Caso AlbinoLeffe
AlbinoLeffes framfart i Serie B har väl vid det här laget inte undgått någon. Till och med SVT förärade klubben med ett reportage i Fotbollskväll i måndags. Själv stämmer jag också in i hyllningskörerna, men ser gärna en bredare diskussion kring spektaklet än att bara vidröra ”den fantastiska sagan”.
Säsongen 2001/02 tog Chievo steget upp till Serie A. Scenariot var skrämmande likt det vi ser idag: Ett litet betydelselöst lag utan ekonomiska resurser som löjligt snabbt klättrat upp genom seriesystemet. De flygande åsnorna från Verona slog hela Serie A – och fotbollseuropa – med häpnad genom att med sin perfekt genomtänkta och fläckfritt tillämpade taktik vinna match efter match. Om jag inte minns fel ledde laget serien i flera omgångar och låg länge kvar i toppen innan det slutligen landade på en europaplats.
Det pratades om vilket fenomen Chievo var, en del beskrev det nästan som det viktigaste som hade hänt italiensk fotboll på flera år. Och det håller jag med om – Chievo visade att det var möjligt, att pengar inte är allt. Och det hela skedde ungefär när Il Calcio stod på toppen av sin senaste ekonomiska högkonjunktur, vilket självfallet gjorde bragden än större.
I fjol åkte Veronaklubben ner efter att under flertalet säsonger metodiskt kämpat på med sina snåla resurser mot bottentippningar. Vad jag skulle vilja beskriva som en epok gick i graven. Men nu ligger Chievo på uppflyttningsplats i Serie B – tillsammans med AlbinoLeffe – för att förhoppningsvis åter slå Il Calcio med häpnad.
När den lilla klubben från Bergamotrakternas president intervjuades i måndags talade han om att satsa på talanger och spelare som kommit av sig i karriären med sikte på nytändningar, en ganska smart och sund taktik som jag hoppas går vägen, även om jag ser det väldigt svårt att AlbinoLeffe gör en Chievo i repris. Det som jag däremot gläds mest över i presidentens uttalanden är intrycket av att han inte kommer att köpa på sig en massa alldeles för mediokra spelare bara för att de har Serie A-rutin och hoppas att det går vägen.
Ja, jag åsyftar naturligtvis Ancona.
Serie A behöver inget ny slagpåse, det tjänar ingen på, inte minst Berlusconi med sina smålagsfascistiska uttalanden nyligen. Även om Silvio valde att formulera sig på ett alldeles för magstarkt och ännu mer snedvridet sätt håller jag delvis med honom. För att Serie A ska vara en intressant liga att följa, där storlagens möten med smålagen inte ska vara för givna på förhand, funkar det inte om AlbinoLeffe skulle falla pladask alltför hårt.
Men jag hoppas ändock att AlbinoLeffe tar steget upp för den romantiska sidan av fotbollens skull. Utan den försvinner själen, och vad är då Il Calcio värt?