Lagbanner
Italien-Montenegro 2-1: Simpel <i>doppietta</i> av Aquilani
Två mål av Aquilani, inte enbart beroende på individuell skicklighet,

Italien-Montenegro 2-1: Simpel doppietta av Aquilani

Gli Azzurri fortsätter plocka rikligt med poäng utan att övertyga. Montenegro åker hem utan poäng sedan lagen gjort ett och ett halvt mål var. Alberto Aquilani noterades för två och hans romerska kamrat Mirko Vucinic för ett.

Mot all förmodan stämde den i införrapporten preliminära italienska elvan. Draget med Aquilani istället för Montolivo skulle visa sig värdefullt.

Italien rullade igång direkt för att få övertaget i matchen. Bättre övertag än att Aquilani kunde glida in 1-0 innan klockan slagit åtta minuter var knappast realistiskt. Di Natale satte igång en perfekt kontring med en crossboll till Pepe på högerkanten, som tack vare den montenegrinske backens ambivalens fick fritt fram. Gilardino störtade mot mål men fick se Pepes inspel längs marken styras fram till Aquilani via Poleksic näve. Från max två meter var det svårt att undvika att ta ledningen, trots uppvaktning.

Målet fick precis den effekt man både kunde befara och räkna med. Italien ramlade ner i den psykiska gyttjan och trycktes ner ändå till skenbenens mitt av aggressiva rödgula gäster. Montenegro kastade in all de hade råd att avvara i italienskt straffområde. Italien kunde inte hålla emot. Cannavaro försökte med sämre metoder än vanligt och Aquilani räddades från fiasko av domarvisslan.

Kvitteringen kom dock till efter en kontring signerad Vucinic. Cannavaros chansbrytning på mittplan misslyckades och en mot en mot Chiellini skaffade Roma-snipern skottläge med vänstern. Det räckte för att besegra Amelia.

Montengrinerna kan möjligen ha vunnit halvleken på poäng, om än inte med många. Tyvärr för dem gick Italien till halvtidsledning sedan Aquilani tryckt av på volley framspelad av Dossena. Via ett försvarsben gjorde han sitt andra mål, ett mål som min bok är ett självmål.

Andra halvlek inleddes med palaver framför bortamålet efter bara 45 sekunder. Gilardino var för sen för att nå framgång.

Roligare än så blev det inte på en stund. Italien får tacka Amelia för att han hade mer sinnesnärvaro än de flesta andra. Först på Vucinic friläge sedan De Rossi tappat hjärnan och slagit en klockren indianare. Strax senare fick den italienske keepern styra undan ett besvärligt skott från Jovetic.

Italiens försvar var skakat. Något är fundementalt fel där nere. En flock paranoida antiloper springer omkring och är rädda för ett lejon som inte finns. Lippis lösning var att plocka av försvarslinjens bästa spelare Dossena för att ta in Bonera. Ett modigt val.

Om Italiens försvar inte höll rimlig klass måste man säga att anfallspelet inte heller gjorde det. Bortalagets defensiv borde kunna göras bort oftare. Det funkade hyfsat i första halvlek, varför inte utnyttja övertaget? Så länge Montenegro hade bollen var det knepigt.

Nytt drag från Lippi: Ut med skytte-Alberto, in med maraton-Simone. Sekunderna innan hade De Rossi nickat i stolpen. Samma gubbe slog sedan en vriden frispark mot bortre krysset som Poleksic kunde plocka in.

Trots övertag lyckades inte bortalaget göra något åt den italienska ledningen. Under slutskedet var det aldrig ens nära att vara nära. Möjligen insåg även den montenegrinske förbundskaptenen det då han med två minuter kvar av övertiden plockade ut Vucinic, möjlige för att ge Lecce-publiken en chans att hylla honom. 2-1 till Italien och fortsatt topp i gruppen.

Gli Azzurri imponerar inte på något sätt. Det känns som om det saknas något i varje lagdel. Snarare någon än något. Jag vet inte vilka. Palombo? Cassano? Jag vill kanske gå så långt som till Nesta och Totti, och då har man stora bekymmer. Det saknas en ledare. Cannavaro i all ära men mycket än ett alibi för att tjäna sitt land är han inte längre.

Karaktär och personlighet är bristvaror i Lippi II. På den punkten var det bättre på Trapattonis tid. Då var Gli Azzurri Gli Azzurri på riktigt. Då älskade jag det italienska fotbollslandslaget. Nu är det mest ett hopkok av ingredienser som varken smakar bra på egen hand eller tillsammans. Det smakar inte ens illa, det smakar ingenting.

Trots problemen har Italien tagit tio av tolv möjliga poäng under hösten. Kanske är allt en synvilla, eller så har man haft gudomlig tur med lottningen. Det är tur att det inte är VM imorgon.

3 poäng: Vucinic. Bäst på plan, hotade ensam hela Italien.
2 poäng: Amelia. Ett antal värdefulla parader.
1 poäng: Dossena. Utomordentlig före paus.

Italien (4-3-3): Amelia; Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Dossena (Bonera 59); Gattuso, De Rossi, Aquilani (Perrotta 65); Pepe, Gilardino, Di Natale (Quagliarella 75)

Montenegro (4-5-1): Poleksic; Pavicevic, Tanasijevic, Batak, Jovanovic; Drincic, Zverotic (Novakovic 89), Vukcevic, Jovetic, Boskovic (Bozovic 81); Vucinic (Damjanovic 91)

Jonas Söderström@jonas5oderstrom2008-10-15 22:53:00
Author

Fler artiklar om La Curva