Sampdoria - ett perfekt lagbygge
Serie A är slut för den här gången och nu är det dags att summera säsongen som har gått. Vissa lag har misslyckats medan andra har lyckats. Detta är oundvikligt i en liga där många lag har samma ambitioner. Under året som gått så har jag imponerats otroligt mycket av Genoas stolthet: Sampdoria.
På avstånd verkar laget grått och trist men när man synar laget närmare kan man urskilja en nästan Lagerbäck-aktig lagsammansättning, där laget alltid går före individen.
Walter Mazzarri var namnet på många klubbledningars läppar efter förra säsongen. Han hade slagit poängrekord med sitt Reggina och tagit klubben till nytt Serie A-kontrakt trots 15 minuspoäng från start. Visserligen hade han Bianchi-Amoruso att tacka för mycket men det går inte att komma ifrån att Mazzarri hade gjort ett hästjobb i Reggio Calabria.
Sampdoria å sin sida hade haft en misslyckad säsong, framförallt hade tränare Novellino kört fast och han lyckades inte utveckla sitt 4-4-2 till något som liknande ett lag för Europa. Sampdoria behövde en nytändning, inte bara bort med Novellino utan även bort med smutsiga Flachi som hade knarkat bort sig från fotbollen. Man såg sin chans att sätta laget i unge Mazzarris händer och beslöt sig för att göra en satsning.
I en annan del av Europa mådde problembarnet Antonio Cassano dåligt. Mannen vars psyke hade spelat honom många spratt under hans korta karriär var oönskad i Madrid och ville till varje pris hem till Italien för att återuppliva sin karriär. Problemet var bara att klubbarna tvekade, alla visste hans CV och detta var ingen spelare som man ville ha in i ett omklädningsrum. Det fanns dock en klubb som behövde en upplivning, en nystart och ett besked till övriga Italien att dem var att räkna med. Sampdoria gick med på att betala en stor del av Cassanos lön under en säsong. President Garrone hade redan värvat Montella från Roma och hoppades att denna duo skulle återuppväcka ”Samp” till liv.
När säsongen närmade sig hade Mazzarri i anfallsväg även fått Claudio Bellucci från Bologna och Andrea Caracciolo från Palermo. Laget hade redan Bonazzoli och frågan var om det fanns plats för alla anfallare i truppen. Det var dock ett lyxproblem.
Garrone hade även värvat en trio som visserligen inte var några stjärnor men som skulle visa sig kunna utföra mycket bra saker under säsongen, Maggio (Fiorentina), Campagnaro (Piacenza) och Sammarco (Chievo) var alla spelare som gick direkt in i startelvan. Trots värvningarna så var det inga stora förväntningar som lagets fans hade, e flesta var dock nyfikna på vad pojken från Bari hade för form.
Walter Mazzari tänkte ställa upp med ett 3-5-2-system där yttermittfältarna fick ett stort ansvar både defensivt och offensivt. Under sin tid i Reggio Calabria hade han lärt sig att tillsammans vinner man matcher, vilja slår klass, men också att man behöver krydda laget med någonting extra.
Han ställde upp sitt lag, med löpstarka Pieri och Maggio på kanterna, där Volpi som vanligt var regissör och där Sammarco och Palombo skulle agera som städgummor. Defensivt valde han tillsammans med Campagnaro även Gastaldello och Accardi. Inga stjärnor snarare spelare vars karriärer var satta i stå. Bakom dessa fanns dussinliarren Castelazzi, vars främsta merit var spel med Roberto Baggio i dåtidens Brescia. Längst fram var tanken givetvis Cassano, men eftersom Montella var skadad var Bellucci hans tänkta partner.
Vi spolar fram tiden till 2008 och Sampdoria har häng på övre halvan av tabellen, man har till och med chans på en Champions League-plats. Hur kunde det ske?
Det som hade hänt i laget berodde inte bara på en faktor utan en rad faktorer som tillsammans utlöste ett resultat som inte alls är vanligt i Europeisk toppfotboll, nämligen ett Sverige i miniatyr.
Mazzarri hade hängt löst under vintern, Cassanos humör skiftade som årstiderna och bakåt läckte Castelazzi som ett såll. Men olikt andra klubbledningar i det stövelformade landet så lät president Garrone laget få ännu mera tid att spela ihop sig. Det kan inte ha varit lätt i en tid där tränar rockader har drivits till absurdum.
Laget började plocka mera poäng och snart hade ett tydligt grundspel tagit form, ett grundspel alla bra lag måste besitta för att nå resultat. Sampdorias styrka var ett evigt löpande, tydliga roller på mitten där Volpi fick tid och utrymme tack vare arbetshästarna Palombo och Sammarco. De två sistnämnda visade sig senare inte vara helt oävna offensivt utan vågade nu gå över mittlinjen (se Linderoth). Som ni ser redan här så hade Mazzarri inte bara arbetat med rollfördelning och taktik, han hade även präntat in i spelarnas huvuden att vilja alltid slår klass, och att om spelarna inte trodde på sig själva och laget, då skulle allt vara förlorat.
I alla framgångsrika lag måste det finnas konstnärer. Alla som såg den eminenta intervjun med Hans Backe på Canal Plus fick där höra hur Svennis tänkte när han bygger ett lag, och där betonade han just att man inte kan nå toppresultat utan de där spelarna som bryter mönstret.
I Sampdoria fanns och finns fortfarande en sådan spelare. Hans namn är Antonio Cassano och han behövde tid, tid för att känna sig trygg och accepterad. När han och laget väl hade spelat sig samman så fick vi se den Cassano som än gång slog igenom i Roma. Visserligen så är han liksom många andra konstnärer och kreatörer helt galen, men oj så viktig han har varit för Sampdoria under säsongen. Man kan också se att de övriga lagkamraterna behandlar honom som sin egen bångstyriga lillebror, de vill ta hand om honom och ge honom den stabila miljö där han får vara som han är.
Nu blev det inget Champions League för ”Samp”, men väl en välförtjänt Uefacupplats, vilket måste anses som en smärre sensation. Laget har en anrik och stolt historia att bygga vidare på, och en stor skara fans över hela Europa. För alla som är intresserade över hur man bygger ett framgångsrikt lag så borde de se på Sampdoria. Jag vet att Lars Lagerbäck gillar vad han ser, även fast han kanske inte bjuder på ett leende.
Efter en makalös avslutning på säsongen så kom Cassano med i den preliminära trupp som åker till EM. Om han kommer med vet jag att han kommer att underhålla, rågan är bara på vilket sätt…
