädgårdsmästaren” Cruz såg till att de normalt sett blåsvarta (för dagen i de riktigt vackra rödakorströjorna) snodde åt sig tre poäng i Turin, men ack så hemmaspelarna krigade. Hade poäng delats ut för tapperhet, mod och vilja så hade Torino fått med sig en hel årsförbrukning pinnar ut från arenan. Nu blev det dock inga poäng alls då idrotten långt ifrån alltid är rättvis. Något som egentligen kanske är själva tjusningen, precis som i livet i allmänhet och när det gäller kärleken (såväl till fotbollen som till en kvinna) i synnerhet…
