Ranking: Ali
Ser du en kille göra fyra överstegsfinter för att lura bort sin back och därefter leverera en superbt inlägg i skallen på en prima punta kan du vara säker på att det är en Ala du har sett. Här är italiensk fotbolls bästa utmanare till Cristiano Ronaldo, Franck Ribery och Lionel Messi.
11 - Ludovic Giuly, Roma
Den ettrige och finurlige Giuly hade stora förväntningar när han kom till Roma. Han hade trots allt spelat i Barcelona och varit kung i det Monaco-lag som sånär vann den Champions League-titel som han senare vann med Barcelona. Champions League-vinnare växer inte på träd och Spalletti hade tänkt att fransmannen skulle konkurrera med Taddei och Mancini om en kantposition. Tyvärr för både Spallettis och Romas del har kampen mellan Mancini, Giuly och Taddei varit ganska ojämn då Giulys form varit på tok för oregelbunden för att vinna en startplats.
Helt klart är det att hanär en bra spelare som i sina bästa stunder kan sysselsätta ett helt försvar på egen hand. Få han rätt bollar (på djupet) är han livsfarlig. Den här säsongen har han haft problem med taktiskt skickliga backlinjer i Serie A, där han ofta tvingats vända hem eftersom han inte kunnat ta sig förbi sin back. Jag tycker att Giuly skall stanna i Roma ett år till för att bevisa för alla att han duger i världens bästa liga. (Eller hur Wennman?)
10 - Antonio Langella, Atalanta
Langella är något av en doldis för gemene man. Han slog igenom stort i det Cagliari som hade en offensiv trio bestående av Langella, Esposito och Suazo. Langellas framfart den säsongen gjorde honom högvilt på transfermarknaden, men storklubbarna ville se om han var en one hit wonder. Tyvärr för Antonios del var påföljande säsong inte lika bra och många undrade om han redan hade tappat stinget, en spelare som helt enkelt var passé.
Atalanta tog tillfället i akt och köpte Langella billigt från Cagliari. Köpet måste vara ett av säsongens bästa i serien. Atalanta har varit ett stabilt mittenlag och Langella har tillsammans med Doni varit lagets viktigaste spelare. Han har gjort mål mot storlag som Milan men framförallt har han varit relativt jämn sett över hela säsongen, vilket betyder otroligt mycket för Luigi Del Neris Atalanta. Langella är med sin snabbhet och målfarlighet en perfekt kontringsspelare, vilket passar utmärkt när laget möter större klubbar.
9 - Andrea Gasbarroni, Parma
Det har varit en hemsk säsong för Gasbarronis Parma. Trots detta har den lille kvickfotade italienaren visat prov på en mognad som gör honom intressant för större klubbar än Parma. Den evige talangen Gasbarroni kan inte längre betecknas som talang utan måste fortsätta prestera offensiva räder på en jämn och hög nivå för att inte glömmas bort som ett stort antal offensiva före detta talanger som aldrig fick sitt definitiva genombrott.
Gasbarroni har varit den spelare i Parma som hållit den offensiva kreativiteten på sina axlar när andra spelare som Morfeo, Dessena, Cigarini och Reginaldo floppat. Det tyder på att han idag är en spelare som oavsett utgångsläge gör sitt yttersta och tar ett ansvar, vilket ej har varit fallet under till exempel vistelsen i Palermo.
8 - Martin Jörgensen, Fiorentina
Danske Jörgensen är ett kvalitetsmärke i Serie A. Han har varit bra nästan i samtliga matcher under sin karriär i Italien. Om en hög lägstanivå skulle ha ett ansikte så skulle förmodligen dansken vara aktuell. Han har blivit lite långsammare med åren och därför används han likt Alexandersson i Sverige ibland används som högerback, vilket han klarat med bravur. Jörgensen är mycket placeringssäker och bra taktiskt drillad, han går aldrig bort sig och ger bra understöd i såväl anfallsspelet som i försvarsspelet.
Han har aldrig varit något tekniskt vidunder men har kompenserat detta med att lära sig när han skall utmana och slå sina giftiga inlägg. Tyvärr håller dansken på att tappa det där lilla extra som gör honom till en spelare för den yppersta toppen, vilket jag tyckte han var under tiden i Udinese. Hursomhelst så är han en duktig och jämn spelare, och ett lag som Fiorentina kan aldrig få för många Jörgensöner i laget.
7 - Mario Alberto Santana, Fiorentina
Santana har alltid varit en personlig favorit, en spelare som man betalar för att se spela, en underhållare. Utlånad från Palermo som då låg i Serie B fick han sitt genombrott i Chievo där han var betraktad som en av de bästa yttrarna i hela ligan. Med framgång kom förväntningarna och då han skulle hem till Palermo och hjälpa klubben i deras Serie A-comeback var han inte den stjärna som Zamparini och Palermo hade hoppats.
Glimtvis så visade han dock sitt imponerande register med kvickhet, dribblingar och vassa inlägg. Santanas Palermo-äventyr måste ändå räknas som fullt godkänd, annars hade aldrig Fiorentina lagt vantarna på honom inför säsongen 2006.
Sedan ankomsten till Florens har Prandelli arbetat mycket med argentinarens jämnhet och psyke, det är nämligen dessa egenskaper han måste förbättra om han skall bli en världsspelare. När det stämmer finns det inte många försvarare som kan knipa bollen från Santana. I Fiorentina har han varit bra, men jag tror att betyget kan ändras till mycket bra om han fortsätter att arbeta med sitt psyke. Jag hoppas att han inser vilken grym grundtalang han har och inte nöjer sig med att vara halvt ordinarie i Fiorentina.
6 - Franco Semioli, Fiorentina
Semioli var den klarast lysande stjärnan i ett annars ohyggligt tråkigt Chievo-lag som fick respass förra säsongen. Han gjorde bra saker med bollen under hela säsongen och det var bara en tidsfråga innan en storklubb skulle köpa honom. Fiorentina vann dragkampen men man har inte varit helt nöjda med italienaren som i sina bästa stunder är landslagsmässig.
Det som gör Semioli så bra är att han blandar en skicklig offensiv med grymma inlägg med att vara en lagspelare, där han med sin enorma vilja ger energi till övriga i laget. Jag trodde att han skulle bli en direkt succé i Florens. Fiorentina har trots en mycket bra säsong med bra spel i både ligan och Europa inte satsat fullt ut på honom, Kanske får han inte de friheten och stjärnroll han hade i Chievo, här är han underordnad stjärnor som till exempel Adrian Mutu.
Nu tror jag Semioli visar sin klass och tar en ordinarie tröja i charmiga Fiorentina, han behöver lite förtroende och kommer då visa att han till skillnad från till exempel Santana är en bättre tvåvägsspelare. Semioli är annars känd för att stoltsera med den frisyr i hela Italien som innehåller mest vax…
5 - Rodrigo Taddei, Roma
Alla som har sett Taddeis kontaktannons i Fotbollskanalens Serie A-magasin vet att han har mer än bara fotbollstalanger. Hursomhelst så har Taddei gjort en mycket bra säsong i Roma. Han har med sin målfarlighet och teknik varit en av de viktigaste spelarna i Romas jakt på titlar i ligan och Europa.
Sedan han kom från Siena har han faktiskt blivit bättre för varje säsong. Detta kan bero på att han de senaste två säsonger haft direkta konkurrenter på just sin position, först var det svenske Wilhelmsson sedan var det dags för Giuly att testa Rodrigos kunnande. Han har båda gångerna gått segrande ur dessa dueller och visat Spalletti att han är en jämn och kreativt värdefull spelare för hungriga Roma.
De frågetecken som finns runt Taddei går hand i hand med Romas egna framtid. Skall klubben säljas och satsa så måste Taddei höja sig ett snäpp till och att bli landslagsmässig för Brasilien. Roma måste bestämma sig, till dess har man en mycket bra kantspringare som hittills varit lojal och givit många poäng till Roma som ju faktiskt kan vinna ligan redan i år.
4 - Alessandro Rosina, Torino
Lille kvicke och extremt vänsterfotade Alessandro Rosina är Torinos klart bästa och viktigaste spelare. Med honom på planen är man inte längre lamslagen på motståndarnas planhalva och ensam sysselsätter han hela motståndarförsvaret, match efter match. Rosina som slog igenom nästan direkt när han kom från Parma till Turin-klubben har utvecklats varje säsong och bär Torinos offensiv.
Det som ligger Rosina litet i fatet är att han är på tok för ineffektiv för att hjälpa sitt lag till högre position i tabellen. Visserligen så är det inte bara hans fel att målchanserna och assisten inte omvandlas till poäng men här bär han trots allt ett stort ansvar.
Italienaren måste enligt mig testa vingarna i en bättre klubb än Torino, jag ser honom som en perfekt inhoppare i till exmepel Inter, där han kanske på sikt kan slå sig in i startelvan. Hans aviga dribblingar och snabba fötter är perfekt anpassade för den moderna fotbollen och när han blandar detta med genialiska framspelningar så vattnas det i munnen på många sportchefer runt om i Europa.
3 - Mancini, Roma
Det är intressant vilka enorma förväntningar människor har på fotbollsspelare, framförallt hur snabbt man kan gå ifrån superstjärna till nolla bara på en säsong. För folk verkar det vara svårt att förstå hur tufft det är att vara bra i flera år i följd, det är inte många i toppfotbollen som inte har någon säsong då man dippar lite i form.
Mancini har inte varit lika bra i år som han varit under tidigare säsonger, detta till trots har han varit ordinarie hela säsongen och fortsuttit att utmana sina motståndare. Detta tillsammans med en hel del viktiga mål och assist gör honom fortfarande till en av de absolut bästa offensiva spelarna i Serie A.
Amantino har sedan han kom till klubben från Venezia varit kanske den bästa tillsammans med Totti och De Rossi. Han är teknisk, snabb och är orädd i sitt sätt att utmana sina backar. Romas offensiv är byggd på offensiva löpningar och Mancini är den som omsätter flest av dessa till direkta målchanser, vilket i sin tur genererar poäng åt Scudetto-aspiranterna.
Det är ett under att inte Brasiliens förbundskapten (Dunga) ringt ännu, då det är uppenbart att Mancini är bättre lämpad än till exempel Afonso Alves.
2 - Antonio Di Natale, Udinese
Man måste imponeras av vilken gudabenådad fotbollsspelare Di Natale faktiskt är. Hans otroliga mål i Serie A har blivit något av en tradition. Han har hållit och håller en mycket hög nivå i ett annars ojämnt och orutinerat Udinese.
Di Natale är också en kvick, teknisk och kort spelare, precis som Rosina, men det är ändå klasskillnad mellan de båda. Framförallt så omsätter Di Natale sina dribblingar och sitt spel till viktiga poäng för sitt klubblag. När han är bra så är laget bra, vilket säger lite om hans status i Udine. Han är bofast i landslaget och jag tror att med rätt förtroende så kan han hjälpa Italien till en topplacering i EM.
Det enda som talar för att Udinese skall få behålla denna stjärna är hans ålder (31) och detta gör att om Di Natale själv vill vinna några titlar innan han lutar så är det i sommar en flytt bör ske. Men som sagt, för vissa fotbollsspelare så är inte titlar allt, vissa känner sig trygga och maxpresterar i ett lag under toppen, detta behöver inte vara fel. Dock så unnar jag Napolitanaren några titlar innan han slutar, detta kanske kan ske i hans hemstad?
1 - Mauro Camoranesi, Juventus
Argentinaren Camoranesi som numera är italiensk landslagsman är bättre än många tror, jag skulle vilja ranka honom bland de fem bästa i den europeiska fotbollen.
Sedan han kom till Juventus från Verona så har han varit bra nästan i varje match. Innan Calciopoli var det han som tillsammans med Nedved bar lagets offensiv, inte minst i Champions League. Med bollen klistrad vid fötterna, sin finess och sin målfarlighet är Camoranesi i det närmaste en komplett offensiv yttermittfältare.
Det är omöjligt för motståndarna att ta bollen från honom och han löper konstant offensivt men har även förbättrat sin defensiv. I årets Juventus så har han varit otroligt värdefull och frågan är och frågan är om inte han var den viktigaste spelaren tillsammans med Buffon att behålla då man var i Serie B.
Jag vill i fortsättningen se att Camoranesi tar ett kliv till, att bli en ledare både i landslaget och klubblaget, att han fortsätter att genom sitt spel vara bra i viktiga matcher och inte falla igenom. Givetvis så är Cristiano Ronaldo i en egen klass i Europa men där bakom kommer hårfagre Camoranesi som helt klart är Serie A:s bästa Ala.
