Tangorabatt
De flesta har säkert sett reklamsnutten för en italiensk alkoholhaltig dryck där en välfriserad George Clooney utropar ”Magnifico!” på dålig italienska. Det han har på överläppen är vad vi på svenska kallar för en tangorabatt.
Ett annat välkänt exempel är allas vår klassiska hjälte Don Diego De La Vega som vid passande tillfällen bär mask och mantel och då lyssnar till namnet Zorro. Dock alltid ackompanjerad av en fin rand under näsan. Den italienske landslagsmannen Luca Toni gjorde ett patetiskt försök i sommarens Europamästerskap att odla något liknande, kanske för att få ordning på siktet, kanske för att göra sin taniga, pinnsmala Alien-liknande fotomodellflickvän glad. Vem vet, hur som helst blev det inte särskilt lyckat.
Inte sedan Milans holländska supertrio huserade i Italien har serie A förärats med en mustasch värd namnet. Både Ruud Gullit och Frank Rijkaard sparade till rejäla snorstoppare innan de bestämde sig för att raka bort eländet och ge sig på tränarkarriärer.
De rödsvarta tycks vara de enda som håller fast vid mustaschmodet. Kanske för att Favalli, Pancaro, Oddo, Gattuso och övriga spelare i Milanolaget förbereder sig på att snart få barnbarn? Med undantag av det forna mästarlaget är det ytterst sällsynt att se spelare med behåring på överläppen utan komplettering av en buske på hakan i den italienska högstadivisionen.
Nu är det inte meningen att den här texten ska handla om mustascher, titeln och inledningen till trots. Tanken var att diskutera en annan sorts tangorabatt.
Då man endast får ha två icke EU-spelare i varje förening i serie A är spelarna i Argentina, Brasilien och övriga Latinamerika väldigt måna om att finna en eventuell europeisk förfader för att på så sätt få ett pass som gäller inom unionen och på så sätt bli mer attraktiva för de europeiska ligorna. Nu har historien ordnat det så att de flesta invånare söder om Panama-kanalen faktiskt har en eller annan förfader från den gamla kontinenten, främst från Portugal, Spanien eller Italien.
Detta har lett till att otroligt många spelare från lirarkontinenten spelat i den italienska ligan genom tiderna. Vissa har till och med fått chansen i det azurblå landslaget, nu senast Camoranesi som är född i Argentina men fått italienskt pass efter att ha grävt ordentligt i arkiven innan han bestämde sig för att emigrera tillbaka till det gamla landet.
Förutom dessa blodsband existerar även ett kulturellt samband. Länder som Argentina och Uruguay sägs ligga Italien väldigt nära vad gäller kultur, traditioner och seder. Det är nog motsvarande historia och kulturella samband som lett till att Premier League fram till för några år sedan bestod uteslutande av spelare från de brittiska öarna och den franska ligan invaderas varje år av spelare från den afrikanska kontinenten.
Förutom den kulturella aspekten har vi alltid den ekonomiska. I Sydamerika kan man leta fram riktiga fynd, sambalirare för småpengar. Till och med allsvenska lag gör det, även om man inte får hit de allra bästa eller dyraste spelarna. Jag har en god vän som kallar Santin, Wanderson, Vinicio och övriga allsvenska Sydamerikaimporter för ”tre-å-nitti-brassar”. Alla lag handlar efter sin egen budget.
Denna lek med pass har gett oss möjligheten att se lag dominerade av sydamerikanska spelare. Ingen har väl glömt Svennis-coachade Lazio vars trupp var fullspäckad av spansktalande lirare från tangons förlovande land? Sponsorn ändrade till och med tröjan från den klassiska Lazio-celeste till en fin randig albo-celeste, allt för att de utländska spelarna skulle känna sig som hemma.
Efter att det ljusblå huvudstadslaget vunnit ligan och cupen flyttade de flesta latinos till mästarlaget Internazionale som fick fortsätta göra skäl för sitt namn och vara laget med flest utländska spelare. Inför kommande säsong går stafettpinnen vidare. I år är det Catania som har flest argentinska spelare i serie A. Utöver de åtta lirarna från den passionerade dansens hemland har sicilianarna även den uruguayanske teknikern Martinez. Man skulle kunna säga att gräsmattan på Massimino-stadion förvandlats till en riktig tangorabatt.
Dessutom har man precis sålt vidare Perus bäste spelare genom tiderna då man fick hela tolv miljoner euro för den talangfulle vänsterbreddaren Vargas.
I Italien pågår just nu en noggrann undersökning av sydamerikanska spelares pass och ID-handlingar. I enlighet med diverse språkregler har den döpts till Passaportopoli. Man har hittat flera mer eller mindre suspekta släktband bland sydamerikanska spelarnas europeiska pass. Vi minns väl alla Eriberto för några år sedan i rödblå skrud för Bologna. Fel namn, fel födelsedatum i passet ledde till flera års avstängning. Han kom dock tillbaka, två år senare, sex år äldre, då kallad Luciano i gult och blått, denna gång i Chievo. En förvandling värd en mask och en mantel. Och en tangorabatt.
Så sent som förra säsongen sålde Lazio sin talangfulle målvakt Sereni till Torino för att satsa helhjärtat på den argentinske lovande målvakten Carrizo. Den unge talangen garanterade att han hade europeiska förfäder och sökte EU-pass. Efter noggranna undersökningar fann man dock inga kopplingar till vare sig Spanien, Italien, Portugal eller något annat europeiskt land och då huvudstadslaget redan fyllt sin utlänningskvot ställdes tangodansaren utanför truppen och Lazio fick dras med serie A:s mest labile målvakt mellan stolparna. Ingen tangorabatt där inte.
En annan aktör i detta passionerade sydamerikanska drama heter Jorge Cyterszpiller, den argentinske spelaragenten som etablerade sig i Europa då han representerade den störste tangoliraren av dem alla, självaste Diego Armando Maradona. Denne fotbollens egen Don King har många sydamerikanska spelare under sina vingar och flera av dessa är under luppen. Den käre Jorge kan ordna det mesta, bland annat tveksamma EU-pass och eventuella tangorabatter för de europeiska lagen.
Catanias sportdirektör Pietro Lo Monaco åker varje sommar, likt många andra kollegor på sydamerikaturné. Han har etablerat kontakter på olika ställen på kontinenten, främst med det argentinska mästarlaget Boca Juniors. Han har fått över flera av de blågula talangerna till Sicilien till överkomliga priser. Man kan nästan tro att han får tangorabatt.
