Kampen för överlevnad: Cagliari
Bottenstriden i serie A är av tradition stenhård. Sju lag slåss om att undvika de tre platserna som innebär nedflyttning. Vi kollar läget i Cagliari genom Hossein Nayebagha.
- Varför ligger ni där ni ligger?
Första tanken är att vi ligger där vi ligger tack vare en mirakulös vändning under vårdelen av säsongen. Med andra ord kan jag inte vara mer än nöjd än att vi är indragna i bottenstriden, eftersom jag räknade med att vi skulle vara avsågade från bottenstriden med 5-6 omgångar kvar som bäst, när serien vände.
Att man under åren har talat om den uppenbara vägen mot Serie B har till viss del handlat om frustration över dåliga framträdanden, till en annan del om oro, om det som ser ut att vara den mest sannolika utgången. Men när jag förklarade slutet efter 0-2 borta mot Reggina den 20 januari var det ingen överdrift. Det var en självklarhet; Cagliari låg sist i tabellen med 10 ynka poäng, den absolut sämsta målskillnaden, absolut sämst antal gjorda mål, och spelmässigt inget som övertygade. Det skulle krävas att man tog 30 poäng under den resterande delen av säsongen. Vem i sitt rätta sinne skulle ha gett tummen upp för en sån uppgift?
Men nu är vi där. Cagliari har tagit 28 av de 30 poängen med två omgångar kvar. Det är nästan poetiskt hur vändningen kom. Den kom precis när serien vände, och det skedde i själva matchen där 0-1 mot Napoli vändes till 2-1 via två mål på övertid.
Därmed räddades Davide Ballardinis ansikte. Det är lätt att glömma i efterhand att han inledde med två förluster, tre om man räknar med Coppa Italia. Men han har uppenbarligen fått igång ett lagmaskin som kombinerar smart och anfallsglad fotboll med en hygglig defensiv organisation. Han har också lyckats få alla januarivärvningar att smälta in i laget på bästa möjliga sätt; Storari, Cossu och Jeda har alla spelat en stor roll i framgången. Det är anledningen till att vi har vänt trenden. Men det är fortfarande - delvis - en gåta varför vi hamnade i den kris som senare vändes. Inledningen av säsongen var perfekt. Sen föll allt ihop från och med oktober.
- Hur är formen?
Mycket bra. Vi kryssar där vi förlorade förut, och vinner där vi hade kryssat. Och det är de rätta matcherna vi vinner. Som de färska triumferna mot Livorno och Empoli, de tunga sexpoängsmatcherna som Cagliari under de senaste åren oftast gett bort. Framförallt på hemmaplan har vi lyckats återerövra det rykte som vi hade om oss som hemmalag tidigare. Sju segrar och två oavgjorda i den förlustfria sviten talar sitt tydliga språk.
Det som är mycket viktigt utan att många tänker på det är att Cagliari gör mål. I elva raka matcher har vi nu gjort mål, vilket säger en del om man tänker på hur få det gjordes på hösten. Det spelar ingen roll hur det sker, självmål mot Roma, målvaktstabbe mot Milan, via försvarsben mot Inter, bollen går in och flytet håller i sig. Det blev lite oro angående detta när Acquafresca (när vi ändå talar om form...) blev skadad, men så kom ändå två mål mot Fiorentina senast, och allt är i sin ordning.
- Läget i laget?
Daniele Conti, vicekaptenen och hela lagets ryggrad är avstängd från den sista bortamatchen mot Udinese där vi har chansen att säkra kontraktet. Agostini, Biondini och Jeda är alla en varning från avstängning. Det gäller även Acquafresca och Larrivey, men av olika skäl lär ingen av dessa två få spela så mycket mer innan säsongsavslutet.
På skadefronten finns ett tungt avbräck i form av Acquafresca. Även Pisano och Parola är borta. Båda är viktiga för laget, men det finns dugliga ersättare.
- Hur många poäng tror du ni tar de sista två omgångarna?
Tre poäng är ett realistiskt mål. Udinese borta är en match som vi tack vare formen skulle kunna fixa kryss, men Cagliari har alltid haft det tungt uppe i Friuli. Förra säsongens möte där var något av det sämsta jag sett, och även tidigare har vi varit chanslösa. Jag tror det blir förlust där, och sedan återstår Reggina. Laget som vi inte har besegrat på tolv raka matcher! Det är mycket möjligt att de redan har säkrat kontraktet inför den matchen, i vilket fall de kommer att sakna motivation. Men jag tycker att vi är favoriter där oavsett. Sviter är till för att brytas.
- Vilka tre klubbar åker ur?
I normala fall vägrar jag säga detta, med rädslan för att jinxa mitt lag, genom att indirekt säga att vi klarar oss. Men om jag ska ta tre lag får det bli Empoli, Livorno och Parma.
Förklaringen hänger ihop med hur det ser ut i övrigt. Reggina och Torino har båda ett hyggligt utgångsläge, båda har råd att förlora en match till. Catania ligger på 35 poäng, och kommer att bjudas på en seger av Roma i sista matchen. Detta eftersom ligastriden såklart kommer att vara avgjort nästa vecka när Inter slår Siena hemma. På Olimpico hade Roma kanske bjudit upp till dans inför hemmapubliken, men utan motivation på Sicilien kommer man inte att kunna motivera sig tillräckligt för att ta poäng. Därför kommer Catania att sluta på minst 38 poäng.
Och så mycket poäng lär inte något av de tre nämnda lagen nå upp till.
För Livorno är det inte ens matematiskt möjligt. De kan alltså ta max 36 poäng. Kan de nå upp till det? Större under har skett. Torino hemma ska man kunna vinna om man har motivationen. Empoli borta blir stentufft. Det vore väldigt överraskande om detta grova, hårt kämpande lag kunde vinna det derbyt, men även om de gör det är det väldigt lite som talar för att de klarar sig.
Empoli reser till Reggio di Calabria nästa vecka och måste vinna där. Jag tror inte att de gör det, vilket innebär att de slutar på max 37 poäng.
Även Parma får svårt att nå över 37. Det blir seger i sista mot ett motivationslöst Inter på Ennio Tardini, men Fiorentina borta nästa vecka blir för svårt. Allt annat än förlust där får betraktas som en mindre skräll.
