Pissa inte i krutet
Siamo ancora vivi! Siamo ancora vivi! Vi lever fortfarande! Vi lever fortfarande!
Det sista vi har är värt att spara.
Vi var en straffspark från att redan vara ute. Vi lever på nåder. Det här hoppet vi känner är en välsignad bonus.
Som när Matrix nickade in kvitteringen mot Frankrike i finalen 06 och Caressa på Sky, med hela sin ryggrad och sitt hjärta deklarerar för världen:
- Siamo ancora vivi.
Vi lever fortfarande.
Vi får ta med oss Buffons mirakelräddning in i den här kvällen som lovar att bli lång och dramatiskt. Vi får sköta det här snyggt. Det är onödigt att pissa i krutet och lägga all energi på att bry sig om Holland.
Det är för övrigt alltid värdelöst att pissa i krutet.
Jag fick tidigare i dag reda på att min flickvän väntar barn. Vi har en lång, svart, mardrömslik resa bakom oss med två för tidigt födda barn som dog inom loppet av ett halvår, hösten 2006.
Vi förlorde aldrig modet. Vi grät. Jag tog meningslösa promenader vid vattnet. Men vi vågade tro trots allt.
Jag är väldigt lycklig och väldigt rädd. Jag vet att blixten kan slå ner på samma ställe två gånger. Jag vet att den kan slå ner en tredje gång. Men jag är stolt över att vi ens törs försöka få barn igen, med vår historia.
Längtan har inga flyktvägar. Man längtar så starkt.
Så livet går vidare vad som än händer. Jag kommer få stå där med skammen. Jag kommer höra hatarnas skratt. Men jag kommer gå stolt genom folkhavet. Jag kommer aldrig skämmas.
Vi lever fortfarande.
