Inför Frankrike-Italien: Den feta damen sjunger snart
Vi har trott att det varit över i en vecka nu, men liket lever. Båda liken lever. För två år sedan VM-final, nu nära skam. Italien och Frankrike måste plocka fram sina djupaste överlevnadsinstinkter. En ska definitivt bort, kanske båda.
Dagarna som gått
Så var då de automatiska försvarsmekanismerna påslagna. Igen. Det är aldrig Italiens fel när det går dåligt. Det är alltid någon annan. Oftast domarnas. Ibland motståndarlagens. Gärna Uefas. Egna tillkortakommandet täcks återigen över. Man vägrar vara självkritisk.
Det är inte första gången ett regelrätt mål blir bortdömt för offside. Om man ska tro de italienska reaktionerna verkar det så. För första gången i världshistorien har en linjeman vinkat fel, och självklart gjorde han det mot Italien. Det är inte ett dugg mer synd om Italien är om Österrike som fick se ett solklart polskt offsidemål godkännas.
När Italien åkte ut 2000 var det Anders Frisks fel. 2002 var det förvisso Byron Morenos fel, med italienarna gjorde ett bra jobb själva genom att ge bort matchen och undvika att avgöra när de hade chansen. Behöver jag nämna att Moreno fick all skuld? 2004 var det Sverige och Danmark. Så fort Italien inte vinner är det på grund av någon annan. Det är som om allt annat än en italiensk triumf är otänkbart. Guld till Italien är det normala, något annat betyder att något är väldigt, väldigt fel. Från någon annan.
Abete och förbundet krävde att Uefa skulle kommentera felbeslutet officiellt, precis som man gjorde med Hollands mål. Det förstår jag inte. Hollands mål godkändes på grund av en regel knappt någon kände till. Italiens mål kan vilken varelse som helt med ledsyn se att det inte var offside. Vad är problemet? Varför gräva en grop som inte behövs?
Självklart är allt det här ett led i att undvika missgynnande situationer i kommande matcher. Italiensk fotboll handlar om det. Det sker varje helg, och alltid blir det värre när det visar sig att det inte funkar. Orättvisor är nämligen bara orättvisor när de drabbar en själv.
Dock måste jag hålla med om att Uefas försvar om att Del Piero var offside var bland de dummaste jag varit med om. Hur tänkte de där egentligen? Tror de inte att någon kan den enklaste av offsideregler? De kan inte få det till offside hur mycket de än vill. Genant för dem att den ansvarige domaren erkände sitt misstag. Vad ska de nu göra? Ta bort honom från turneringen för att ha förlöjligat de höga herrarna?
Domarstandarden i EM har från italienskt håll inte varit något vidare. Jag förstår ingenting. Klart de gör fel ibland, men de har åtminstone fler rätt än de italienska spelarna. Den enda som misslyckats hittills är Howard Webb. Resten har skött sig finfint. Att jämföra EM-domarna med dem vi oftast får se i serie A måste vara ett skämt. Bara för att man inte får frispark när man ber om det betyder det inte att domaren är dålig. Tvärtom.
Nu
För att bygga ut tidigare raljerande beror det knastriga läget på världsmästarna själva. De har inte presterat vad som krävs. Trots en medioker poängskörd lever hoppet. Ändå fokuserar man ohälsosamt mycket på holländarna just nu. Det är alltid de andra, som sagt. Som om Italiens seger mot Frankrike redan är klar. Den gubben gick inte den här gången heller. Matchen mot Frankrike är en åttondelsfinal som inte får gå till förlängning. Då är båda ute.
Nutidshistorien talar inte till Italiens fördel. Den talar kraftigt emot. I VM 1998 vann Frankrike kvartsfinalen på straffar. 2000 vann Frankrike på övertid. I VM-finalen 2006 vann Italien på straffar. I kvalet till den här turneringen vann Frankrike med 3-1 i Paris och i Milano blev det 0-0.
Jag är med stöd av ovanstående hyfsad pessimistisk rörande Italiens chanser att avancera. På de senaste fem mötena med fransmännen har man aldrig lyckats vinna under ordinarie tid, och man har bara lyckats göra två mål. Med kvalmatcherna i färskt minne kan jag inte se hur man ska kunna få in en enda boll bakom Coupet. Och det måste man, annars är det definitivt kört.
Jag ser fram emot en match som blir den raka motsatsen till matchen på San Siro i höstas. Då hände ingenting. Nu måste båda vinna. Jag ser framför mig en repris på ett Champions League-möte mellan Dinamo Kiev och Inter med samma utgångsläge. Det var fem mot två i varje anfall. Om jag inte minns fel slutade matchen ändå oavgjort...
Laget
För tredje gången på tre matcher kan det bli så att Donadoni ändrar formation. De sedan tidigare inspelade 4-3-3 och 4-2-3-1 kan nu bli 4-3-1-2.
Försvaret från Rumänien-matchen väntas förbli intakt. På det stora hela skötte man sig bra, i synnerhet om man jämför med hur det såg ut mot Holland.
De tre på mitten är med osäkra. De Rossi och Gattuso ser plötsligt ut att vara givna, medan däremot Pirlo kan ställas åt sidan av trötthetsskäl. Då kommer Ambrosini in igen.
Längst fram ligger just nu Cassano och Di Natale bäst till som support till den ende italienska spelaren utan förnamn - Lucatoni. Han är dessutom proffs i Tyskland, till skillnad från amatörerna från den italienska ligan.
Skulle Donadoni istället välja att spela med en trequartista står valet mellan Perrotta och Camoranesi, på Di Natales bekostnad. Klart är att det är Cassano som pressen hoppas ska rädda Italien.
Observera att startelvan är högst preliminär. Bli inte förvånad om den är till hälften fel.
Sista chansen. Absolut sista chansen. Eftersom det egentligen tog slut redan när Grosso slog in den avgörande straffen för två år sedan får man se det här som en bonus. Det kan gå, mot alla odds. Men räkna inte med det. Jag tror inte på det. Jag tror Henry gör ett tidigt mål som Italien aldrig lyckas reparera. Jag drömmer om att Cassano gör 1-0 i 89:e med ett nummer ingen någonsin har sett.
Snälla, skyll inte på Holland om det skiter sig. Jag vill inte behöva skämmas över min hängivelse igen.
För dig som tröttnat på textmässigt dravel och föredrar uppladdning i videoform rekommenderas det här:
