3^ Ordningen är återställd
I Italien ligger revolten alltid precis under ytan redo att likt ett vulkanutbrott brista ut i ögonblicklig explosion. Men lavan svalnar fort, liksom vardagen alltid tar sig tillbaka. Och då känns det nästan som om ingeting har hänt. Välkommen till tredje omgången av Serie A 2008/2009.
Efter de inledande omgångarnas tombola med underpresterande storlag och chockstartande nykomlingar var det elefanternas tur att dansa. Inter, Juventus, Roma och Milan plockade alla mer eller mindre övertygande trepoängare, vilket gör att man återigen känner igen sig i tabellen.
Inter vinner och inger förtroende. Det är förstås alldeles för tidigt för att börja tala om ni-vet- vad men Mourinhos lärjungar ser redan riktigt håriga ut. Zlatan, Mancini och nu har till och med Adriano börjat snurra. Men de ska hålla sig borta från Maradona. Och Maradona ska hålla sig kring Vesuvius, inte stryka omkring i Milano. Varför är det så svårt att åldras med värdighet?
Torino lyckades avsluta matchen på ett tappert sätt men hade inte en chans mot Inter. Däremot kommer man ha en rejäl chans att hamna över fjolårets 15:e plats, och det säger jag inte bara för att bergamaskerna Natali och Bianchi spelar i de vinröda. De Biasi har ett lag till förfogande som kommer att ge många besökare på Olympiastadion blodsmak i munnen.
***
Letar man efter spektakulärt spel ska man inte söka det hos det andra Torinolaget heller. Den gamla damen bjöd i bästa Juvetradition på cyniskt spel och Ranieris zebror lyckades sno åt sig tre poäng mot Cagliari. Detta trots en allt annat än övertygande insats, precis som riktigt bra lag så ofta gör. Den cynismen kan bära riktigt långt i årets Serie A. Genom att återkommande resa hem med tre poäng från oglamorösa bortamatcher skaffar man sig rätt att sikta mot scudetton. Men då måste man få ordning på försvaret. Oavsett om det är Grygera, Salihamidizic, Legrottaglie eller Mellberg som spelar känns det helt enkelt som att det inte riktigt håller, speciellt inte om Buffons fysiska problem håller i sig.
Allt det som saknas bakåt finns dock framåt. I anfallstrion Trezeguet, Del Piero och Amauri har Juventus tre konkurrenter till Zlatan i skytteligastriden. Amauri var matchens enda dominant. Två mål, varav ett bortdömt.
Vet inte varför men jag hoppas att Cagliari fixar förnyat kontrakt. Kanske beror det på att Sant Elia-stadion ser ut som den gör. Eller på att Gigi Riva spelat där. Eller så är jag bara nostalgisk för alla lag som Nedo Sonetti tränat. Jag vet verkligen inte.
***
Roma-Reggina 3-0. En riktigt bra dag på jobbet men det kommer krävas mycket, mycket mer, innan Cluj-katastrofen tvättats bort ur minnet.
***
Milan-Lazio. Botten mot toppen. Vem hade trott det? Första halvleken av omgångens på förhand mest intressanta match liknade stundtals en bra handbollsmatch. Och då menar jag; inte polerad i varje detalj men ett rysligt högt tempo. Och nästan varje avslut besvarades med ett avslut. Sen dog matchen när Milan återuppstod från de döda och krossade Lazio i början av andra halvlek.
Fruktansvärt fina fotbollsmål dock, som Thomas Nordahl skulle sagt. Dynamiska duon Pandev-Zarate fortsätter att leverera. Sjätte målet på tre matcher är utomjordsligt bra. Vidare noteras att skott från 34 meter sällan brukar vara otagbara. Om de inte uppnår en hastighet om 103km/h vill säga, vilket Zambrottas gjorde. Carizzo måste förbannat sig för att han är lite kort i rocken, när Kaka något senare skickade in 4-1 från i princip stillastående. Seedorf såg stundtals lite stabbig ut, men satan vilket slugt mål!
Tror dock vare sig på Carlo Ancelottis eller Delio Rossis gäng i år. Lazio är för ojämnt och har en för svag trupp. Att man inte hade något alternativ till en för dagen riktigt kass Ledesma säger allt. Det är klart att Milan förr eller senare kommer vakna till och ta plats i Serie A:s finrum men man har verkligen inte byggt för framtiden. När Ambrosini, Gattuso och c/o har en bra dag funkar det men man kan inte bygga framtiden på dåtiden. Och Ronnie satt på bänken och tuggade på snacks innan han fick byta av Pato.
***
Sampdoria har inte råd att fortsätta tappa poäng hemma, nu senast mot Chievo. Bortamatchen mot Siena nästa vecka blir central för huruvida situationen ska utveckla sig till en riktig kris eller inte. Chievo överraskar och Langella verkar klara övergången från offensiv yttermitt till mer renodlad anfallare. Tror att Udinese gjorde en miss som skickade honom vidare till Veronalaget inför säsongen.
***
Lecce-Siena. Alltid trevligt när Atalantas konkurrenter om nytt serie-A kontrakt tappar poäng, dessutom mot varandra. Enligt mig har ingadera lagen i serie A att göra vilket också dagens match visade. Lagen med ligans sämsta publiksnitt bjöd på långsamt och tråkigt spel. Bäst på planen var matchtröjorna.
***
Gilardino är en gåta. Prima violina i Parma, serenad i Milan och nu blåser han på som en hel orkester i Firenze. Mål igen mot Bologna och han tycks pånyttfödd. Är det helt enkelt så att Parmaskinka och Bistecca Fiorentina passar honom bättre än Risotto Milanese? Matchen var för övrigt en trevlig, om än målsnål, historia. Rättvis seger för toscanarna som kunde stängt matchen om man hade haft turen med sig och fått in åtminstone en av de många stolpträffarna. Nyhetens behag är definitivt över för mortadellorna. Efter den fina segern mot Milan i serie A-återkomsten har vardagen infunnit sig. Di Vaio och c/o får sätta på sig blåställen.
***
Jag gillar verkligen Palermo och Genoa. Både städerna och fotbollsklubbarna. Trogen publik och stolta anor, det sistnämnda åtminstone vad gäller den liguriska hamnstaden. Däremot står jag verkligen inte ut med de nuvarande klubbpresidenterna. Zamparini och Preziosi symboliserar för mig det absolut sämsta med den moderna fotbollen. Legoknektspresidenter som drar fram, charmar ortens ungmöer och lämnar dem gråtandes när de tröttnat, eller inte fått till det. Vem kommer idag ihåg vad Zamparini gjorde med Venezia eller Preziosi med Como?
Därför hoppades jag på ett mirakel och att båda lagen skulle förlora när de möttes. Tyvärr verkar gud inte finnas, inte vilja höra min bön eller rentav vara tifoso till Palermo för sicilianarna kunde lägga vantarna på tre ganska enkla poäng. Det enda positiva med att Ballardini nu fått snurr på de rosa är att Colantuono förmodligen inte återkommer som serie A-tränare. Åtminstone inte den här veckan.
Zamparini är verkligen en pajas. Han har under sin tid i Palermo och Venezia hunnit sparka 27 tränare(!). Många tror att farsen med Guidolins fyra sejourer som tränare i Palermo är värst men säsongen 94/95 hann han med att använda sig av fyra olika tränare i Venezia, Ventura, Maifredi, Geretto och Rossi. Under samma säsong! Ventura lyckades få sparken två gånger samma säsong.
***
Udinese och Napoli verkade båda ha kvar huvudena i UEFA-cupen. Omgångens enda 0-0-match (rättvist) gjorde ingen glad.
***
Fotboll är så fruktansvärt orättvist. Atalanta hade allt på lördagen - spel, målchanser, inställning - och ändå slutar det med att den där Walter Zenga på Cataniabänken sitter och flinar. Ännu mer bittert är det att det var förre Atalantaspelaren Paolucci som gav Catania segern. Del Neri har dock någonting riktigt bra på gång. Guarente och Padoin kommer bli nästa blåsvarta exporter till storlagen. Kom ihåg var ni läste det först.
