Se framåt genom backspegeln
Det italienska läget är inte helt annorlunda det för fyra år sedan. För att ta den lilla möjlighet som fortfarande finns att nå kvartsfinal kan det vara läge att se tillbaka på hur man gjorde då, trots att det inte lyckades.
2004 gick ett uppskrivet italienskt lag in med huvudet i himlen och skorna på fel person. Totti och Camoranesi hade dagen till äran skaffat damfrisyrer. Det får man inte. Man får inte vara fjollig. I en svag 0-0-match mot danskarna övertygade ingen. Jo, förresten, någon. Men ingen minns vem eftersom den kollektiva prestationen var förkastlig.
Trapattoni som självklart satsat på det lag som spelat in Italien i turneringen tvingades kasta om bokstäver och siffror helt till mötet med Sverige då Totti blivit avstängd för något det än i dag tjatas om. Det inspelade 4-2-3-1-systemet skrotades och Del Piero fick agera trekvartare med Cassano som vänsterforward och Gattuso som hård högerytter.
Det blev total succé. Italien spelade färgen av de svenska skjortorna. Micke Nilsson blev yr i frisyren av Cassano och Zambrotta. Ettmålsledningen i paus var glasklar. Sen började Trap avveckla som han tyvärr gjorde alldeles för ofta i alldeles för viktiga matcher och så gick det som det gick.
Det vi ska komma ihåg är att Trapattoni satte ner foten och kastade ut dem som inte levererade. Hade det inte varit för en omöjlig klack över Vieri hade det lyckats.
(En parentes angående varför Totti blev avstängd. Alexander Frei gjorde exakt samma sak då Totti-fallet var under utredning. Det är det aldrig någonsin någon som nämner. Man kan nästan tro att det är för att man vill ta alla chanser att håna Totti.)
Läget 2008 är inte olikt. 0-3 är naturligtvis klart mycket värre att ha med sig än 0-0, men i båda fallen är tre poäng i match två enda alternativet. Italien är alltid bäst när man måste vinna. Ett annat exempel är matchen mot Wales i kvalet till EM i Portugal då Italien vann med 4-0 efter att totalt ha demolerat britterna. Del Piero gjorde sin bästa landskamp i karriären och Inzaghi gjorde tre mål. Vieri sköt i stolpen 116 gånger i första halvlek.
Jag tänker inte ge mig långt in i debatten om vilket lag Donadoni bör välja. Möjligheterna och åsikterna är oändliga. Bara han hittar på något som visar att det som hände i måndags inte är acceptabelt är jag nöjd. Att De Rossi ska in är en självklarhet och jag hoppas att Gattuso försvinner. Visst, han är Pirlos assistent men om det bara är det det hänger på kan vi lika gärna kasta in Pirlos morsa.
Chiellini har vikt ihop Ibra två gånger under säsongen. Då ska han kunna packa ner Marica eller Niculae och skicka vederbörande till fel destination utan större problem.
Donadoni har fått massiv kritik för sin laguttagning. Befogat förstås, men inte helt. Det var i princip den elvan han ställde upp mot Holland som spelade Italien till EM. Då hyllades Donadoni ju längre kvalet led. Alla visste att det här var hans lag. Att då plötsligt börja kalla det felval när det skiter sig är höjden att opportunism. Snacka om att vara efterklok.
0-3 är ett pissresultat. Matchen i sig var aningen bättre. Första halvlek kan vi glömma, däremot hade Italien gott om chanser att få hål på Van der Sar, som tyvärr var lite för mycket VM-2006-Buffon. Hade holländaren varit synskadad hade det gått bättre. Italien hade allt emot sig, och då menar jag inte domare eller något annat synligt. Det vara bara en sån dag då inget funkar och allt går emot. En sån dag då det regnar superlokalt, blåser motvind åt alla håll och frisyren vägrar lägga sin ens i närheten av anständig nivå.
Det går att reparera. Nu kan det bara bli bättre. Även om resultatet skulle svika även på fredag ser jag fram emot en total urladdning. Inget kan förhindra den. Det är nu eller aldrig, och aldrig är inget alternativ.
