Italien i Europa: Blandade resultat
Efter en sanslöst bra start av de italienska lagen i Europacupspelet så kom en liten reaktion denna vecka då resultaten inte alltid blev som man hade hoppats och förväntat sig.
Motsägelsefullt nog var det naturligtvis Roma som stod upp när de andra vacklade, helt omöjligt att veta vart laget står då man aldrig vet vad man får med Spallettis adepter. Kanske vänder det nu för Romklubben, eller var detta bara tillfällig topp?
Vi börjar i Florens där Fiorentina misslyckades med att besegra ett svårspelat Steaua Bukarest. Oavgjort var inte ett orättvist resultat enligt rapporter och faktum var att Frey i målet räddade laget från en pinsam förlust.
Om sanningen skall fram så har laget levt på konstgjord andning (Gilardino) ett bra tag nu och det är upp till Prandelli att samla sina spelare och höja sig ett snäpp. Rotationssystemet som laget kör med är alltid riskfyllt då det kan gå ut över samspelet och kontinuiteten. Sedan är det ett välkänt faktum att Adrian Mutu måste vara superb för att laget skall vara med i medaljstriden vare sig det gäller ligan eller cuperna. Jag tror dock på projektet Fiorentina, och hoppas att laget inte får en mellansäsong då man inte lyckas kämpa på två fronter, truppen känns dock oroväckande tunn. Ungdomarna i laget måste få chansen och ta den, speciellt i ligan.
Sampdoria hade inga problem att avfärda Kaunas på litauernas hemmaplan. Fornaroli gjorde mål igen och han se onekligen intressant ut för framtiden, ett välbehövligt tillskott i ett allt för stereotypt Sampdoria. Laget fick en bra lottning i och med litauerna och får hoppas på en lika ”lätt” grupp då jag har svårt att se att laget skall göra något större avtryck i Europa denna säsong. Framförallt har man inte imponerat offensivt och spelare som Dessena, Bellucci och Cassano måste bli bättre då laget är helt beroende av dem i konstruktiv väg.
Vindarna börjar blåsa lite kraftigare runt portugisiska coachen Jose Mourinho efter det oavgjorda resultatet hemma mot Werder Bremen. Laget började bra och tog initiativet, sedan blev man bekväma, lata och ointresserade. Generalmisstaget när man möter sämre lag är att man släpper in dem i matchen och sänker tempot, då har lag som Bremen en chans.
Mourinho måste spela ihop en startelva och köra på den över en längre tid, det känns som han låter alla få en chans att visa upp sig, frågan är om han har den tiden.
Zlatan får dra ett tung lass tillsammans med Cambiasso och Cordoba. Dessa tre är lagets viktigaste och så länge de är bra och hela så tror jag fortfarande att laget kan vinna hela turneringen. Helt klart behöver laget dock spela bättre och med mer fart. Ricardo Quaresma har jag dömt ut tidigare och det fanns en anledning till att Barcelona för några år sedan skeppade tillbaks honom till Portugal efter en miserabel säsong där. Inte behöver snabba spelare som inte trampar boll utan löper och skapar ytor, en sådan spelare är varken Quaresma, Figo eller Adriano, varför inte ge Victor Obinna chansen?
I Bordeaux stod Roma för en fantastisk vändning som jag tror och hoppas kan bli avgörande för lagets säsong. Man låg under med 1-0 då hemmalaget fick en spelare utvisad, inte kort efter gjorde Vucinic 1-1 och helt plötsligt började Roma hitta tillbaka till den offensiva grundidé som Luciano Spaletti faktiskt har. Vändningen och vinsten var inte bara en viktig tre poängare utan också otroligt viktig för spelare som Vucinic och Julio Baptista som kom in och avgjorde matchen med bland annat en läcker frispark.
Fotboll är en psykologisk sport och där har Roma flera gånger vacklat och saknat stabilitet. Man har varit för beroende av store Francesco Totti som är större än laget. Nu visade man prov på utveckling och att de andra på planen faktiskt kan spela fotboll utan sin stora ledare. En sådan spelare som Fransesco kommer alltid saknas i alla lag, men det får inte bli som med Arsenal och Henry, att han hämmar de andra. Roma måste bli mindre beroende av honom, samtidigt som han är på planen. Det är en problematik som inte är helt lätt…
Tvära kast från Frankrike till Portugal där Napolis Europaäventyr fick ett abrupt slut i och med 2-0-förlusten mot Benfica. Benfica var ett bättre lag sett över två matcher och man förlorade egentligen mötet hemma i Neapel när man ”bara” vann med 3-2.
Jag tycker inte att laget skall vara allt för missnöjda då förlusten innebär viktig rutin på en resa som bara har börjat för klubben. Nu kan laget rikta in sig på ligan och där finns absolut chanser till en topp 4-placering. Tyvärr fick jag rätt när jag hävdade att defensiven kan bli lagets fall denna säsong i Europa. Vill man vara med och fajtas bland de stora pojkarna i Europacupspelet så räcker det inte med den backlinjen som laget har tillgång till. En backjätte och ledare i försvaret önskas, men det fixar De Laurentiis i januari?
Claudio Ranieri satt med hjärtat i halsgropen efter första halvlek i Vitryssland. Laget hade först släppt in två mål för att sedan kvittera allt inom de första fyrtiofem minuterna. Att anrika och stabila Juventus släpper in två mål mot ett så pass undermåligt motstånd som Bate Borisov är ett lågvattenmärke. Det hade aldrig hänt för några år sedan då laget var en mästare på att spela cyniskt och kontrollerat. Laget är ännu inte redo att vinna en turnering som Champions League och det beror inte bara på detta resultatet. Man är för svaga framåt då allt frö mycket hänger på Del Piero. Trezeguet är slut internationellt, även om han fortfarande ekan göra mål i ligan. Amauri har börjat bra men måste vara bättre oftare, medan spelare som Camoranesi och Iaquinta blandar och ger.
Jag skall inte vara för negativ mot laget, jag gillar det nya och fräschare Juventus men tror också att det är viktigt att Ranieri tillåter att laget just blir ett nytt och fräschare lag. Han måste spela in Giovinco till exempel och spela på det offensiva sättet som man måste för att både locka fans, sponsorer och framförallt vinna titlar. Att bara spela defensivt och på resultatet är passé numera. Idag gäller det att behålla initiativet och vara bättre än motståndarna offensivt också, dessutom är inte lagets defensiv så pass bra att man kan hålla en skör ledning ute i Europa.
Underbara Udinese (där fick jag till det) är likt Roma en gåta. Laget är charmigt, offensivt och snabbt den dagen man vaknar på rätt sida. Nästa dag då himlen inte är lika vacker så spelar man utan tempo, lojt och slappt. Igår var inte himlen blå och man får tacka Handanovic och de kalla straffsparksnerverna för att man gick vidare. Tränare Marino vet om att laget måste ha rätt attityd till ALLA matcher och inte bara sporadiskt som ofta har varit fallet.
Om nu Udinese vill vara ett topplag i ligan och göra ett avtryck i Europa så måste man ha en slags grunddtrygghet att luta sig tillbaka på. Stora lag har alltid detta, vilket betyder att dagar då allt inte funkar kan man alltid gå tillbaka till detta grundspel. Här behövs ofta ledare på planen som dirigerar sina trupper och ändrar inställningarna på lagets manual. För mig är det tre spelare i laget som kan göra anspråk på denna roll. Domizzi, Di Natale eller Gökhan Inler har alla förutsättningar för att vara ledare. En ledare visar sig alltid i de mest utsatta lägen och i situationer där andra kvävs stiger dem fram (Steven Gerrard). Ett stort lag behöver en ledare.
Sist men inte minst har vi pånyttfödda Milan som besegrade FC Zurich borta med 1-0 genom mål av gamle räven Shevshenko. Efter matchen mot Inter har jag börjat tro på laget igen, vilket känns otroligt skönt. Laget var riktigt illa ute och Ancelottis framtid hängde på en skör tråd. Nu har man fått in lite liv i laget igen, framförallt har man en brassetrio som alla lag i världen skakar inför. Fortfarande behövs en föryngring på framförallt backlinjen men om man ser på namnen så är det kanske inte så farligt ändå, det är trots allt spelare som vunnit en del matcher genom åren. Zambrotta- Nesta-Kaladze-Jaknulovski är en bra backlinje, även om man byter ut skadade Nesta mot Maldini.
Hade min flickvän velat ha en affär vid sidan om hade jag blivit enormt upprörd och ledsen, men inte om mannen ifråga hade hetat Paolo Maldini. Såna män växer inte på träd och karln är en Gud, Kejsare och Kung på samma gång. Han är också en stor människa vilket han visar genom sitt sätt att leva, inget festande, brudar och allmänt vårdslöst beteende. Han är fanimej den bästa ambassadören för fotboll som världen skådat. Han går in i ett Milanderby och gör inte ett misstag, som han aldrig gjort något annat, och faktum är ju att han aldrig har gjort något annat… Hatten av för den mannen!
Om det är olidligt att se Ekwall och Lundh i skämtprogrammet TV-sport så är det ljuv musik att se Viasatstudion. Detta betyder tyvärr inte att Viasatstudion är speciellt bra. Nu hade man ersatt duktiga Ola Andersson med Johan Mjällby, en människa som inte lyckats tänka en hel tanke i hela sin karriär. Underligt. Sladjan drar ett tungt lass tillsammans med världens bästa Glenn (inte Hysén). Värvningen av Strömberg är ett kap, då han är en garanti för en proffsig och skicklig fotbollssändning. Ola Wenström skulle passa att göra reklam för något schampo någonstans, nu hade han i alla fall läst in några fraser som handlade om själva matchen vilket var positivt…
