36^ Hoppet är det sista som överger en
Man brukar säga att hoppet är det sista som överger en. Uttrycket passar för tillfället in på ganska många lag i den italienska högstadivisionen, där striden om scudetton kanske är den som är mest signifikant. Det beryktade målsnöret får äntligen vara med och leka.
Att det vankades derby i Italiens andra största stad kan inte någon ha missat. Allt det var upplagt för en hejdundrande derbyfest där Inter hade chans att säkra ligaguldet framför Milanklacken var heller inte något som kan ha undgått någon. Så blev dock inte fallet. Milan var egentligen de som verkligen kände kniven mot struphålet, och det var också de rödsvarta som tog initiativet i matchen. Första halvlek blev emellertid mållös. Efter 52 minuter så bröts status quo och Inzaghi kunde sätta sitt nionde mål på de fem senaste matcherna. Tyvärr tror jag att det är lite sent att hoppas på en EM-plats för Super-Pippo, men för Milan så är det enbart positivt att han kommit igång med målskyttet.
Milan fortsatte trycket efter målet och kunde sätta 2-0 efter att Kaká utökat ledningen fem minuter senare. Inter lyckades vakna ur dvalan efter denna sekvens och äntligen började man att skapa chanser. Julio Cruz reducerade med en kvart kvar men närmare än så kom aldrig Inter. Det skiljer för närvarande tre poäng ner till Roma med två omgångar kvar. Märkligare upphämtningar har skett.
:::: :::: ::::
Den svåra bortamatchen mot Sampdoria blev till slut en ganska målglad historia för Roma. Cassano fick äntligen spela mot sin gamla klubb och hade chansen att göra mål i inledningen av matchen. Doni visade dock vägen för sina lagkamrater och lyckades parera. Sampdoria fortsatte att dominera matchen och var flera gånger nära att göra mål.
Roma tog dock mod till sig själva och kunde, förmodligen stärkta av rapporteringen från San Siro, göra 1-0 på sedvanligt Panucci-manér. Panucci har verkligen blivit de stora matchernas man och visade än en gång sin styrka i luftrummet. Pizarro och Cicinho utökade ledningen så att matchen slutade 3-0, ett resultat som verkligen inte speglade matchbilden, men det tror jag att i Giallorossi inte lägger någon större vikt vid. I det här läget är tre poäng det allra viktigaste.
:::: :::: ::::
Milans derbyvinst var inte det enda som gladde de rödsvarta supportrarna under söndagskvällens körande runt fontäner och dylikt. På Sardinien lyckades dessutom Cagliari vinna mot Fiorentina med 2-1 vilket fick Milan och Fiorentina att byta plats i tabellen. Ingenting går Violas väg för tillfället. Snöpligt uttåg ur UEFA-cupen och en tappad CL-plats efter en rad bottennapp i Serie A är faktiskt inget jag förväntade mig, om ens någon på riktigt kan hålla handen mot hjärtat och erkänna att de såg det i spåkulan.
Fiorentina darrar ordentligt, och jag kan inte låta bli att tycka synd om det vackra laget från det vackra Florens. Det känns ärligt talat som om man har gjort sig förtjänta av att spela i CL. Guds vilja verkar vara en annan. Att man dessutom får spela utan härföraren Mutu nästa match är inget man gynnas av.
:::: :::: ::::
Juventus gjorde som man gjort så många andra gånger under säsongen och följde upp en strålande match med en riktigt magplask. En match mot Siena på bortaplan är väl så bombsäker som en match bara kan bli, och förmodligen så jublar både Svenska Spel och Totocalcio efter Sienas vinst (!). Det känns väldit underligt att ens ta orden i munnen. Sienas vinst.
Ska man kritisera Juve så kan man använda matchen på Stadio Franchi som en generell företeelse som de svartvita inte lyckats få bukt med under hela säsongen. Juves styrka som förut har legat i att vinna matcher mot bottenlag, oavsett form och motivation, har i år inte visat sig. Hade Juventus inte tappat onödiga poäng mot de sämre lagen så hade man faktiskt på riktigt kunnat vara med och slåss om guldet, redan i år. Det är fakta. Rättar man till det till nästa säsong så tror jag att Juve kommer vara med och slåss hela vägen.
Sienas Beretta ska dock ha en massa kredd. Siena har under hela säsongen slagits för att undvika nedflyttning och till slut så har man då äntligen säkrat kontraktet. Imponerande upphämtning.
:::: :::: ::::
I bottenstriden så tog Torino en viktig seger mot Napoli. För Toro så var det precis 59 år sedan den olyckliga flygplanskraschen inträffade där många i laget fick sätta sitt liv till, och därför så var det ett inspirerat Torino som äntrade planen för att hylla dessa. Napoli började dock bäst med att skapa några chanser, men det var Torino som gjorde första målet efter en kontroversiellt dömd straff. Rosina, som inte varit sig själv lik under säsongen, satte straffen som innebar Torinos första hemmamål på 430 minuter.
Napoli kvitterade efter timmen spelad men det var sannerligen Torinos dag och Di Michele kunde bara minutrarna efter Napolis mål utöka ledningen till 2-1. Torino är efter segern på relativt säker mark.
:::: :::: ::::
Parma tog också de en livsviktig seger mot ett apatiskt Genoa där Lucarelli satte målet som om två omgångar kan visa sig rädda kvar laget i Serie A. Sista matchen är mot Inter på hemmaplan. Jisses vilken match.
:::: :::: ::::
Livorno är i princip redan i Serie B. Mot Atalanta så lyckades man hämta upp ett underläge med två mål, men de blåsvarta var ofina nog att vinna matchen med 3-2 efter ett sent vinstmål. Egentligen hade nog en seger för Livorno varit det enda som hade betytt någonting för Livornos chanser att hänga kvar så därför kanske Atalantas vinstmål inte spelar någon roll i slutändan.
:::: :::: ::::
Omgångens kanske mest intressanta bottenmöte utspelade sig på Sicilien där Reggina tog en chockartad seger. Amoruso gjorde två baljor och kunde därtill säkra Regginas vinst med 2-1 efter att Catania dock reducerat i den 93:e minuten. Reggina går därmed om Catania i tabellen och befinner sig tillfälligt på säkrare mark. Catania måste dock gräma sig ordentligt över matchen då Reggina inte tagit en enda bortaseger under hela året innan mötet elefanterna.
:::: :::: ::::
Att Empoli ligger där de ligger är för mig ett mysterium. Man har man ett spelarmaterial som mycket väl skulle kunna göra så att Empoli skulle kunna befinna sig i mitten av tabellen, men med en pajas till tränare som allt för många gånger under säsongen valt att bänka lagets bästa spelare, Giovinco, så är detta en omöjlighet.
Mot Udinese förlorade man efter mål av Quagliarella men chanserna fanns där. Paradoxalt nog så var det också Giovinco som missade de. Likt Borriello så är det emellertid svårt att kritisera det lilla geniet då han allt som oftast inkasserat poäng åt Empoli under säsongen. För honom blir det med allra största sannolikhet Juventus nästa år. För Empoli blir det nog Serie B.
:::: :::: ::::
Lazio gör ingen vidare säsong. Mot Palermo hemma skämde man ut sig än en gång och förlorade med 2-1. Man ska vara glada att man inte på riktigt är indragna i bottenstriden.
Man har ju dock i alla fall, som Delio Rossi poängterade efter matchen, Coppa Italia att se fram emot.
:::: :::: ::::
Veckans mål: Houssine Kharja, Siena. Det var inte bara snyggt, det höll även Siena kvar i Serie A till nästa år.
:::: :::: ::::
Att alla matcher spelas vid tresnåret på söndagseftermiddagarna de fyra sista omgångarna är som taget ur ett dramaturgiskt mästerverk som inte ens Aristoteles hade vågat ifrågasätta. Att undertecknad sedan är kraftigt understimulerad på den efterföljande kvällen är en helt annan historia. Upplägget ger en helt annan dimension till slutstriden och lägger till en nerv som helt kanske uteblivit om lagen fått göra bort sig spelmässigt en efter en.
Två omgångar återstår av detta fantastiska spektakel som är Serie A. Alla matcher gäller i princip någonting så räkna med spänning och dramatik. Att många redan tagit ut Inter som mästare är för mig befängt och kan endast utvisas efter omgång 38. Inter och Roma har matcher mot Siena respektive Atalanta nästa helg så Serie A kan komma att avgöras med en nervkittlande match mellan ett vilt kämpande Parma och ett scudetto-jagande Inter på Tardini. Jag kan knappt vänta.
