Som Packade Sjömän När Båten Sjunker
Mayday, Mayday. Den azurblå skutan tar in vatten. Men vi står stolta längst fram. Det finns hopp. Det kan vara land det där som vi ser där framme. Land eller en stor våg som kommer för att svälja oss.
Everyday is like sunday, sjunger dear old Moz.
I EM saknas söndagarna helt.
Allt rullar på.
Kanske lite långsammare i dag dock.
Det finns en gnutta hopp kvar. Det är ett hopp som binder samma de här dagarna mellan matcherna.
Det är klistret som håller den här förbannade jävla turnerningen samman.
Italien har spöken runt omkring sig. VM guldet är det hemkaste av dessa spöken. Sedan finns märkliga och felaktiga domslut, Cannavaros skada och den där straffen som Buffon räddade.
Låt oss stanna vid den straffen för några sekunder.
Utan den där räddningen hade Italien varit ute. Utan den där räddningen hade jag inte suttit på det här hotellet i den här staden i den här stunden.
Då hade jag packat min väska med mina förbannade tröjor och smygit ut redan i går morse och tagit en hemlig taxi till en hemlig flygplats och flygit ett hemligt flyg över en azurblå (!) himmel och hem till Sverige.
Nu är jag kvar här och jag är det för att det fortfarande finns ett hopp. Det är ett litet hopp. Men små hopp blir på något sätt viktigare.
Alla mina farhågor har annars slagit in. Jag har ett block där jag skrivit ner mina rädslor inför den här turnerningen och jag tänkte vänta med att publicera dem, men här följer dem: Domarna. Mättnaden. Donadoni. Materazzi.
Dessutom tycker jag spelet har känts statiskt, nästan brittiskt. Italien spelar inte alls som t.ex. Spanien som försöker hitta fram genom elegant kombinationsspel längs marken utan man litar väldigt mycket på Toni. Det är mycket spel på kanterna och inlägg.
Samtidigt har Italien en uppåtgående kurva. Man var bättre mot Rumänien än mot Holland. För Frankrike är det tvärtom. Men matcherna mot Frankrike har sin helt egna dramaturgi. Det är derby. Det är vansinne. Det är terror.
Vi håller hoppet vid liv. På tisdag ska det avgöras. Då vet vi hur vi ska göra med all vår förtvivlan, all vår glädje, vår sorg och vår vrede.
Forza Grande Italia.
Non Mollare Mai.
Vi står stolta och starka en tag till.
Vi är som packade sjömän längst fram på däck medan isen klyver fören och båten tar in till vatten.
Rak i ryggen, Seger i blick.
Jag ger mig aldrig.
