Birro: Försäsongs-Boogie
Mitt i sommaren. Det regnar. Svensk sommar på riktigt är aldrig som svensk sommar i fantasin. Men i Italien händer det grejer. Årets upplaga av Serie A kan bli fullständigt magisk.
Försäsong är som hångel med jeansen på, är som att stå i solnedgången ensam med armen om ingen och drömma sig tillbaka till en tid då man hade någon att vandra in i den där solnedgången med. Under den här tiden är förbjudna drömmar tillåtna. Allt är möjligt; Galliani ser för ett ögonblick inte ut som en butter massmördare utan som en god och snäll man och 30 000 supportrar hyllar världens bästa föredetting. Världens tredje bästa föredetting (från samma land) solar tjocka magen på en lyxbåt.
Etoó kanske skrevar sig hela vägen till Uzbekistan. Man tror inte det är sant. Allt går att köpa för pengar. Fotbollen är en gigantisk transa med lösballe. Hela världen faller som luder. Jag har svårt för att se det roliga i hela den affären. Den luktar mest klamydia.
Roligare då med Juventus som verkar ha fått dille på medelmåttiga nordiska spelare på väg utför. Mellberg är en habil försvararspelare som gjort sig en karriär i Aston Villa. Nu är han plötsligt en del i ett hårdsatsande Juventus och det ser väldigt märkligt ut.
Men ännu märkligare blir det att få se den danske lilltotten och mobbartypen Christian Poulsen springa arslet av sig för att skydda smalbenen mot Gattuso och de andra riktiga männen till hösten. Vad gör Poulsen i Italien? Det är så roligt. Det kommer bli fantastiska matcher mot Milan och Roma. Tänk att få se dansken byta tröja med Totti eller Gattuso…
Den store Mourinho är i Milano och ingen begriper ett dugg av den nya träningen. Men Mourinho är en galen man. Därför också ett geni. Han rör sig mellan dessa världar som en knarkare på avtändning. Men han är ingenting annat än mäktig när han hyllar Ronaldinhos ankomst till värsta konkurrenten med citatet
- När jag var i England slogs jag för den engelska fotbollen. Nu är jag i Italien och slåss för hela den italienska fotbollen.
Så talar en sann mästare. Han har naturligtvis också helt rätt.
Årets serie ser ut att bli fantastisk! Milans resa ner till mitten av tabeller och allting har bara gjort supportrarna ännu hungrigare och Milans lag ser verkligen grymt ut i år, med den tindrande diamanten av brassar, Ronaldinho, Pato, Kaka… Och Zambrotta och Boriello och Nesta som vill göra sig själv rättvisa och Pirlo och Gattuso och Ambrosini som inte blivit en dag yngre men ändå, märkligt nog, efter EM, kan komma tillbaka starkare och värdigare än någonsin. Samtidigt ska det bli kul att se hur Inter reagerar under sin nya ledare och om Roma kan ta det där berömda sista steget eller om dansen alltid sker strax utanför de finaste rummen, när ingen ser och ingen bryr sig.
Italiensk fotboll fick sig en törn under EM. Svensk medias okontrollerade glädjespasmer över varenda spansk passning var tragisk att ta del av. Italien föll tillbaka i gamla synder och det straffade sig. Gamla synder straffar sig alltid om man söker upp dem igen.
Men ligan blir fantastisk i år.
Jag är helt övertygad om att Serie A kommer leva upp till alla våra drömmar och förhoppningar i år. Jorden har snurrat några varv till. Världen har blivit både en säkrare och en mer hotfull plats att leva på. Jag vet bara att när Serie A drar igång är det som att komma hem efter en meningslös och fruktansvärd vecka på fabriken och på hallmattan mötas av ett välsignat vykort från den där flickan man älskade men som man givit upp allt hopp om; och så plötsligt ligger hennes vykort där och det finns hopp i de där raderna och man är en idiot men man tror på henne eftersom man älskar att tro det goda om sina medmänniskor och utan att man hinner tänka efter så har man köpt en enkelbiljett till de där vykortet och i dag står man där med grus i skorna och resväskan på marken och man knackar på den där dörren och till sin glädje hör man förtjusta små steg där innanför. Jag är väntad av min kärlek. Snart kan festen börja.
