38^ Så var det över
Söndagen den 18 maj blev aldrig dagen då 2007/2008 års upplaga av Serie A gick emot logikens alla lagar och slutade med en överraskning. I stället blev det, till slut, precis som det egentligen var förutspått. Framförallt när det gällde guldstriden.
Det fanns så många möjligheter när söndagens matcher blåstes igång på diverse arenor runt om i Italien. Så mycket hopp och förväntningar låg i luften och på så många olika sätt kunde dramat sluta på. Ingen visste hur slutet i den till synes stundtals evighetslånga pjäsen skulle se ut. Det gick förstås att ana, men med tanke på att de möjliga slutscenerna var så många var det svårt att gissa dig till hur upplösningen skulle komma att arta sig.
Visst blev det också ett slut som läge var ovisst och som var spännande in i det sista. Något som vi inte hade kunnat ana för några månader sedan, framförallt inte när det gällde striden om ligaguldet. Då verkade det långt ifrån bli någon Hitchcook-rysare, men de som gillar spänning och nervösa slut (troligtvis inte Interfansen, åtminstone inte före Parmamatchen) fick sin nagelbitarsöndag till sist trots allt.
Efter åtta minuter tog Roma ledningen i Catania och var faktiskt italienska mästare i 54 minuter. En meningslös parantes med facit i hand. Dock, så nära men ändå så långt borta. För att använda sig av en söndernött gammal klyscha. När en viss Zlatan Ibrahimovic byttes in ökades Inters offensiva slagstyrka markant och givetvis blev det också Ibrahimovic som sköt hem titeln till Nerazzuri. Det var symboliskt på något sätt. Den så omskrivne och hyllade svensken, som de senaste veckorna har tvingats stå vid sidan av och betrakta sina lagkamraters tafatta försök att säkra seriesegern, klev åter in i handlingen och tog kontroll över den. Han bestämde på egen hand hur slutscenen skulle se ut och visade att han också kan vara som bäst när det verkligen gäller. All heder åt Ibrahimovic, även om det bär emot att säga det som Milanista.
. . . . . . .
Direkt efter dramats uppgörelse drog som vanligt snacket igång om huruvida Inter ska tacka domarna för titeln. Romas nyckelspelare De Rossi uttalade sig direkt negativt om de blåsvarta och påpekade vilken stor roll han anser att domarna har spelat, återigen. Personligen köper jag inte det snacket. Givetvis finns det alltid domslut att diskutera, men man ska komma ihåg att Inter har varit ligans bästa lag i princip från omgång ett till 38. De har vunnit sin första ”riktiga” titel på många år och de har gjort det på ett över lag imponerande sätt. Återstår att se om Moratti och co nu kan bygga vidare och även lyckas i Europa, eller om förlorarstämpeln trots allt ska fortsätta att åtminstone delvis finnas kvar.
. . . . . . .
På andra sidan Milano, den rödsvarta delen, är det dags för en förändring. Milan avslutade förvisso på ett vackert sätt med 4-1 hemma mot Udinese, men segern var till ingen nytta. En femteplats är förstås inte godkänt, långt därifrån. Man har gått och väntat på att Milan skulle vakna och säkra den där sista CL-platsen, men uppvaknandet kom aldrig. På samma sätt känns det som att klubbledningen har gjort. Väntat, väntat och åter väntat på att gubbarna på planen skulle ta sig i kragen och ordna upp allt till slut. Nu straffade den inställningen sig rejält och vi Milanfans förväntar oss en renovering i sommar. Galliani gick i söndags kväll ut och sa att sex-sju nyförvärv ska in, varav en storback, en stjärnmittfältare och en riktigt duktig anfallare. Återstår att se om det blir mer än ord den här gången.
. . . . . . .
I skrivande stund sitter undertecknad och lyssnar på mister Birro i Eurotalk. Kan inte annat än att stämma in i hans hyllning av Fiorentina, trots att de ”snodde” CL-platsen från mitt kära Milan. Florenslaget har stått för en storartad säsong och precis som Birro nämner är det mycket imponerande av framförallt Prandelli, vars fru tragiskt gick bort under säsongen. Att lyckas fokusera och få sitt lag att lyckas så pass väl är beundransvärt.
Dessutom ska man ha i minnet att Fiorentina var det italienska lag som gick längst i de europeiska cuperna. Bara oflyt i semifinalen mot Rangers stoppade Prandellis mannar från att spela Uefacupfinal mot blivande slutsegrarna Zenit.
Det ska bli intressant att se Fiorentina i Champions League till hösten. Även om det också bär emot för min del…
Florensgänget har förövrigt i mina ögon Serie A:s näst snyggaste dräkter tack vare sina vit-lila bortaställ…
. . . . . . .
…och de allra snyggaste har Roma. Forza Birro.
. . . . . . .
Pandev och Rocchi har stått för 14 mål var under Serie A-säsongen i Laziotröjan. All respekt för Lazio, men det vore intressant att se va de (framförallt den förstnämnde) skulle kunna uträtta i en bättre omgivning.
. . . . . . .
Redaktör Söderström ”beordrade” oss på redaktionerna att plocka ut årets lag för någon vecka sedan. Passade på att plocka ihop ett och resultatet ser ni här.
Alfredssons lag Serie A 2007/2008:
Julio Cesar - Panucci, Mexes, Walter Samuel, Maxwell - Hamsik, De Rossi, Cambiasso - Del Piero - Trezeguet, Borriello.
Går förstås att argumentera såväl för som emot den här elvan, det är väl en stor del av charmen när det gäller att plocka ut sina favoritelvor. Det finns alltid synpunkter och åsikter och ni är välkomna att föra fram dem. Men överens om att det är ett ganska hyfsat lag som ställs på benen här kanske vi kan vara? Kriteriet för att plocka ut sitt lag var förövrigt att inga spelare från ens egnet lag (i mitt fall Milan) fick ingå. Men för min del spelade det mindre roll. Inte många Milanspelare som skulle ha varit aktuella oavsett.
. . . . . . .
Man kan inte annat än imponeras av Del Piero. Måste erkänna att jag trodde han var slut. Han var bortglömd av alla utom Juventusfansen känns det som under säsongen i Serie B. Att han öste in mål där var inget som undertecknad la på minnet. Och att han skulle ösa in mål även i Serie A den här säsongen fanns inte på min världskarta. Hatten av för Del Piero, alla dagar i veckan just nu. Vinst i skytteligan på imponerande 21 mål, det är stort. Dessutom är det stort att han gav bort en straff till Trezeguet i sista omgången. En straff och ett mål som kunde ha ”kostat” honom slutsegern i skytteligan.
Just den gesten, den kamratskapen, symboliserar mycket av säsongens Juventus. Ett lag med stark gemenskap och sammanhållning, i ärlighetens namn utan någon särskilt spektakulär trupp på pappret. Juventus anno 2007/2008 har vunnit som ett lag och förlorat som ett lag. Det är som jag ser det ”Den gamla damens” främsta styrka nu. Något som gör att viljestarke (men begränsade) Mellberg, som jag tidigare sågade som Juventusförvärv, kan komma att passa in i Turin.
. . . . . . .
Grymt målvaktsspel från såväl Sereni (Torino) som Frey (Fiorentina) i helgen. Kunde slutat 4-3 till Torino likaväl kändes det som.
. . . . . . .
Säsongens besvikelser:
Milan, Palermo, Lazio (delvis i alla fall) och stackars Parma (ni kommer att saknas).
Säsongens positiva överraskningar:
Nykomlingarna Napoli och Genoa, samt även en annan nykomling i form av Juventus som också förtjänar lite extra cred.
. . . . . . .
Omgångens mål: Osvaldo, Fiorentinas 1-0-mål borta mot Torino
En vacker cykelspark som sköt Florenslaget till Champions League.
Omgångens match: Parma-Inter
Guldmatchen, dessutom på en regntung plan som förde tankarna tillbaka till Perugia-Juventus 2000. Då behövs knappast någon längre motivering.
Omgångens spelare: Zlatan Ibrahimovic, Inter
Avgör man Serie A så gör man. Vill även lägga in Milans Cafu som bubblare här. Brassen har bjudit Serie A-publiken på många fina uppvisningar genom åren och fick nu göra mål i sin sista match. Gott så.
. . . . . . .
”Nu rullar tårar ner för kinden, när jag kör ut genom Södertull
Ikväll ska jag bli full för Parmas skull…”
Riktigt så sjunger inte Eldkvarn, men jag avslutar med ett tårfyllt farväl till Brolins gamla klubb. Åtminstone jag kommer att sakna det gulblå gänget i Serie A. Hoppas vi ses snart igen.
